Jag älskar retro-spel: Pac-man, Super Mario och Wizball. Vissa av mina favorit-retro-spel har nästan 30 år på nacken. Men jag avskyr gamla spel. Vad är skillnaden då? Jo, ett retro-spel har något som tilltalar i spelkonceptet, även fast den tekniska utvecklingen har gått framåt. Ett exempel: Pac-man i 3D förbättrar inte spelet, utan originalet är fortfarande bästa versionen. Cabela´s: The Hunt -Championship Edition släpptes till Wii, PC och Xbox 360 i oktober. 2009. Nio långa år senare släpps det på Nintendo Switch.
Daterad och ålderdomlig grafik.
Var ska jag börja? Själv är jag verkligen ingen jägare och har aldrig egentligen varit speciellt intresserad av det heller. Cabela’s: The Hunt – Championship Edition är i grund och botten ett habilt spel. Du har många valmöjligheter, du kan välja att jaga med gevär, hagelgevär, handeldvapen eller pilbåge. Det finns även massor av olika bytesdjur; allt från älg till varg. Du kan smyga dig på ditt byte, locka på det med doftfällor eller lockpipor. Sen kan du ta din fyrhjuling och åka till nästa ställe. Du har flera olika platser som du kan jaga på, varav några du låser upp under spelets gång. Du samlar på dig ryktespoäng och kampen står om att bli den bäste jägaren. Till Switchen kan du även köpa till den här mackapären:
På så vis kan du öka jaktkänslan till max, om det inte vore så att…
…det jäkla spelet är nästan tio år gammalt!!! I bärbart läge fungerar den kassa, ålderdomliga grafiken hyfsat. Men om du skulle få för dig att köra det på din TV – och som i mitt fall, en knivskarp 4K 65-tums-TV ,så ser det rent ut sagt förjävligt ut.
Fast grafik är ju inte allt; hur är spelkänslan då? Den lyser också med sin frånvaro. Det finns en bättre jaktsimulator som sidospel i det första Red Dead Redemption än vad det är i ett spel som har det som sin primära handling. När du har fällt ditt byte så tonas det bort, så att jaga är bara en poängsport och det finns inget spel kring hur man tar hand om djuret du fällt. Det känns billigt och trist. Djuren är totala puckon – du kommer indundrande på din fyrhjuling och fem meter bort står tiotaggar-älgen still och väntar på att du ska skjuta den.
Som simulator så faller spelet på att det är rent ut sagt tråkigt att jaga: det finns ingen spänning, ingen realism och sen det faktum att det har ålderdomlig grafik och alla kompromisser som det innebär. När jag tog min fyrhjuling och körde på vattnet så blev jag inte ens förvånad över att de inte hade lagt ned mer tid på att få det att vara lite realistiskt.
Jesus eller Tiger Woods…
Okej, jag ska ge Cabela’s: The Hunt – Championship Edition lite cred, för när spelet släpptes 2009 så var det säkerligen ett av de bästa jakt-simulatorerna som fanns. I alla fall ungefär ett halvår till maj 2010 då det 20 gånger snyggare och bättre Red Dead Redemption släpptes – som inte ens är en jaktsimulator.
Så sammanfattningsvis var det här verkligen inte min typ av spel. Det är för långsamt, för fult och för gammalt, men för dig som gillar jakt och framförallt digital sådan så är 59,50 kr inte så mycket pengar för ett Switch spel, så det är…
Japp, man kan dö i jakt-simulatorn.
Vänta – vad sa du? 595 kronor?!?!?!?!?!?! Va?!? För ett snart tio år gammalt spel?!?! Att ta fullt betalt för ett så pass daterat spel är hutlöst oavsett hur kul gevärsmanicken är. Rekommenderas inte, på långa vägar. Tvärtom: Stay away.
This post is also available in English: Review: Cabela’s The Hunt – Championship Edition.
Så här sätter vi betyg på Senses