Elfte september 2001 är ett datum som etsats sig fast i allas medvetanden. Det har gjorts flera filmer om den ödesdigra dagen, men ingen film har – förrän nu – berättat historien om tiden strax efter terrorattacken i New York.
Mitch Nelson (Chris Hemsworth) har tagit skrivbordsjobb och därmed jobbar han inte längre med att utbilda soldater. Samma dag som terrorattacken sker så bestämmer han sig för att snabbt sluta med skrivbordsjobbet och göra comeback. Med en viss övertalning får han det livsfarliga uppdraget att leda den första amerikanska styrkan i Afghanistan. Hans team på tolv man, inklusive honom själv, skall leta reda på och samarbeta med en krigsherre vid namn General Dostum (Navid Negahban). Ett uppdrag som visar sig vara-
Fullkomligt oengagerade och ospännande. Jag har nog aldrig varit så oengagerad i en krigsfilm som när jag såg 12 Strong. Vi får följa tolv stycken macho-grabbar som skall ut i krig: de är macho i allt de gör, de är som soldaterna i filmen Aliens: Återkomsten. De är hårda snubbar, som drar hårda skämt. De är som karikatyrer av den amerikanska soldaten, något som funkar när man slåss mot rymdvarelser på en fjärran planet kanske, men när det är en verklighetsbaserad historia så lämnar det ganska snabbt en fadd eftersmak. När jag såg filmen så satt jag och väntade på att de skulle få äta upp sin macho-attityd när de väl landade i Afghanistan och insåg vilket tufft uppdrag de hade framför sig. Men inte då. De snarare ökade attityden till smått episka nivåer. När de sedan kommer ridande på hästryggarna med tömmarna i ena handen och automatkarbinen i den andra är kalkon-vibbarna i princip kompletta.
Nu var det kanske så här det var i verkligheten, men jag betvivlar det starkt. Det hela känns ytterst fånigt och mer som fiktion än fakta. Filmens andra problem är att det aldrig riktigt känns som det finns något egentligt hot. De pratas en väldig massa om hur farligt uppdraget är, men det visas aldrig. De här 12 männen var kanske så här macho-dumma i verkligheten som de är i filmen och hade en otrolig röta att de inte alla dog på kuppen?
Regissören Nicolai Fuglsig har gjort en film innan denna som heter Exfil, enligt IMDB. Det finns ingenting speciellt skrivet om den, så han verkar nästan ha ploppat upp ur tomma intet och fått regissera den här ändå ganska dyra och ändå tekniskt avancerade filmen. Regin är närmast obefintlig och det finns ingenting i berättelsen som jag kände engagerade mig, och då har han även skrivit filmen.
Chris Hemsworth har sen sin lilla roll i Star Trek (2009) varit på min radar. Han har en charm och utstrålning som lyckas få en av Marvel-universumets tråkigare hjältar att bli en av de mest intressanta (jag pratar alltså om Thor, för er som inte tog den). Men i den här filmen kammar han noll. Inte ens Chris kan rädda det hela från total tristess.
Michael Shannon, som normalt sett spelar skurkar med bravur spelar här den mer erfarne och även stridsvane Hal Spencer. Hans karaktär är en av filmens stora frågetecken. För karaktären byggs upp lite som att han är den som faktiskt har mer kunskap och erfarenhet än Chris Hemsworths karaktär -men ingenstans ifrågasätter han den mindre kunniga ledaren.
Navid Negahban (mest känd för sin roll som Al-Qaeda-ledaren Abu Nazir i Homeland) spelar den afganske krigsherren General Dostum, som de får hjälp av på sitt uppdrag. Hans karaktär är precis lika platt som de andra, tyvärr. Men Navid gör vad han kan.
Vad är bra då? Filmen är fint fotad, den låter bra och har en del välgjorda sekvenser. Men då du inte bryr dig ett dugg om karaktärerna, så blir det aldrig att du känner dig involverad i striderna. Allting känns för lätt och när dammet har lagt sig så har ingenting egentligen hänt. Filmen vill och begär av oss att vi ska känna, när en soldat blir skadad eller när en pojke blir det, men det finns ingen uppbyggnad till att vi faktiskt förmås känna något. En många gånger bättre film är Lone Survivor med Mark Whalberg och när den trähästen ger en mer engagerad rolltolkning än någon i det här spektaklet så inser man ganska snabbt hur illa det är ställt.
12 Strong berättar en historia som har varit hemlighetsstämplad och hade potential att verkligen göra en engagerande och bra film. Bra skådespelare, men uselt manus och regi gör att det aldrig lyfter.
Så här sätter vi betyg på Senses