I Middle-earth: Shadow of War – Definitive Edition återvänder du till rollen som Talion, den odöde rangern som tillsammans med Celebrimbor smider en ny maktring i hopp om att kunna utmana Sauron. Historien tar sig visserligen stora friheter med Tolkiens etablerade värld, något som purister sannolikt fortfarande har synpunkter på, men berättelsen lyckas ändå leverera ett underhållande fantasyäventyr fyllt av episka slag, förräderier och ständigt växande konflikter.

När Middle-earth: Shadow of War släpptes 2017 var det en av de mest ambitiösa uppföljarna till ett redan uppskattat actionspel. Originalet, Middle-earth: Shadow of Mordor från 2014, introducerade det revolutionerande Nemesis-systemet och blev snabbt en favorit bland både action- och Sagan om Ringen-fans. Shadow of War byggde vidare på samma grund men skruvade upp allt till betydligt större proportioner med fler regioner, större arméer, massiva fästningsbelägringar och ett betydligt djupare rekryteringssystem. Nästan ett decennium senare har Talions krig mot Sauron hittat till Nintendo Switch 2 och det visar sig ganska snabbt att vissa spelidéer är betydligt mer tidlösa än andra.

Nemesis-systemet lever vidare

Den verkliga anledningen att spela Shadow of War är däremot inte handlingen utan de minnesvärda rivaliteter som uppstår på vägen. Orc-kaptenerna du möter är inte bara slumpmässiga fiender. De minns dig. Om någon lyckas besegra dig kan han avancera i graderna, bli mäktigare och håna dig nästa gång ni möts. Om du dödar honom finns alltid möjligheten att han kommer tillbaka med nya ärr, nytt humör och en personlig vendetta! Resultatet blir ett system som ständigt skapar sina egna berättelser och som än idag känns lika innovativt som när spelet först lanserades för snart ett decennium sedan.

Bekant men större

Har man spelat Shadow of Mordor kommer mycket att kännas bekant. Stridssystemet bygger vidare på samma Batman: Arkham-inspirerade grund där rytmiska kontringar, snabba attacker och brutala avrättningar står i centrum. Samtidigt erbjuder Shadow of War betydligt större frihet, fler förmågor och ett Nemesis-system som fått betydligt mer utrymme att blomma ut. Talion kan växla mellan smygande, bågskytte, närstrid och övernaturliga krafter på ett sätt som gör att striderna sällan blir enformiga, även efter många timmar.

Det är dock när armébyggandet tar fart som spelet verkligen hittar sin identitet. I stället för att bara eliminera fiender börjar du rekrytera dem till din egen sak. De starkaste orcerna kan brytas ned, värvas och sedan användas som kaptener i dina egna styrkor. Därifrån växer spelet successivt från ett traditionellt actionäventyr till något som nästan påminner om ett strategispel där fästningar ska intas, försvaras och utvecklas. För nykomlingar fungerar spelet utmärkt på egen hand, men veteranspelare kommer samtidigt att uppskatta hur naturligt berättelsen och spelmekaniken bygger vidare på vad som etablerades i föregångaren.

Komplett innehåll

Switch 2-versionen innehåller dessutom hela Definitive Edition-paketet. Expansionerna Blade of Galadriel och Desolation of Mordor finns inkluderade från start tillsammans med Nemesis-expansionerna Slaughter Tribe och Outlaw Tribe samt övrigt bonusinnehåll. För den som missade spelet vid originalsläppet är detta utan tvekan den mest kompletta versionen av äventyret.

Teknisk prestanda

Tekniskt sett handlar det däremot om en port snarare än en remaster. Spelet körs i 1080p när konsolen är dockad och siktar på 30 bilder per sekund. I bärbart läge används en något lägre dynamisk upplösning för att bibehålla stabiliteten samtidigt som bildfrekvensen ligger kvar på samma nivå. Under min testperiod på Switch 2 upplevdes prestandan som genomgående stabil, även under större belägringar med många fiender på skärmen samtidigt. Samtidigt går det inte att komma ifrån att spelets ursprung från 2017 märks. Texturer, animationer och ljussättning håller inte samma nivå som moderna storspel, så Shadow of War är knappast spelet du visar upp för att demonstrera Switch 2:s tekniska muskler. Värt att notera är att just denna utgåva inte finns tillgängligt till den första Nintendo Switch.

Allt är inte bevarat

Alla förändringar är dock inte positiva. Flera av originalets onlinefunktioner har försvunnit i samband med den här utgåvan. Online Conquests, Vendettas, Fight Pits och vissa andra nätverksfunktioner finns inte längre kvar, även om Garrison-systemet nu fungerar helt offline. För de flesta spelare lär detta knappast vara avgörande i dag, men det är ändå innehåll som saknas jämfört med hur spelet en gång såg ut.

Kärnan som vägrar åldras

Det mest imponerande med Shadow of War på Switch 2 är egentligen hur väl själva kärnan har åldrats. Många öppna världar från samma tidsperiod känns i dag repetitiva och mekaniska, men Nemesis-systemet gör fortfarande att varje spelare skapar sin egen berättelse. När eftertexterna rullar är det sällan huvudhistorien man minns bäst, utan de där envisa orc-kaptenerna som vägrade dö, återkom gång på gång och till slut blev lika viktiga för upplevelsen som spelets egentliga skurkar.

Sammanfattningsvis är Shadow of War kanske inte det snyggaste eller mest tekniskt avancerade spelet på Switch 2, men nästan tio år senare finns det fortfarande inget annat spel som riktigt lyckats återskapa samma mix av action, strategi och personliga rivaliteter. Det är ett imponerande arv från Shadow of Mordor (som nu också finns att spela på Switch 2) och ett tydligt bevis på att riktigt bra spelmekanik aldrig blir omodern.

Aspyr skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

This post is also available in English: Review: Middle Earth: Shadow of War – Definitive Edition.