Hem SpelPC Recension: Flockers

Recension: Flockers

av senses.se

Arkad-pussel i Lemmings-anda från skaparna av Worms.

flockers-bana

Det var på 90-talet som dåvarande maktfaktorn inom Amiga-gaming, Psygnosis (numera Sony-ägda SCE Studios Liverpool, som står bakom WipeOut bl a) lanserade Lemmings. Konceptet var lika enkelt som det var utmanande och beroendeframkallande: ett gäng sucidala lämlar släpps ut på en bana och går osvikligen mot sin död, om inte du stoppar dom genom diverse ingripanden (orders som till exempel ”stanna”, ”bygg”, ”gräv”, ”explodera” mm).

Nu tar Team 17 upp facklan och ger oss Flockers, ett gäng får(skallar) som precis som sina lämmel-kusiner, inte vet sitt bästa. Namnet Flockers är givetvis en medveten ordvits och ger upphov till en massa banor med brittisk humor, som ni säkert kan förstå. Roligast är nog ändå ”Breaking baaa-d”. Spelet utmanar med att du måste vara snabbtänkt och se nästa steg, samtidigt som du måste ha flinka fingrar och trycka rätt så snabbt du bara kan. Något som är mycket svårare med handkontroll än det vara med mus, på tiden det först begav sig. Nytt i detta spel är att fåren måste plocka upp paket med tekniker, innan du kan utföra dom. Detta ger lite mer styrning och överskådlighet, du får exempelvis sällan en teknik du inte behöver ha väldigt snart, samtidigt som du ibland måste vänta på att minst ett får plockar upp den bonus-låda du vill ha. Banorna kan också ge dig extra-får och du behöver i princip bara klara ett enda får för att bli godkänd på banan, även om äkta gamers satsar på att nå tre stjärnor varje gång.

flockers-ps4

Flockers är inget AAA-spel med mega-budget som utvecklats av hundratals personer i flera år, därför är det inte heller förväntat att den tekniska nivån och spelets komplexitet ska vara motsvarande. Grafiken gör det den ska, varken mer eller mindre. Det är inget som kommer att driva försäljning av PS4:or på något sätt, men det funkar på ett sådär nästan Amiga-indiespel charmigt sätt. Ljudet påminner även det om svunna tiders MIDI-syntar och demo-scenen på 16-bitarseran. Enkla melodislingor och ljudeffekter är det som bjuds och det behövs kanske inte så mycket mer heller. Kontrollerna är responsiva och funkar relativt bra, du lär dig hyfsat snabbt hur det hela funkar och kan sen satsa på allt bättre resultat på varje bana.

Den tidvis mörka humorn är skön och spelet kan vara blodigt (fast på ett snällt, tecknad-film-sätt, och det kan stängas av helt och hållet för de allra minsta). Här finns 60 banor och sju gömda bonusbanor (vi har hittat alla utom en…) och lite beroende på din skicklighet så finns tillräckligt med innehåll och utmaning att sysselsätta dig med över jul- och nyårshelgen.

meat the flockers

Lemmings-konceptet är beprövat och mycket älskat, eller var det i alla fall för drygt 20 år sedan. Hur Flockers kommer att tas emot av en modern publik återstår att se. Det är ett charmigt litet tidsfördriv för den tänkande gamern, samtidig är det på gränsen till lite för dyrt med sin prislapp på runt 200 kr. Detta är ett typiskt indie-spel som man kan tänkas få med i PS Plus-prenumerationen eller kanske lägga max en hundring på. Vår stilla undran är om spelet ändå inte hade gjort sig bäst med mus (det finns på Steam om du vill prova) eller varför inte med dagens briljanta pekskärmar (på exempelvis iPad), parat med en något humanare prislapp? Det går fort ibland och då blir det stressigt, samtidigt som en handkontrolls alla knappar lätt blir förvirrande i stridens hetta och gör att du missar i onödan, något som bara spär på frustrationen på en redan svår bana.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_21]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.