Svenska independentstudion Neon Giant står bakom dagens betraktelse The Ascent. Detta är ett cyberpunk-rollspel med isometrisk vy. Din karaktär utvecklas under spelets gång och du lär dig nya förmågor och utvecklar nya vapen allteftersom.
Storyn är den att megaföretaget The Ascent Group har gått ur tiden och världen står inför en kollaps av gigantiska mått. Hur ska man kunna klara sig utan dem?
Din avatar börjar på absoluta botten av karriärstegen och under spelets gång kan du stiga i graderna. För allt är inte riktigt som det ser ut och det gäller att hålla tungan rätt i mun för att inte trampa i klaveret fullständigt.The Ascent utspelar sig som sagt ur isometriskt vy och påminner därmed lite om Diablo III i look och känsla, fast då i en helt annan miljö.
Grafiken är bland det snyggaste jag har sett i ett spel. Allt är sanslöst detaljrikt, till och med i sektioner du mer eller mindre bara springer förbi kan du betrakta hundratals, fina, minutiöst renderade ytor. Storyn är engagerande, intressant och det är spännande att se åt vilket håll det hela barkar.
Problemet med The Ascent är att det tidvis blir så vansinnigt svårt. Framför allt innan du fått ordning på bra vapen och färdigheter så känns det väldigt oförlåtande. Plus att när du dör så får du spela om långa sektioner och springa samma väg, om och om igen. Detta gjorde att jag personligen allt för snabbt tappade intresset. Även om spelet i sig är riktigt snyggt och innehållsrikt, så blev det tills slut väldigt irriterande att hela tiden bli dödad. Sen hjälper det inte att kontrollerna inte är så tighta som jag hade önskat och gör det därmed inte alltid lätt att sikta.
Sammanfattningsvis så är The Ascent ett riktigt snyggt, intressant och coolt spel men på grund av svårighetsnivån, de långa avstånden mellan checkpointsen och att det är svårt att sikta så blir betyget ”bara” med beröm godkänt – vilket är synd, då det hade kunnat bli mycket högre.
This post is also available in English: Review: The Ascent.
Så här sätter vi betyg på Senses