Test: Google Pixel 11 Pro XL

Vad gör man när föregångaren redan gjorde det mesta rätt? Inte särskilt mycket, om man ska döma av Google Pixel 11 Pro XL. Ny processor (Tensor G6), en telefotokamera som äntligen klarar porträtt, ett par nya AI-lägen i kameran och en liten lysdiod som har tagit termometerns plats. Skärmen, formatet och kameraupplägget är i övrigt i stort sett förra årets.

Samtidigt har priset klättrat och instegsmodellen har fått mindre RAM än föregångaren. Räcker en putsning på detaljnivå när priset växer med 1 500 kronor? Det ska vi ta reda på!

Design och byggkvalitet

6,8 tum, 162,7 x 76,5 x 8,5 millimeter och 226 gram. Aluminiumram av hundra procent återvunnen aluminium, Gorilla Glass Victus 2 både fram och bak, IP68. Det kamerablock som går tvärs över baksidan är kvar och sitter lika stadigt som tidigare. Håller man Pixel 10 & 11 bredvid varandra får man titta noga för att se vilken som är vilken.

Byggkvaliteten är utmärkt. Ingen knirkning, inga glapp, och telefonen känns tyngre i handen än vikten antyder på ett sätt jag gillar. Google säger att det nya glaset är dubbelt så reptåligt tack vare en beläggning som ligger mellan glaset och den fettavvisande ytan. Efter testperioden har jag inga repor på skärmen, men den har heller aldrig legat i samma ficka som nycklarna.

Termometern är borta, in kommer HiLight

Temperatursensorn som kom med Pixel 8 Pro och som hängt med i tre generationer är borttagen. På dess plats i kamerablocket sitter nu HiLight, en liten färgstark lysdiod. Den lyser upp när någon ringer, och man kan tilldela utvalda kontakter varsin färg så att man ser vem det är utan att vända på telefonen. Det fungerar i Googles telefonapp och i WhatsApp. Dioden pulserar också när Gemini lyssnar, tänker och svarar, så att man ser var assistenten befinner sig i förloppet utan att titta på skärmen.

Det funkar bra, men det tillför absolut ingenting. Hos mig landade det i kategorin ”kul grej”. Färgsättningen per kontakt är det enda som har ett praktiskt värde, och stödet är begränsat till ett par appar. Termometern var visserligen också en udda funktion, men den tillförde åtminstone något.

Skärm

Panelen är en 6,8-tums LTPO OLED på 1 344 x 2 992 pixlar, 486 pixlar per tum, med uppdateringsfrekvens från 1 till 120 Hz. LTPO arbetar verkligt dynamiskt här. Stillastående innehåll går ner till 1 Hz, video låser sig på bildfrekvensen och surfning pendlar mellan ungefär 30 och 120 Hz.

Google anger upp till 3 600 nits topp, upp från 3 300 förra året. I praktiken ser jag ingen skillnad mot Pixel 10 Pro XL. Skärmen är riktigt ljusstark och fullt läsbar i direkt solljus, det är inte problemet, men den utlovade uppgraderingen känns inte igen i vardagen. Det Google fortfarande inte har är en antireflexbehandling av det slag Samsung och Apple lägger på sina toppmodeller, och det märks tydligare än några hundra nits hit eller dit. Rakt mot en ljus himmel speglar den mer än Galaxy S26 Ultra.

Prestanda

Tensor G6 är ombyggd kärna för kärna. Den snabbaste kärnan har hoppat två Arm-generationer, mellankärnorna en, och de två långsammaste platserna är nu samma kärna som mellankärnorna fast lägre klockad. Grafikdelen har bara klockats upp, från 1 100 till 1 286 MHz.

I daglig användning är det här utmärkt. Allt går undan, gränssnittet är jämnt, appar öppnar direkt och de tyngre AI-funktionerna gör sitt utan att man sitter och väntar. Det är ingen telefon som känns långsam, någonsin.

Syntetiska tester är en annan historia. Här imponerar den inte, och telefoner vi testat med Snapdragon 8 Elite Gen 5, som Oppo Find X9 Ultra och Xiaomi 17 Ultra, ligger en bra bit före. Uthålligheten är däremot i sin ordning. Kör man samma grafiktest tjugo gånger i rad landar prestandan på ungefär tre fjärdedelar av toppnoteringen, vilket är fullt normalt.

Det som skaver mest sitter inte i chippet. Instegsmodellen på 256 GB har 12 GB RAM, ner från 16 GB i föregångaren. Vill man ha 16 GB får man gå upp till 512 GB och betala 1 500 kronor mer. Att dra ner på minnet i en flaggskeppstelefon samtidigt som priset går upp är ett märkligt beslut, särskilt när en stor del av säljargumentet är AI-funktioner som körs lokalt och att man ska kunna ha telefonen under många år framöver.

Mjukvara och AI

Android 17 med sju års systemuppdateringar, säkerhetsuppdateringar och Pixel Drops. Gränssnittet är rent, snabbt och fritt från bloatware, och det är en av de bästa anledningarna att köpa Pixel.

Google lovar massor med AI-funktioner, men sedan kommer den svenska verkligheten, och där börjar vi med det bästa. Funktionen ”Rambler” ligger inbyggt i tangentbordet och finns på svenska från dag ett. Man trycker på mikrofonen i vilket textfält som helst och pratar på, och telefonen skriver inte av det man säger ordagrant utan städar samtidigt. Alla ”öh” och stakningar försvinner, skiljetecken hamnar där de ska och ett längre resonemang struktureras upp i stället för att bli en enda lång mening. Man kan dessutom säga vad som ska ändras i texten som redan står där, korta ner ett stycke eller lägga om tonen, utan att röra tangentbordet. En alldeles utmärkt funktion som funkar på svenska.

Proactive Assistance med Magic Cue i version två och Magic Save, som sparar information från appar du besöker, finns i åtta länder. Sverige är inte ett av dem. Gemini Automations, som bokar bord eller handlar åt dig i chatten, är USA-exklusivt vid lansering. Call Screen och Hold For Me saknas fortfarande här. Live Translate översätter text och samtal på svenska men dubbar inte media, där finns svenska inte med. Avsaknaden av stöd för svenska eller att funktionerna helt saknas i Sverige är något som är återkommande på många av funktionerna.

Det här är ingen liten grej. En stor del av det Google lyfter fram när telefonen marknadsförs går inte att använda från ett svenskt konto, och det ska man veta innan man betalar flaggskeppspris.

Och så en sak som är lätt att missa i det finstilta. Det ingår bara sex månaders Google AI Pro med köpet. På de två föregående generationerna ingick tolv månader, och de telefonerna var dessutom billigare. Man betalar alltså mer för telefonen och får halva abonnemanget.

Batteri och laddning

5 115 mAh, marginellt mindre än i föregångaren, och ändå räcker det längre. Chippet är effektivare och det märks. Att klara en dag med hård användning är inga problem.

Telefonen klarar trådburen laddning upp till 45 W. Google uppger upp till 75 procent på en halvtimme, och det stämmer ungefär, men bara med rätt laddare. Telefonen vill ha en laddare som kan leverera 21 volt. Många laddare märkta 45 W toppar på 11 volt, vissa nyare på 16, och då får man aldrig de utlovade hastigheterna. Med rätt laddare tar jag mig till drygt 40 procent på en kvart och runt 70 på en halvtimme, fullt på strax över en timme. Med fel laddare ( = de flesta laddare) halveras i praktiken tempot.

Trådlöst laddar den med upp till 25 W enligt Qi2.2, och magneterna sitter inbyggda så att Pixelsnap-tillbehören fäster direkt utan skal. Vill man skona batteriet finns både en hård 80-procentsgräns och adaptiv laddning, och när gränsen nås drar telefonen bara den ström den behöver för att driva sig själv i stället för att fortsätta ladda.

Kamera

Huvudkameran är på 50 MP med f/1,68 och en 1/1,3-tums sensor, ultravidvinkeln 48 MP med f/1,7, autofokus och makro, och telen 48 MP med f/2,8 och 5x optisk räckvidd på en 1/1,95-tums sensor. Fram sitter 42 MP med f/2,2 och autofokus. Uppdateringarna mot föregångaren är marginella på papperet, och det blir ingen större skillnad på bilderna.

En trevlig nyhet är att man äntligen kan fotografera porträtt med 5x-telen. Det är den brännvidd man vill ha för porträtt, och att den tidigare varit låst till kortare avstånd har irriterat mig i flera generationer.

Nattläget är den andra. Instant Night Sight är betydligt snabbare än tidigare, slutartiden är kortare och man behöver inte stå still och vänta på samma sätt. I riktigt svagt ljus får jag fram detaljer som föregångaren missade, och framför allt slipper jag de där sekunderna av tveksamhet innan bilden är tagen.

Pro Zoom går upp till 120x och använder AI för att fylla i det optiken inte fångar. Den är okej. Text blir läsbar och skyltar går att tyda, men det syns tydligt att bilderna är konstruerade. Ytor blir för jämna, kanter för rena och vissa detaljer är helt enkelt påhittade. Samtidigt är skillnaderna från förra generationen väldigt små förutom i de mest extrema lägena.

Magic Capture är telefonens stora kameranyhet. Man spelar in en sekvens, och telefonen väljer sedan ut de bästa stillbilderna ur den. Man kan byta zoomnivå under inspelningen och ta manuella bilder mitt i sessionen, och det fungerar både stående och liggande. Kul funktion, och den träffar rätt förvånansvärt ofta på rörliga motiv. Men jag är tveksam till hur mycket den kommer att användas i praktiken. Den kräver att man tänker på att slå på den innan ögonblicket inträffar, och man tappar lite av kontrollen.

Video spelas in i upp till 4K i 60 bilder per sekund och Video Boost finns kvar för den som vill lägga tid på efterbearbetning i molnet. Stabiliseringen är bra och ljudupptagningen är ren i normal miljö.

Ljud och anslutningar

Stereoljudet byggs av två olika högtalare. I botten sitter en riktig högtalare, i toppen får samtalshögtalaren göra dubbeltjänst, och den saknar den extra ljudöppning som en del konkurrenter lägger till. Det hörs på att kanalerna inte är helt jämnstarka. I övrigt låter det bra. Det blir högt, basen finns där och sången är tydlig.

NFC-antennen sitter i toppen av telefonen, vilket kan kräva att man vänjer sig om vid betalterminaler. I Sverige får man både eSIM och fysiskt SIM-kort, enbart eSIM gäller fortfarande bara den amerikanska modellen.

Slutsats

Google Pixel 11 Pro XL är en alldeles utmärkt telefon. Den är välbyggd, mjukvaran är den renaste i Androidlägret, uppdateringslöftet är branschbäst, batteritiden är bättre än förra året, prestandan räcker till allt och kameran är fortfarande bland de mest pålitliga som finns. Porträtt i 5x och det snabbare nattläget är riktiga förbättringar som märks i vardagen.

Men det är väldigt lite som skiljer den från föregångaren. Skärmuppgraderingen syns inte, termometern har ersatts av en lysdiod som är trevlig men rätt meningslös, och instegsmodellen har fått mindre RAM än den ersätter. Syntetiska tester visar att andra flaggskepp är snabbare. En stor del av de AI-funktioner Google säljer telefonen på går inte att använda i Sverige.

Sedan är det priset. 16 490 kronor för 256 GB och 17 990 kronor för 512 GB-varianten med 16 GB RAM. Det är 1 500 kronor mer än Pixel 10 Pro XL kostade vid lansering, och det gör något med hur man ser på telefonen. Lägg till att det medföljande AI-abonnemanget har halverats från tolv till sex månader, så får man betala mer och får mindre på två punkter samtidigt. Pixel har länge varit det smarta valet för den som ville ha bäst kamera och bäst mjukvara utan att betala absolut premium. Den beskrivningen stämmer inte längre. Det här är en flaggskeppstelefon till flaggskeppspris, och den ska bedömas därefter.

Sitter du på en Pixel 10 Pro XL eller Pixel 9 Pro XL finns det ingen anledning att byta. Kommer du från en äldre är steget större, och då är det här en telefon som kommer att hålla i sju år och bland det bästa man kan köpa.

This post is also available in English: Review: Google Pixel 11 Pro XL.