Recension: Marvel Tōkon – Fighting Souls

Man kan inte anklaga Marvel för att ligga på latsidan – förutom att prångla ut filmer och tv-serier med sina superhjältar, så har man nu också en egen spelstudio, Marvel Games, som tillsammans med japanska Arc System Works (Guilty Gear– och Dragonball FighterZ-spelen) nu ger oss tag-team-fightern Marvel Tōkon: Fighting Souls, uppbackade av Sony Interactive. För dig som undrar betyder ”Tōkon” på japanska ”stridande själ” – precis som den engelska undertiteln skvallrar om. Ända sedan storhetstiden för Capcoms arkadklassiker Marvel vs. Capcom 2 har det funnits något av ett tomrum inom tag-team-genren, även om många genom åren har försökt ta över tronen. Mitt intryck efter ett gäng intensiva dagar som superhjälte-pugilist är att resultatet tveklöst är ett av årets snyggaste och mest ambitiösa fightingspel, men det kräver också ganska mycket av dig som spelare.

En visuell fullträff med serietidningskänsla

Låt oss börja med det mest uppenbara: spelet är otroligt vackert. Arc System Works behärskar 2.5D-estetiken till fullo, och att se amerikanska superhjältar tolkade genom ett japanskt anime- och serietidningsfilter är väldigt uppfriskande. Hela inramningen skriker kvalitet, från menyer till hur de dynamiska banorna, som sträcker sig från Wakanda till Asgard. Och självklart finns ”väggar” som reagerar när du slår eller kastar din motståndare genom en specialattack, in i en ny del av arenan.

Även berättandet i enspelarläget ”Episode Mode” anammar serietidningsgreppet helhjärtat. Istället för de trötta 3D-mellansekvenser vi ofta ser i genren, presenteras historien (författad av serietidningsveteranen Kieron Gillen) via högupplösta serierutor, komplett med voice overs på pratbubblorna. Utvecklarna har till och med anlitat olika illustratörer och färgläggare för vart och ett av de fem lagens kampanjer för att ge dem en unik känsla, vilket är en detalj som verkligen visar ambitionen bakom projektet. Sen leder såklart alla storylines bara till nästa fight, men så är ju fallet med alla spel i genren.

Innovativt, men krävande system

När det kommer till själva fighterna introducerar Marvel Tōkon ett ganska unikt system. Matcherna är alltid 4-mot-4, men hela ditt lag delar på en och samma hälsomätare (Vital Gauge). Detta eliminerar den ”snöbollseffekt” som ofta förstör klassiska tag-spel där förlusten av en karaktär i princip innebär att matchen är över. Du börjar matchen med bara två karaktärer tillgängliga (en ledare och en assist), och i takt med att en specifik mätare fylls på låser du upp resten av ditt lag.

Här kommer vi dock till spelets stora aber för undertecknad: den ganska branta inlärningskurvan. Spelet är inte alls så inbjudande och direkt som Capcoms klassiska fightingspel, eller för den delen 3D-giganter som Tekken och Dead or Alive, eller för den delen Street Fighter. Även om Arc System Works har inkluderat förenklade enknapps-kontroller och autokombos för att sänka tröskeln, dröjer det inte länge innan skärmen fylls av så mycket visuellt kaos (assist-attacker, supermätare som ska tajmas och ”Wall Breaks”) att det blir svårt att överhuvudtaget hänga med och läsa av fighten. Det röriga och ganska ointuitiva träningsläget gör det dessutom inte mycket lättare att greppa de mer avancerade attackerna och synergierna.

Men, och detta är ett stort men: när det väl klickar är det faktiskt riktigt roligt och vanebildande. Att vända ett underläge genom att kalla in Doctor Doom för en assist, tagga in Wolverine i luften och avsluta med en ”Super Assemble” som involverar hela ditt lag är en mäktig känsla. Att spela på PS5 lyfter dessutom upplevelsen ytterligare då den haptiska feedbacken i DualSense-kontrollen används väl för att ge extra tyngd åt varje superkrafftsladdat slag.

Mycket att göra, men vissa skavanker

Spelet lanseras med 20 karaktärer, plus den upplåsbara slutbossen The Champion. Galleriet bjuder på en härlig mix av giganter som Spider-Man, Iron Man och Captain America, blandat med mer udda inslag som Ghost Rider, Star Lord från Guardians of the Galaxy, Carnage och Peni Parker i sin mech. Det är en väl en lågoddsare att påbyggnads-DLC:er med fler figurer är att vänta.

Även om presentationen är på topp finns det minus i kanten utöver inlärningskurvan. Storyläget är snyggt, men det blir ganska repetitivt i längden och är stundtals onödigt texttungt. Och, även om ambitionen uppskattas, är röstskådespelet av ojämn kvalitet – tur att man både kan (och bör) klicka sig vidare mellan serierutorna. Noteras bör även att PC-versionen dragits med stora prestandaproblem, men på PS5 Pro där vi har testat spelet flyter det fläckfritt i 4K och låsta 60 bildrutor i sekunden under matcherna.

Slutsats

Marvel Tōkon: Fighting Souls är en djup och taktiskt belönande fighter insvept i en fantastisk serietidningsestetik. För den som orkar ta sig över den halv-höga muren av komplexa anfallssystem, mätare och intensivt tempo väntar ett av de roligaste lagbaserade fightingspelen på åratal. För mer renodlade ”casual”-spelare som bara vill hoppa in och dela ut lite snabba smällar kan det dock krävas lite mer tålamod än man kanske är beredd att ge.

Playstation skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

This post is also available in English: Review: Marvel Tōkon – Fighting Souls.