Test: Samsung Galaxy Z Fold8

5

Vad är egentligen poängen med en vikbar telefon om den är en kompromiss så fort man fäller ihop den? Det har varit grundproblemet med vikbara telefoner sedan starten: en smal ytterskärm som man bara använder för att kolla notiser, och en stor innerskärm som man måste fälla upp så fort man ska göra något på riktigt. Samsung Galaxy Z Fold8 byter format helt. Den är bred och kort, ungefär som ett pass, med en 5,5-tums ytterskärm i 10:16 och en 7,6-tums innerskärm i 4:3. Till det kommer Snapdragon 8 Elite Gen 5 for Galaxy, 4 800 mAh batteri, 45 W laddning och sju år med uppdateringar.

Men löser det breda formatet verkligen problemet, eller byter Samsung bara ut en kompromiss mot en annan? Det ska vi ta reda på!

Design och byggkvalitet

201 gram och 4,5 millimeter tjock uppfälld. Ihopfälld mäter den 81,9 x 123,9 x 9,7 millimeter. Det är ett format som gör hela skillnaden, och det är den absolut roligaste telefonen jag haft i handen på länge.

Ramen är i Armor Aluminum, ytterskärmen skyddas av Gorilla Glass Ceramic 3 och baksidan av Victus 2. Under den vikbara panelen sitter Flex Titanium, ett titanskikt som ska hålla stacken styv trots tunnheten. Det känns verkligen som kvalitet, hela vägen. Gångjärnet öppnar med ett bestämt klick och lägger sig helt platt utan V-form. Däremot är det antingen öppet eller stängt. Något halvläge finns inte längre, så telefonen går inte att vika till 90 grader och ställa på ett bord för videosamtal eller för att titta på film. Det gick på föregångaren och det går på de flesta andra vikbara. IP-klassningen är ”bara” IP48, alltså tålig mot partiklar över 1 millimeter och nedsänkbar 1,5 meter i 30 minuter. Det är fortfarande ett snäpp under IP68 som vanliga mobiler har, och finkornigt damm är inte telefonens vän.

Två saker stör. Fingeravtrycksläsaren sitter i power-knappen på sidan, och eftersom telefonen är så extremt tunn blir läsarens yta väldigt smal. Den funkar, men den är långt ifrån den bästa vi testat, och den tar inte alltid på första försöket. Och så är det klassiska Samsung-problemet: kameraön sticker ut i ena hörnet, så telefonen wobblar rejält när den ligger på ett bord och man använder den.

Skärmarna

Här levererar Samsung. Båda panelerna är LTPO AMOLED med 120 Hz och 3 000 nits topp, och de är extremt bra. Ytterskärmen är 5,5 tum med 1 248 x 1 972 pixlar, innerskärmen 7,6 tum med 1 828 x 2 448 pixlar, HDR10+ och en antireflexbeläggning som verkligen märks utomhus.

Men det viktiga är inte specarna, det är formatet. Ytterskärmen är så bred att den fungerar som en helt vanlig telefon. Jag kan skriva med två tummar, scrolla, svara på mejl och navigera utan att sakna något. Och det gör något oväntat med hur man använder telefonen: efter ungefär en vecka kom jag på mig själv med att knappt fälla upp den stora skärmen alls. På en vanlig, smal vikbar är det tvärtom, där fäller man upp så fort man ska göra mer än läsa en notis. Det är den enskilt största anledningen till att jag gillar den här telefonen.

Fäller man upp den får man en liten surfplatta i 4:3, och det formatet är fantastiskt tacksamt för vissa saker. Film, e-böcker, serietidningar, retrospel och långa artiklar blir riktigt bra. Vecket är inte störande, och under de veckor jag testat har jag inte märkt någon försämring alls, varken visuellt eller när jag drar fingret över det.

Det jag däremot fastnar för varje gång är hålkameran i innerskärmen. Det är stort, det sitter konstigt placerat och det stör mer än man tror i fullskärmsvideo och när man läser. Bildkvaliteten är bättre än en kamera under skärmen som tidiga Fold-modeller hade, men jag hade hellre haft den obrutna ytan.

Sedan har vi apparna. Alla är inte redo för det breda formatet. En del fyller inte hela skärmen, andra beter sig konstigt vid rotation, och man får laborera lite med att hålla telefonen i 4:3 eller 3:4 för att hitta det läge appen faktiskt trivs med. Det blir bättre över tid, men det är inte helt löst idag.

Prestanda och värme

Snapdragon 8 Elite Gen 5 for Galaxy, 12 GB RAM i 256 och 512 GB-modellerna och 16 GB i 1 TB-varianten. I vardagen finns det inget att anmärka på. Appar startar direkt, multitasking med flera fönster går smidigt och kameran är snabb.

Under press är bilden en annan. Vid längre benchmarkkörningar tappar den ordentligt i prestanda, och jag skulle vänta mig samma sak vid riktigt långa spelpass med tunga titlar. Det finns helt enkelt ingen plats för ordentlig kylning i en 4,5 millimeter tunn telefon.

Den blir också varm. Riktigt varm. Kör man i hög eller max ljusstyrka, spelar eller filmar i 4K en längre stund så känns det tydligt i handen, framför allt ihopfälld där all värme koncentreras till en halva. Uppfälld sprids den bättre.

Mjukvara och AI

Telefonen kör One UI 9 ovanpå Android 17. One UI är inte bara ett skal, Samsung bygger om och lägger till rejält ovanpå Android, och på en vikbar är det just det som gör skillnaden. Split View i två och tre delar, appar man kan spara i par, dra och släpp mellan fönster. Ingen tillverkare är i närheten av Samsung på multitasking.

Som vanligt har Samsung massor med AI-funktioner. T.ex: Photo Assist låter mig redigera bilder med en promptruta, till exempel ta bort ett skräpigt objekt eller flytta ett motiv, My FanCam följer automatiskt ett motiv i video, och Audio Eraser plockar bort vindbrus, trafik och sorl ur ett klipp i efterhand. Det mesta stödjer svenska, men inte allt.

Quick Share fungerar numera även mot Apple-enheter, och Switch to Samsung kan flytta över kontakter, foton, meddelanden och hemskärmslayout trådlöst från en iPhone.

Samsung DeX gör telefonen till något annat än en telefon. Kopplad till en skärm via USB-C ger den ett skrivbordsläge med upp till fyra arbetsytor och fem appfönster i varje, och har man inte mus och tangentbord med sig kan innerskärmen användas som en stor styrplatta med virtuellt tangentbord. Det räcker gott för att svara på mejl och redigera dokument på ett hotellrum där tv:n är enda skärmen.

Uppdateringspolicyn är som vanligt Samsungs starkaste kort. Upp till sju stora Android-uppgraderingar och sju års säkerhetsuppdateringar.

Batteri och laddning

4 800 mAh, och det är det första batteriet av kisel-kol-typ i en Fold. Samsung anger upp till 26 timmars videouppspelning.

Skärmtiden landar på mellan fem och sju timmar vid vanlig blandad användning, och spannet säger egentligen mer än siffran. Det handlar nästan helt om hur ofta man fäller upp den stora skärmen. Kör man mest på ytterskärmen räcker telefonen betydligt längre än om man har den uppfälld hela dagen. En vanlig dag tar man sig igenom utan laddare, och en lugn dag på ytterskärmen kommer man en bra bit in på nästa.

Laddningen är 45 W via kabel med Super Fast Charging 2.0, vilket är första gången en Fold från Samsung går över 25 W. Samsung anger 67 procent på en halvtimme, och jag mätte 64 procent på 30 minuter och ungefär en timme och en kvart för en full laddning. Trådlöst går det på 20 W enligt Qi 2.2, men telefonen saknar inbyggda magneter, så full effekt kräver ett skal med magnetring. Omvänd trådlös laddning på 4,5 W finns för att toppa upp ett par hörlurar.

Kameror

Dubbla 50 MP: huvudkamera på f/1,8 med optisk stabilisering och ultravidvinkel på f/1,9 med autofokus. 2x zoom löses i sensorn, upp till 10x är digitalt. Selfiekamerorna är på 10 MP vardera, en i ytterskärmen och en i innerskärmen. Video går upp till 8K i 30 bilder per sekund och 4K i 60, med LOG och stöd för LUT:ar.

I dagsljus är det bra bilder. Färgerna är typiskt Samsung, ultravidvinkeln är stark och kan dessutom användas för makro tack vare autofokusen. Men det finns ingen telelins alls, och det märks. Zoomar man förbi 2x rasar detaljerna snabbt, och 10x är mest en nödlösning. I svagt ljus är huvudkameran inte flaggskeppsklass. Kameran är helt enkelt OK, och OK är inte tillräckligt när telefonen kostar det den gör. Vill man ha Samsungs bästa kamera är det fortfarande Galaxy S26 Ultra som gäller, och vill man ha en vikbar med bättre zoom får man titta på Google Pixel 10 Pro Fold.

Det roliga är istället vad formatet gör möjligt. Man kan fälla upp telefonen, använda ytterskärmen som sökare och ta självporträtt med 50 MP-huvudkameran istället för med selfiekameran, vilket ger klart bättre bilder. Man kan filma med fram- och bakkamera samtidigt med Dual Recording.

En sak som är störig: man kladdar ner ytterskärmen och kamerorna konstant när telefonen är uppfälld, eftersom fingrarna hamnar precis där. Torkar man inte av linserna blir bilderna suddiga, och det är ett moment man helt enkelt inte har på en vanlig telefon.

Några exempelbilder som är fotograferade med Samsung Galaxy Fold 8:

Ljud och anslutningar

Stereohögtalarna sitter båda på samma halva när telefonen är uppfälld, vilket ger dålig stereoseparation i liggande läge. Ljudkvaliteten är godkänd för lite YouTube och en podd, men det går inte att spela så högt och ljudet saknar bas.

I övrigt finns det mesta: 5G, Wi-Fi 7, Bluetooth 6.0 med aptX HD, NFC, UWB och dubbla SIM. Ingen minneskortplats och inget hörlursuttag, som väntat.

Slutsats

Galaxy Z Fold8 är den första vikbara jag testat där jag inte känner mig lurad när den är ihopfälld. Det breda formatet gör ytterskärmen till en fullvärdig telefon, och innerskärmen blir en bonus man tar fram när den behövs istället för en nödvändighet. Båda skärmarna är i toppklass, bygget känns gediget rakt igenom, vecket har inte försämrats en millimeter under testperioden, mjukvaran är den bästa i branschen på multitasking, DeX är i en klass för sig och uppdateringslöftet är marknadens generösaste.

Men den är inte felfri. Kamerorna är bara OK och avsaknaden av telelins är tråkig på en telefon i den här klassen. Den blir varm och tappar prestanda vid hårdare press. Stanshålet i innerskärmen är stort och illa placerat. Fingeravtrycksläsaren i power-knappen är för smal för att vara pålitlig. Vissa appar hanterar inte det breda formatet än.

Sedan är det priset. Rekommenderat pris är 23 990 kronor för 256 GB och 30 990 kronor för 1 TB, och då är det svårt att komma runt att det är väldigt mycket pengar. Något som gör det lite enklare att svälja är att sex månader av Google AI Pro ingår vid köp. Vid lanseringen ingick dessutom ett års Storytel Premium.

Är du nyfiken på vad en vikbar faktiskt kan tillföra i vardagen, och vill ha den variant som är minst kompromissad när den är ihopfälld, är Fold8 den roligaste och mest användbara telefonen på marknaden just nu.

Med en telelins, bättre kylning och ett pris som inte gjorde lika ont hade det här landat riktigt högt. Nu blir det en stark sjua.

Samsung skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

 

---

This post is also available in English: Review: Samsung Galaxy Z Fold8.

Så här sätter vi betyg på Senses

Vanliga frågor och svar

Hur fungerar ytterskärmen i vardagen?

På Samsung Galaxy Z Fold8 är ytterskärmen i formatet 10:16 så bred att den fungerar precis som en vanlig telefon för att skriva med två tummar, läsa mejl och navigera.

Hur bra är kamerorna?

Telefonen har dubbla 50 MP-kameror som tar bra bilder i dagsljus, men saknar telelins vilket gör att detaljer rasar vid mer än 2x zoom och prestationen i svagt ljus når inte flaggskeppsklass.

Hur länge räcker batteriet och hur snabbt laddas det?

Batteriet på 4 800 mAh ger mellan fem och sju timmars skärmtid vid blandad användning. Med 45 W trådbunden laddning nås 64 procent på 30 minuter och full laddning tar ungefär en timme och en kvart.

Går det att ställa telefonen i halvöppet läge?

Nej, gångjärnet är antingen helt öppet eller helt stängt och saknar ett 90-graders halvläge för att ställa den på ett bord under exempelvis videosamtal.

Hur hanterar telefonen krävande uppgifter och värme?

Under längre benchmarkkörningar och hård belastning blir telefonen riktigt varm och tappar prestanda på grund av begränsad kylning i den 4,5 millimeter tunna konstruktionen.