I Love Hurts får vi följa Marvin Gable (Ke Huy Quan), en till synes mycket harmlös fastighetsmäklare i Milwaukee. Han gör allt för att leva ett så stillsamt liv som möjligt och försöker dölja sitt våldsamma förflutna. Men när hans tidigare partner Rose (Ariana DeBose) oväntat dyker upp med ett kryptiskt meddelande, dras Marvin tillbaka in i en värld av lönnmördare, dubbelspel och gamla synder – och det är dags att återvända till sin våldsamma form.
För Ke Huy Quan markerar Love Hurts ännu ett steg i hans imponerande comeback efter Oscarsvinsten för Everything Everywhere All at Once. Efter att ha varit borta från rampljuset i många årtionden har Quan återetablerat sig som en mångsidig skådespelare med både komisk tajming och fysisk närvaro. I Love Hurts får han verkligen visa upp sin martial arts-bakgrund i flera välkoreograferade slagsmålsscener, samtidigt som han levererar charm och en hel del självdistans i dialogen.
Det blir en liten Goonies–Dödskallegänget-återträff i Love Hurts, då Sean Astin är med och spelar Gables chef. Hur kul och charmerande det än är, så är det någonstans här filmen börjar halta. Filmens ton är lite överallt, och det är tydligt att den ganska oerfarne regissören inte riktigt har den fingertoppskänsla som krävs för att blanda humor och våld. Dels blir det tydligt i vad som händer med Sean Astins karaktär, men ännu tydligare när en annan helt oskyldig människa hamnar i trångmål – och det spelas för komik istället för att faktiskt inse hur tragiskt det är. En film som verkligen lyckas blanda komik, våld och äkta känslor på ett mästerligt sätt är enligt mig Shaun of the Dead, där det är gjort på ett väldigt uttänkt sätt och skådespeleriet håller hela vägen. Så är tyvärr inte fallet med Love Hurts. Ke Huy Quan lyckas bära filmen på sina axlar, men det finns hela tiden något som skaver.
Det är inget fel på actionscenerna – de är väldigt välgjorda, och det är tydligt att det är här som det mesta av krutet har lagts. Resten får som sagt halta lite i mål.
Det finns tyvärr ingen svensk UHD-utgåva av Love Hurts, så vill man få tag i en sådan får man leta utomlands. Blu-ray-utgåvan presenteras i sedvanlig 1080p, men bjuder ändå på detaljrik bild och djup svärta. Färgerna är något dämpade, men det fungerar ändå väldigt bra. Ett enormt plus är att det högupplösta Dolby Atmos-spåret finns på skivan – så även om bilden inte är av högsta kvalitet, är ljudet det. Ljudbilden är balanserad med fint tryck vid skott och explosioner. Surroundljudet får verkligen jobba under skottlossningarna, och dialogen är kristallklar även under intensiva scener.
Skivan innehåller även en del kul extramaterial och ett alternativt slut, som jag tycker hade varit lite bättre – även om det är betydligt mörkare än det som används i filmen. Det finns tyvärr inget kommentarspår.
Sammanfattningsvis är Love Hurts en underhållande film, även om den har sina skavanker. Och då utgåvan är fin, kan jag inte annat än rekommendera Love Hurts.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: Love Hurts.
Så här sätter vi betyg på Senses