Nobody 2 fortsätter berättelsen om Hutch Mansell (Bob Odenkirk), som på ytan framstår som en helt vanlig familjefar men vars förflutna döljer något helt annat. Hutch är allt annat än timid, något han visade med stor tydlighet i den första filmen. Hutch och hans fru Becca (Connie Nielsen) tar med sig barnen på en efterlängtad semester, men snart hinner Hutch förflutna ikapp honom. Platsen de besöker styrs av den skrupelfria och galna Lendina (Sharon Stone). Så det dröjer inte länge innan Hutch återigen befinner sig mitt i hetluften, denna gång med ännu mer på spel.
Förväntningar efter första filmen
Jag gillade verkligen Nobody från 2021 och gav den ett högt betyg, även om det fanns vissa manusmissar. Framför allt var det synd att Connie Nielsen fick så lite att göra och mest fungerade som bakgrundsfigur.
Upplägget med den till synes helt ordinära mannen som visar sig vara något helt annat var briljant, och därför var jag nyfiken på om uppföljaren skulle rätta till bristerna från första filmen.
Tyvärr visar det sig snabbt att filmskaparna denna gång inte förstått vad som gjorde första filmen så bra. Hutch söker nu aktivt våld och visar öppet vem han är, vilket går emot hela grundkonceptet.
Connie Nielsens karaktär får större utrymme, men på fel sätt plötsligt ska även hon vara en hårdför figur som verkar ha gått samma skola som Hutch.
Humorn känns mer ansträngd och filmen upplevs som om man tagit ingredienserna från första filmen men blandat dem i fel ordning och fel proportioner. Christopher Lloyd är tillbaka som Hutch pappa, men där jag älskade honom i första filmen blir han här mer enerverande än rolig.
En av filmhistoriens dummaste scener
Filmen innehåller dessutom en av de dummaste scener jag sett. Jag är trött på att filmskapare tror att bara för att du inte hör, så känner du ingenting heller.
I en sekvens på en turistbåt slåss Hutch mot ett gäng hejdukar bakom en grupp turister som har hörlurar på sig för att lyssna på guiden. Ingen av dem märker att båten gungar kraftigt eller att en fullskalig fight pågår precis bakom dem. Det blir snabbt enerverande uselt och drar ned hela filmen.
Ljuspunkter: Sharon Stone och UHD-utgåvan
Det finns dock ljuspunkter, framför allt Sharon Stone som skurken Lendina. Hon har haft en lång karriär och även om hon spelat skurk tidigare så har hon aldrig fått spela ut precis alla galenskapskort som här. Det är riktigt underhållande att se.
En annan positiv aspekt är den fina UHD‑utgåvan. Bilden är masterad i äkta 4K med både HDR10 och Dolby Vision, vilket ger en extremt skarp och färgrik presentation. Den höga bitraten ger en stabil och behaglig bild även under snabba panoreringar.
Ljudspåret i Dolby Atmos är lika imponerande. Särskilt i slutstriden får vi en optimal ljudupplevelse där både surround- och höjdkanaler används mycket effektivt.
Extramaterialet består av ett par intressanta dokumentärer och borttagna scener. Tyvärr saknas kommentarspår.
Sammanfattningsvis blev jag besviken på Nobody 2. Den känns som en onödig uppföljare som inte tillför något nytt och som dessutom förstör mystiken från första filmen.
Det finns dock ljuspunkter såsom Sharon Stone, vissa välgjorda actionsekvenser och den mycket fina UHD‑utgåvan. Därför hamnar betyget inte i botten, men filmen når inte upp till sin föregångares nivå.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: Nobody 2.
Så här sätter vi betyg på Senses