Test: Ninja CRISPI PRO Airfryer

Jag ska erkänna att jag i början var lite skeptiskt till konceptet airfryers. När Shark Ninja böjd in till Norden-lanseringen av sitt märke på Mallis så såg apparaterna förvisso trevliga ut och maten var väl helt OK (de inhyrda kockarna pratade sig varma om tekniken), men jag undrade hur mycket man egentligen skulle använda enheten på riktigt och hur bra resultatet kunde bli? Vi fick till och med äta i en Airfryer i London och när Ninja Double Stack XL dök upp på kontoret för dryga två år sedan så började en vänskap växa. Sen dess har jag omvärderat mina fördomar och idag tycker jag airfryern verkligen gör sitt i vardagen; marinerade kycklingbröst och laxfiléer blir världsklass, med en perfekt stekyta och samtidigt så saftiga inuti på ett sätt som är svår att steka sig till utan termometer och en massa handpåläggning. Jag kan fortfarande sakna ”one-stop-shop”-knappen som gör ”allt” automatiskt – tinar, rinner av vattnet, och tillagar. Men i väntan på denna praktiska AI-funktion i vardagen är airfryern ändå till stor hjälp och har ersatt mikron i vårt hushåll (även om den inte värmer lagad mat lika snabbt). Utöver önskemålet om ett magiskt läge har jag dock haft ett större aber med Double Stack XL – hälsomedveten som jag är – och det är att lådorna och stekplatten är behandlade med teflon och därmed PFAS (en samling ”för alltid-kemikalier” vi inte vill ha i våra kroppar eller i vår natur). Ja, teflon är praktiskt när man ska steka perfekta pannkakor som inte klistrar fast sig i gjutjärnspannan (alternativt kan man dränka dem i olja eller smör), men minsta repa över tid kan innebär onödiga hälsorisker som inte är värt ens de vackraste pannkakorna i världen. 

Gör entré Ninja CRISPi PRO (AS101EU) – en airfyer i mindre modell, med två glasbehållare i tjockt, obehandlat borosilikatglas av Pyrex-typ i olika storlekar och stekplattor av nanokeramik som är helt teflon/PTFE/PFAS-fria. Kan detta vara nya favoriten i köket? 

Pro-modellen som släpps nu är en uppdaterad version av gamla CRISPi, som släpptes för cirka två år sen och den tänker om konstruktionen från grunden. Nu är värmeelementet på 2 050 watt och fläkten är fastmonterad i överdelen på ett stationärt chassi, medan glaskärlen skjuts in undertill på en flyttbar hylla i rostfritt stål. Pjäsen väger in på strax över fem kilo (närmare tio kilo om du räknar in allt glas) och tar förvisso en del plats på köksbänken, men inte lika mycket som föregångaren. Tänk också på att lämna minst 15 centimeter fritt runt luftutblåsen, detta är inget du ska stänga in i något skåp (hur man nu skulle komma på den idén!)

Att ”matkorgen” är helt genomskinlig ger dessutom en rätt kul bieffekt hemma i köket: Ungarna tycker nämligen det är stor underhållning att stå framför maskinen och kika på när nuggets, pommes eller en gratäng bubblar igång och får färg. För oss vuxna som lagar maten slipper man oskicket att dra ut lådan i tid och otid (och därmed tappa värme) bara för att se hur det går med tillagningen. Lite märkligt är det däremot att vår europeiska modell saknar den inbyggda belysning som amerikanska utgåvan begåvats med; är det skumt i köket skuggar överdelen så pass mycket att man ändå får dra ut skålen en centimeter för att se ordentligt och det känns som en klar lapsus, som inte hade kostat många kronor att åtgärda. När man gör det pausar maskinen tacknämligt nog av sig själv och fortsätter direkt när skålen skjuts tillbaka.

I kartongen följer det med två glasformar (kallade CleanCrisp) med tillhörande plastlock och insatsplattor: en mindre på 2,3 liter för mindre portioner eller rester, samt en stor skål på 5,7 liter. För att glaskanten ska sluta tätt mot värmeelementet har stålhyllan tre olika spår i höjdled. Här har produktplanerarna dock lämnat en rätt märklig lucka: Översta läget är till för 2,3-litersskålen och det nedersta för 5,7-litersskålen, medan mittenspåret står helt oanvänt såtillvida du inte köper till mellanskålen på 3,8 liter separat för runt 400 till 500 kronor (den som redan äger en vanlig Ninja CRISPi kan dock återanvända sin 3,8-litersskål här).

Man ska heller inte låta sig luras helt av att stora skålen rymmer 5,7 liter på pappret. Kontrollmätningar som testlabbet RTINGS gjort visar att själva golvytan i botten är precis lika stor som i den mindre 3,8-litersformen, strax över 342 kvadratcentimeter. Alla extra litrar ligger alltså på höjden (drygt 11,2 centimeter invändigt). Lagar du mat som måste ligga i ett enda lager på botten, som laxfiléer (fyra till sex smala bitar) eller kycklingbröst (fyra, max fem stycken), rymmer den alltså inte mer på bredden än en mindre airfryer. Däremot gör takhöjden att du får in en hel kyckling på 2,5 till 3 kilo med rotfrukter runt om utan att skinnet tar i värmeslingan i taket, eller om du ska laga lax och potatis med grönsaker i olika lager, som jag återkommer till senare.

På ovansidan sitter en enkel, digital skärm med ett vridreglage som klickar distinkt när man ställer in tid och temperatur. Till skillnad från föregångaren kan du nu själv välja gradtal från 26 °C upp till 240 °C, och det går fint att ändra både tid och värme mitt under pågående körning. Sju lägen finns att tillgå: Max Crisp (låst till 240 °C), Air Fry, Roast, Bake, Recrisp (för att få gårdagens mat frasig igen), Dehydrate för att torka frukt eller bär samt ett jäsningsläge för deg (Prove) som dyker upp som ”PrF” om man vrider ratten hela vägen åt vänster. Några färdiga snabbknappar eller fusklapp med små ikoner för fisk, kyckling eller pommes á la Double Stack XL finns inte, så första veckan får man hålla tillgodo med tabellen i det medföljande häftet tills tiderna sitter i ryggmärgen.

Själva matlagningen sköter CRISPi PRO med den äran. Eftersom det tjocka glaset magasinerar värme bra håller sig temperaturen väldigt stabil, och värmespridningen är enormt mycket jämnare än i förra modellen CRISPi (i labbtester blev drygt 81 procent av pommesen krispiga här mot skrala 40 procent i småsyskonet). Kör man ett halvt kilo pommes frites på Max Crisp i 240 grader är det nästan så att det blir för mycket av det goda; efter 18 minuter är de på gränsen till väl hårt gräddade, så vanliga Air Fry-läget kring 200 grader ger oftast ett jämnare resultat i vardagen – och du bör också sära på fritesen så mycket du kan, så de både blir gräddade och får luft, då ihopklumpade pommes lätt blir soggiga och trista annars. Kycklinglår och hamburgare får fin stekyta utan att bli torra inuti, och slänger du ihop en pastagratäng direkt i formen har du ett bubblande täcke på under tio minuter.

Två saker kräver dock att man tänker till i handhavandet. För det första måste fläkten jobba hårt för att trycka ner varmluften ända till botten av den djupa glasskålen. Dels låter detta en del (runt 67 dBA), men framför allt blåser det småspik där inne. Försöker du grädda varma mackor med en lös ostskiva på toppen eller värma lätta nachochips kommer osten att lyfta i draget och bränna fast i värmeelementet om du inte förankrar den med en exempelvis en tandpetare.

För det andra är glaskärl tunga och blir rejält heta. Du kan förmodligen glömma att rycka ut det stora kärlet med en hand och skaka om pommesen i luften som på en vanlig korg-airfryer (något pip som påminner om att vända maten halvvägs finns inte heller). Plasthandtagen funkar dock bra, så är du bara lite försiktig behöver du inte några grytlappar när du hanterar de varma behållarna.  

På plussidan är allt som händer efter tillagningen väldigt mycket smidigare än med konventionella maskiner. Glasskålarna har fasta, värmeskyddande fötter undertill så att du kan ställa ner hela formen direkt på middagsbordet som en vanlig ugnsform. Blir det mat över sätter du bara på det medföljande locket när glaset svalnat och ställer in rubbet i kylen. Och när det är dags att diska märks den kanske skönaste skillnaden i praktiken: istället för att stå och skrubba fastbränt fett i metallhörn för hand åker både glasskål, platta och lock rakt in i diskmaskinen och kommer ut helt rena utan att några gamla matlukter biter sig fast (tänk bara på att aldrig spola kallt vatten i ett glödhett glaskärl, då kan det spricka). Enda stället som är lite bökigt att komma åt med trasan är skyddsgallret framför värmeslingan och fläkten i toppen av maskinen, då det sitter fastmonterat.

Jag hade glädjen att få laga ett riktigt smarrigt recept på parmesanbakad lax med tillbehör, tillsammans med Sveriges senaste mästerkock Linnea Jarnrot, efter hennes recept – och det gick faktiskt riktigt bra, något ni kan se nedan.

Lovade också att posta receptet och det kommer här på senses:

Så, summa summarum om jag ska sammanfatta läget så ersätter Ninja CRISPi PRO förvisso inte en dubbelzons-airfryer med SYNC-funktion om hela poängen för dig är att köra lax och klyftpotatis på olika gradtal till en större familj i två lådor samtidigt (vill du ha just det i glas får du kika på tusenlappen dyrare syskonet Ninja CRISPi DualZone för 3 999 kr). Du behöver också ha ett ledigt hörn i köksskåpet för den glasskål som inte sitter i maskinen för stunden. Men för den genomsnittliga familjen på fyra personer som vill bort från teflonkorgar, som gillar att kunna se maten lagas genom glaset och som uppskattar lyxen att ställa formen från maskinen rakt på bordet, vidare in i kylen och sen direkt i diskmaskinen är detta en synnerligen trevlig maskin. 

Ett litet köptips i förbifarten är att SharkNinjas egen webbutik säljer ett paket för 3 299 kr där en extra 5,7-liters glasskål ingår, vilket är väl investerade hundralappar om en form ofta står upptagen med rester i kylen.

Ninja skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Ninja CRISPI PRO Airfryer.