Höstmys

Kvällarna har blivit svalare och man vill sätta på sig strumpor innan man sätter ned fötterna på det kalla golvet när man vaknar på morgonen. Sommaren känns avlägsen och det är knappast någon längre som går klädd i shorts och tunna linnen eller som äter glass. I parkerna hörs mindre fågelsång och snart kommer även de sprudlande fontänerna att stängas av. Hösten är här.

Ja, dagarna kommer att bli kortare och det kommer att bli kallare och mörkare… men även mysigare. För det börjar bli dags att plocka fram stearinljus, raggsockor och sköna fleecefiltar. Nu kan man även trä myskoftan över huvudet och med gott samvete krypa upp i skönaste fåtöljen framför tv:n, ett skönt spel eller framför en bra bok, kanske med en kopp te i handen?

Hösten är bland det vackraste vi vet. Det är sällan vi blir så betagna av skönhet som på hösten när trädkronor och gator täcks av färgglada löv och människor är naturligt rosiga om kinderna. Älskar att vandra genom höstens gator och torg, dricka varm choklad på något mysigt café eller bara promenera genom parkerna och inandas det friska, svala och vackra. Kanske sätta sig på en parkbänk och betrakta de lekfulla löven som dansar omkring.

Många sörjer att sommaren är slut. Själv välkomnar vi hösten med öppen famn. För oss är det kreativitetens högtid. Man får mycket gjort när man är inomhus. Dagarna fyller oss med frisk luft, skönhet, glada färger och harmoni. Och kvällarna ger oss lugn, eftertanke och myskänsla. Finns det någon årstid där hemmets lugna vrå är så mysig som på hösten?

Avslutar denna hösthyllning med en liten dikt av Tage Danielsson:

Här står nu en höstdag förtrollande skön
och pockar på uppmärksamhet.
Och här sitter jag med mitt klank om miljön,
en ständigt förbannad poet
med surmulen uppsyn och träsmak i röven.
Jag tror jag går ut bland de gyllene löven.

Här lyser en höstsol förtrollande gul.
En vind smeker varligt min stuss.
Som ekorren samlar på nötter till jul
jag fyller mitt visthus med plus.
Man skriver om minus. Men sällan förklarar
man tydligt och klart vad det är man försvarar.

Här står nu en ek så förtrollande stark
och ökar mitt gladkapital.
Nu sipprar det fram ur min vresiga mark
en källa, kristallklar och sval.
Jag tillönskar Sverige all lycka och medgång.
Sen blir jag väl arg, efter soljävelns nedgång.

Tage Danielsson (1928-1985)