Test: Oppo Find X9 Ultra

Är det en mobil eller är det en systemkamera? Med OPPO Find X9 Ultra är gränsen ärligt talat rätt suddig. Det här är första gången OPPO släpper sin ”Ultra” globalt, tidigare har de modellerna varit mer eller mindre Kina-exklusiva, och OPPO har passat på att gå all in. Medan OnePlus nyligen lade ner sitt samarbete med Hasselblad fortsätter OPPO ensamt, och resultatet är en penta-kamera som toppas av en riktig 10x optisk zoom, något nästan ingen annan vågar sig på. Lägg till det vassaste chippet som finns, ett enormt batteri och en design som ser ut att komma direkt från en svindyr Hasselblad-kamera.

Men kan OPPO verkligen leverera, eller är det mest marknadsföring och snygga specar? Det ska vi ta reda på!

Design och byggkvalitet

Det första som slår en när man packar upp Find X9 Ultra är hur otroligt välbyggd och snygg den är. Vi testar varianten ”Tundra Umber”, som är klädd i ett veganskt läder och tar tydlig inspiration från Hasselblads systemkamera X2D. Den ser faktiskt mer ut som en kamera än som en telefon, med en räfflad ring runt kameramodulen som efterliknar fokusringen på ett riktigt objektiv och den ikoniska orange Hasselblad-cirkeln som prick över i:et. Det finns också en variant i ”Canyon Orange” som är mer iögonfallande, men för mig är det den diskreta Umber-versionen som verkligen sätter känslan.

Byggkvaliteten är i absolut toppklass. Telefonen känns gedigen och solid i handen, och precis som flera andra flaggskepp i år har den marknadens bredaste IP-klassning med IP66, IP68 och IP69. Det innebär att den teoretiskt klarar både nedsänkning och att bli spolad med hett vatten under högtryck. Baksidan skyddas av Gorilla Glass Victus 2 och OPPO uppger att telefonen klarar SGS högsta nivå för falltålighet.

Fingeravtrycksläsaren sitter under skärmen och är av ultraljudstyp, den är snabb och bryr sig inte om att fingret är blött. En liten detalj jag uppskattar är att kameramodulen, trots att den bygger en del, fungerar som ett fint fingerstöd när man håller telefonen liggande för att fotografera.

Telefonen väger runt 236 gram och har en dedikerad kameraknapp i Hasselblad-orange på sidan. Och här kommer en av få riktiga besvikelser. I teorin är det precis en sådan grej jag gillar, en fysisk slutarknapp gör att man snabbt kommer åt kameran. I praktiken är jag inte lika förtjust. Knappen känns inte helt precis, ibland reagerar den inte och funktionen att man ska kunna ”dra” med fingret på den för att zooma känns mest som en gimmick. Det är lätt att zooma av misstag när man egentligen bara vill ta en bild, och efter ett tag är det en funktion man helst stänger av. Tanken är god, men utförandet sitter inte riktigt.

Skärm

Skärmen är en fantastiskt fin 6,82-tums LTPO AMOLED-panel med QHD+-upplösning (3 168 x 1 440) och en pixeltäthet på 510 ppi. Den stödjer uppdateringsfrekvens upp till 144 Hz, även om de högsta 144 Hz i praktiken bara aktiveras i vissa spel, i vardagen rullar det på i 120 Hz och det flyter på mjukt och fint. Ramarna runt skärmen är symmetriska och tunna, vilket ger ett premiumintryck.

Det här är en av de ljusstarkaste skärmar jag testat. OPPO anger 1 800 nits vid full ljusstyrka och upp till 3 600 nits topp i HDR, och utomhus i solsken är läsbarheten utmärkt. För den som är känslig för flimmer är det värt att nämna att panelen använder högfrekvent PWM-dimring på 2 160 Hz vid låg ljusstyrka, och den kan gå ner till bara 1 nit för bekväm läsning i mörker.

En liten invändning har jag dock, och det gäller den automatiska ljusstyrkan. När det är riktigt mörkt är den lite väl snål, och jag har fått höja styrkan manuellt mer än vad jag hade önskat. Det är inget stort problem, men det märks.

Prestanda

Under huven sitter det vassaste som finns i Android-världen just nu, Qualcomm Snapdragon 8 Elite Gen 5 tillverkad på TSMC:s 3nm-process. Vi testar modellen med 16 GB RAM och 1 TB lagring, och prestandan är helt enkelt i absolut toppklass. Oavsett vad jag kastar på den så går det undan, allt känns blixtsnabbt och responsivt.

OPPO har byggt in vad de kallar en ”Encapsulated Thermal Unit” tillsammans med en ångkammare och grafit för att hålla temperaturen i schack vid tunga pass som 8K-inspelning och spel. Precis som med flera andra flaggskepp jag testat kan den bli varm och strypa prestandan något vid riktigt långa benchmarks körda i rad, men vid normal användning, även under längre spelsessioner, har jag inte stött på några problem.

Mjukvara och AI

Telefonen kör ColorOS 16 baserat på Android 16. Gränssnittet är snyggt och animationerna är mjuka, och det finns en uppsjö AI-funktioner inbakade, som ”AI Mind Space” där man snabbt kan fånga och organisera innehåll från skärmen, en ny ”Live Space” på låsskärmen, en AI Bill Manager för att hålla koll på utgifter och en menyöversättare som rentav genererar bilder på rätterna. Mycket av det är trevligt, men en del känns mer som funktioner man provar en gång än som något man faktiskt använder dagligen. Det följer också med en del förinstallerade appar som jag gärna hade sluppit. Värt att nämna är att flera av AI-funktionerna ännu inte stödjer svenska.

Där jag är lite mer kritisk är uppdateringspolicyn. OPPO lovar fem stora OS-uppdateringar och sex år med säkerhetsuppdateringar. Det är godkänt, och faktiskt ett snäpp bättre än till exempel OnePlus 15, men på en telefon i den här prisklassen hade jag velat se samma som flaggskeppen från Samsung och Apple som ligger på sju år.

Batteri och laddning

Batteritiden är en av telefonens absolut största styrkor. Find X9 Ultra har ett rejält batteri på 7 050 mAh av kisel-kol-typ, och uthålligheten är otroligt bra. Det här är en telefon som man inte behöver oroa sig för att stödladda mitt på dagen, och vid lättare användning tar man sig enkelt långt in på dag två.

Telefonen stödjer trådbunden laddning på upp till 100 W, men det krävs en speciell SuperVOOC-laddare från OPPO för att nå den hastigheten. Använder man en vanlig PD-laddare, som de flesta redan har hemma, kommer man aldrig över ungefär 50 W. Det är fortfarande fullt godkänt, men den där riktiga snabbladdningen kräver alltså rätt tillbehör. Trådlös laddning finns med upp till 50 W (även det med rätt laddare), liksom omvänd laddning för att toppa upp till exempel ett par hörlurar. Tråkigt nog saknar telefonen inbyggda magneter (Qi2 / MagSafe), vilket känns som ett snäpp efter tiden 2026.

Kamera

Då är vi framme vid huvudnumret, kamerorna. Och det är onekligen här OPPO vill att blickarna ska hamna. Systemet är utvecklat tillsammans med Hasselblad och består av hela fyra riktiga linser plus en separat sensor för färgåtergivning.

Huvudkameran är på 200 MP (Sony LYT-901) med en stor 1/1,12-tums sensor, 23 mm och en ljusstark f/1,5-bländare. Det är, enligt OPPO, den största 200MP-sensorn som någonsin suttit i en mobil. I dagsljus tar den utmärkta bilder med massor av detaljer, fin dynamik och naturlig textur. Eftersom det finns så mycket upplösning att ta av fungerar en beskärning till 2x (50 mm) i praktiken som ett eget litet teleobjektiv med riktigt fin kvalitet.

Sedan har vi de två teleobjektiven. 3x-telen (70 mm) sitter också på en 200MP-sensor, och den är grym för porträtt. Men en sak som verkligen får telefonen att sticka ut, och som jag inte var beredd på hur bra det skulle vara, är att samma 3x-tele också fungerar som makrokamera. Den kan fokusera så nära som 15 centimeter från motivet, och resultaten blir helt enkelt förbluffande bra. Att man kan komma så här nära med en ljusstark tele gör att man får detaljrika och skarpa närbilder med ett fint, mjukt bakgrundsoskärpa. Det här är en av de funktioner jag fastnade mest för under testet och något som höjer hela kameraupplevelsen.

Men det alla pratar om, och det OPPO trycker stenhårt på i marknadsföringen, är 10x-telen. Det är en riktig 10x optisk zoom på 50 MP (230 mm), något nästan ingen annan tillverkare ens försöker sig på, byggt med en avancerad periskopkonstruktion med hela fem prismareflektioner inuti. Och visst, det är imponerande. Möjligheten att komma så nära, optiskt, är något utöver det vanliga.

Men sen är det så 10x-kameran kräver mycket ljus för att verkligen briljera, och så mycket bättre än till exempel Pixel 10 Pro XL är den faktiskt inte i praktiken. I bra ljus är resultaten suveräna, men så fort det blir mörkare eller motivet rör på sig tappar den både skärpa och fart, vilket är ren fysik på de brännvidderna snarare än ett mjukvarufel. Det är fortfarande en fantastisk funktion att ha, men den lever inte riktigt upp till all den hype som byggs upp runt den.

Det som däremot verkligen imponerar är Hasselblads Master Mode. Här ändras tonkurvan så att bilderna får den där mjuka, dämpade karaktären som påminner om en riktig systemkamera, och man kan dessutom välja mellan ett gäng filmsimuleringar. Bilderna man får ut blir väldigt systemkameralika och helt enkelt riktigt, riktigt bra. Det är när man fotograferar i det här läget som man förstår vad samarbetet med Hasselblad faktiskt handlar om.

Ultravidvinkeln (14 mm, 50 MP) är den svagaste länken i kamerapaketet. Den gör jobbet, men når inte riktigt upp till de övriga linsernas nivå, framför allt inte i sämre ljus. Det är ingen dålig kamera, men det är tydligt var OPPO har lagt krutet.

På videosidan är specarna riktigt starka, med 4K i 60 bilder per sekund på samtliga linser, 4K i 120 bilder per sekund på huvud- och 3x-kameran, 8K-inspelning och avancerade proffsfunktioner som O-Log2 och stöd för LUT:ar. Videon är fullt duglig och stabiliseringen är bra, men det är ändå stillbilderna som är den stora stjärnan här, videon känns ett snäpp efter det allra bästa.

Bilder tagna under testperioden:

Slutsats

OPPO Find X9 Ultra är en av de mest kompletta och påkostade telefoner jag testat. Den är fantastiskt välbyggd och snygg, har en skärm i toppklass, prestanda i absolut framkant, en batteritid som imponerar och ett kamerasystem som, framför allt i Master Mode, kan leverera bilder som ligger nära en riktig systemkamera. Det är en telefon som verkligen vill vara ett verktyg för den som älskar att fotografera, och på många sätt lyckas den med det.

Men den är inte felfri. Den dedikerade kameraknappen blir mest en gimmick i praktiken, det saknas Qi2-magneter, den riktiga snabbladdningen kräver specialladdare och uppdateringspolicyn är lite snål för en telefon i den här klassen. Och så det där med 10x-zoomen. Den är imponerande, men den lyfts fram som något mer revolutionerande än vad den egentligen är i vardagen.

Sedan är det priset. Med ett rekommenderat pris på 18 990 kronor (16 990 kronor i kampanj vid testtillfället) är det här en mycket dyr telefon. Är du villig att lägga den summan och vill ha en av de absolut bästa och roligaste kameramobilerna på marknaden, en som faktiskt får dig att vilja gå ut och fotografera, då är Find X9 Ultra ett bra val.

Är du främst ute efter prestanda och batteritid finns det billigare vägar dit, som OnePlus 15, och söker du den allra bästa kameran för pengarna är det värt att jämföra mot Xiaomi 17 Ultra och Pixel-lägret innan du bestämmer dig.

Med en lite mer genomtänkt kameraknapp, Qi2-stöd och en lika generös uppdateringspolicy som Google och Samsung hade det här landat ännu högre. Nu blir det en stark sjua.

OPPO skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Oppo Find X9 Ultra.