Mickey 17 är en kolsvart sci-fi-komedi som utspelar sig på den isiga planeten med det passande namnet Niflheim. Här försöker mänskligheten etablera en koloni men står inför stora utmaningar. Mickey Barnes (Robert Pattinson) är en så kallad ”expendable”, vilket betyder att han är en anställd vars jobb är att utföra livsfarliga uppdrag med dödlig utgång och sedan återuppstå i en ny klonad kropp. En dag då den sjuttonde versionen av Mickey mirakulöst överlever ett uppdrag, förmodar alla att han har dött. Så när Mickey 17 återvänder till basen inser han att han redan har ersatts av Mickey 18. Detta blir upptakten till en existentiell och satirisk berättelse om identitet, makt och vad det innebär att vara människa – eller kopia.
Regissörens vision
Filmen är regisserad och skriven av Bong Joon-ho, den sydkoreanske regissören bakom i mening 20-talets mest överhypade film Parasite. I och med Mickey 17 gör han sin andra engelskspråkiga film och bygger vidare på teman han ofta återkommer till: klassklyftor, exploatering och mänsklig moral i extrema situationer. Filmen är baserad på romanen Mickey7 av Edward Ashton, men Bong har tagit sig stora kreativa friheter och skapat något mer surrealistiskt och satiriskt än förlagan. Plus att han dödar stackars Mickey hela tio gånger fler än i boken.
Skådespeleri och karaktärer
Robert Pattinson spelar huvudrollerna som Mickey 17 och även Mickey 18, och med modern filmmagi är det helt trovärdigt hur de interagerar. Pattinson är duktig på att göra två väldigt olika versioner av samma person, eftersom tekniken att återskapa Mickey inte är hundraprocentig och han därmed ändras lite varje gång. Naomi Ackie spelar Mickeys hårt prövade flickvän Nasha, och precis som när hon spelade Whitney Houston i Wanna Dance with Somebody gör hon det med tyngd och bravur.
Karikatyr och övertydlighet
Kolonins narcissistiske ledare Kenneth Marshall och hans makthungriga fru Ylfa, som spelas av Mark Ruffalo och Toni Collette, är mer eller mindre tecknade figurer i hur överdrivna deras karaktärer är. De är så fruktansvärt rika och därmed onda. Här blir det extra tydligt att filmen har skapats av samma regissör och manusförfattare som Parasite, för alla rika är verkligen enbart svin i hans filmer. De är helt verklighetsfrånvända och ser enbart till sina egna behov. Problemet är att så ensidiga karaktärer snabbt blir enerverande att följa och det finns noll överraskning – det är bara att utgå från att de gör det nedrigaste valet i alla situationer.
När visionen inte riktigt landar
Jag ville verkligen tycka om Mickey 17 mer än jag gjorde, för jag gillar den här typen av filmer. Terry Gilliams Brazil är till exempel en av mina absoluta favoritfilmer, och vissa teman känns igen i båda: den lille mannen mot det stora kalla samhället. Problemet med Mickey 17 är att jag faktiskt tror att jag hade gillat filmen bättre om den hade gjorts i Sydkorea, för det är något med hur skådespelarna agerar – det finns något teatralt i det som inte riktigt fungerar. Jag hade också gärna sett lite mer subtil samhällskritik – här är det verkligen inpräntat med slägga vad vi ska tycka och känna.
UHD-utgåvan
Mickey 17 har däremot en väldigt härlig visuell stil, och filmskaparna blandar praktiska effekter med CGI på ett sätt som känns både retro och futuristiskt. Warner Bros. har verkligen levererat en referensklassig UHD-utgåva som gör filmen full rättvisa. Mickey 17 är inspelad med Arri Alexa 65 och Mini LF i 6.5K och därmed färdigställd i ett äkta 4K digital intermediate. Bilden presenteras i 1.85:1 med Dolby Vision och HDR10, vilket ger en fantastisk detaljrikedom i både mörka och ljusa scener. Den gråblå färgpaletten återges med precision och texturer i snö, hud och metall är knivskarpa.
Ljud och extramaterial
Ljudspåret i Dolby Atmos är omslutande och dynamiskt. Atmosfären ombord på skeppet byggs upp med subtila ljuddetaljer – från pysande ventiler till avlägsna röster. Actionscenerna levererar kraftfullt tryck i basen och dialogen är tydlig och välbalanserad, även under filmens många kaotiska scener. Mest imponerande är slutstriden bland alla olika varelser som rör sig mot kolonin.
Det finns ett litet gäng dokumentärer som berättar om hur det gick till att skapa filmen, och även om de är korta får man ändå en hel del kul info. Det är synd att det inte finns ett kommentarspår – det hade verkligen varit intressant att få höra mer om varje scen.
Sammanfattningsvis vill jag ändå rekommendera Mickey 17, även om det här inte är Bong Joon-hos mest tillgängliga film så är den är utan tvekan en av hans mest ambitiösa. Den blandar sci-fi, satir och existentiell ångest på ett väldigt häftigt sätt, även om filmen i sig inte är felfri. Det är däremot UHD-utgåvan, och därför ökar betyget med ett snäpp.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: Mickey 17.
Så här sätter vi betyg på Senses