Hem SpelPC Recension: Call of Duty – Modern Warfare 2 (Remastered Campaign)
call of duty modern warfare 2 recension Silver

Recension: Call of Duty – Modern Warfare 2 (Remastered Campaign)

av senses.se

Activisions Call of Duty-serie och EAs Battlefield-serie (utvecklat av svenska DICE) har alltid varit bittra motståndare som duellerat om den krigs-älskande, FPS-publiken. Call of Duty (COD) anses vara mer action-orienterad och bättre på vapen, medan Battlefield överlag anses vara bättre på fordon och online-spelande. Det sista kan väl i och för sig ifrågasättas då nya free-to-play-spelet Call of Duty: Warzone för tillfället slår alla rekord.

Call of Duty: Modern Warfare 2 släpptes första gången 2009 till förra generationens konsoler och PC och blev vida omtalat för sitt spännande kampanj-läge, som tog oss till olika länder, omväxlande miljöer och även hade en ganska edgy, politisk story där både araber, brasilianare och ryssar fick vara skurkar. Nu bjuds vi en modern remaster för 2020 till current-gen-formaten (PS4 först, sen Xbox One och PC), dock endast som digital release via PSN / Xbox Live / Steam.

COD MW2 remaster

Låt oss börja med förstaintrycket: COD: Modern Warfare 2 har fått ett ordentligt, grafiskt lyft (som väntat). Helt nya texturer, partikel-effekter, detaljer och – inte minst – högre upplösning (upp till 4K på PS4 Pro). Utöver upplösningen får vi 60 fps samt HDR, som gör under för ljuseffekter och kontraståtergivning. Det ser nästan ut som helt nytt spel. Ljudet är detsamma, men har även det putsats upp och mixen är levande: man kan höra både tal och fiende-eld från rätt högtalare i surroundanläggningen. Toppbetyg.

Det är när vi kommer till själva spelandet, bandesignen och vissa tekniska aspekter som Modern Warfare 2 trots allt känns som ett mer än tio år gammalt spel. Om vi börjar med att kommentera kontroverserna, bland annat uppdraget ”No Russian” – där man som infiltratör i en rysk terror-grupp ska delta i massaker på en flygplats i Ryssland och där du kan kan slakta oskyldiga med ditt automatvapen (men – observera, du behöver inte skjuta någon oskyldig, intressant nog) så kan allt detta väljas bort i början som ”stötande innehåll” och det påverkar inte dina chanser på framsteg eller troféer/game points. Huvudproblemet ligger snarare i hur ojämnt spelet är och hur mycket det bygger på set pieces, alltså fastställda mönster och upplägg av banor. De är nästan till den grad så att det ibland känns som en rail shooter (där du måste röra dig själv).

Call of Duty Modern Warfare 2 No Russian
Den ökända ”No russian”-banan.

För det mesta funkar upplägget bra och variationen känns rik. Krig – hur fruktansvärt hemskt det än är på riktigt, är roligt att leka digitalt (och i verkligheten, som barn eller vuxen med barnasinnet kvar). Att få sänka en helikopter med en RPG, eller bomba område ovanifrån med drönare, är onekligen kittlande eftersom det är på låtsas och det tilltalar den primitiva, blodtörstiga sidan inom oss. Men Modern Warfare 2 pendlar rätt friskt mellan briljant roliga upplägg (snö-skootern och Burger Town är två utsökta exempel) till trånga, små och illa designade banor (favela-banan fick oss nästan att stänga av; klaustrofobisk, rörig och fullkomligt överbefolkad av beväpnade invånare). Samtidigt är spelet så extremt skriptat att bara du nöter sekvenser tillräckligt länge, så blir det till slut en barnlek. Då försvinner verklighetskänslan rätt snabbt, eftersom det är en som en slags teater som upprepar sig inför dina ögon.

Rent tekniskt fungerar det överlag fint – spelet autosparar och banorna känns väl ganska lagom långa. Men spelet har en tendens att då och då sätta checkpoints mitt i en eldstrid. Så om du dör, så får du börja precis just i det ögonblicket där du peppras av fiender från alla håll, och måste ibland spela om flera gånger, bara för att överleva de initiala sekunderna. Inte genomtänkt.

COD MW2

Multiplayer-delen är heller inte med här, utan där får du skaffa remastern av Call of Duty: Modern Warfare, eftersom MW2-kartorna kommer att komma dit så småningom. Lite förvirrande, men detta är alltså bara singel-player-kampanjen, med tillhörande, lägre prislapp.

Överlag så är Call of Duty: Modern Warfare 2 ett bra och medryckande FPS, med udd, som bjuder på en del riktigt smarriga höjdpunkter och några lågvattenmärken under resan. Väl värt prislappen och att spela igenom med det stora, grafiska lyftet som det fått. Samtidigt kommer det nog sannolikt mest göra redan frälsta fans allra gladast, eftersom det finns modernare krigs-FPS än Modern Warfare 2-remastern.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_22]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.