Uppföljare och reboots är ju nuförtiden vardagsmat i filmvärlden och likaså i spelbranschen. Vissa gånger leder filmuppföljare enbart till missnöje och irritation, men sen finns uppföljare som tar originalfilmen och förbättrar precis allt som behöver förbättras. Jag anser till exempel att Terminator 2: Domedagen och Spider-man 2 är många gånger bättre än originalfilmerna. 2005 hade ett kul pussel-plattforms-3D-spel release med namnet Psychonauts. I spelet fick vi lära känna Raz som utbildade sig till att bli en Psychonaut som kan resa in i medvetandet på folk och finna saker som ligger dolt, djupt där inne. Spelets premiss var kul och annorlunda. Jag minns att jag spelade det en hel del på min första Xbox. Nu, 16 år senare, har det dykt upp en uppföljare med det logiska namnet Psychonauts 2 och det är dags att se om den håller måttet eller drabbas av uppföljarnas förbannelse.
Raz fortsätter att stiga i graderna som Psychonaut, men han har fortfarande en hel del kvar att lära sig. När det visar sig att det kan finnas en förrädare bland Psychonaut:erna så lever alla i livsfara och Raz måste finna svar innan det är för sent.
Jag laddade ner originalspelet Psychonauts innan jag började köra uppföljaren för jag ville fräscha upp minnet lite. Bägge spelen ingår i Xbox Game Pass (ettan spelas genom bakåtkompatibilitet från originalversionen på Xbox). Efter att ha kört originalet i ett par timmar så insåg jag att jag var hooked igen och ville knappt sluta för att testa Psychonauts 2…
Så fort jag startar Psychonauts 2 så känns allt härligt nog igen; samma humor, samma stuk, samma kontroller. Det som har förändrats är att spelet numera är högupplöst och i widescreen. Man har till och med samma röstskådespelare som spelar Raz. Ärligt talat det är som om tiden på flera sätt har stått stilla – fast på ett bra sätt!
Du har nya förmågor att använda i Psychonauts 2, men det bygger på samma princip – att du samlar fantasifoster ”Figment of imagination” som du sedan kan uppgradera dina egna krafter med. Du kan även köpa fördelar i olika kiosker. Manuset är finurligt och kul och alla du möter har inspelade röster. Kort sagt känns allt igen och det är endast presentationen som är uppdaterad och förfinad. Allt förutom en sak: precis som i ettan så är kontrollerna inte alltid så tighta som man skulle vilja ha dem. Plus att det inte alltid är lätt att se hur långt ett hopp egentligen är. En annan sak som irriterade mig är att när du dör så åker du tillbaka en ganska bra bit till förra checkpointen, men den dialog som utspelades strax efter upprepas – om och om igen (medan man spelar, inte mellansekvenser – de kan du hoppa över). I de flesta, moderna spel med självaktning brukar sån dialog inte spelas efter varje gång du dör, just för att det blir till slut väldigt enerverande.
Sammanfattningsvis så vill jag ändå dela ut högt betyg till Psychonauts 2, just för dess finurliga story och roliga gameplay. De små skavankerna ovan petar ned betyget från ett måste till en rejält, varm rekommendation. Så passa på att uppleva Psychonauts-universumet igen. Eller varför inte för första gången?!
