”War, war never changes” är det första vi får höra skådespelaren Ron Perlman säga i min favorit-spelserie Fallout och hans episka röst är också den stora behållningen i West of Dead.
Du är död, så välkommen till efterlivet. Din kamp är inte slut än; nu måste du som revolverman spendera evigheten med nya uppdrag – det ena svårare än det andra. Till din hjälp har du revolvrar (såklart), gevär och andra tillhyggen.
Det första som slår mig med West of Dead är den grymt snygga stilen i grafiken. Karaktärerna ser riktigt coola ut och det är helt rätt stil för genren. Sen när Ron Perlman börjar tala och vi kommer mer in i vad som det hela handlar om, så höjs förväntningarna lite. För att snabbt grusas igen…
West of Dead är tyvärr ett ganska buggigt spel. Jag körde det på Xbox One X och det krashade för mig hela tre gånger, på olika ställen. Så jag hoppas att en patch är på ingång, annars kommer det bli en hel del sura miner (och dåliga recensioner…). När jag fick det hela att fungera igen så försöker jag mig på banan ännu en gång. Så dör jag. Så, tillbaka till början igen och så… dör jag. Tillbaka hela vägen igen. Du kan inte spara mitt i en bana och checkpoints:en har ganska långt mellan varandra. Så om du dör åker du tillbaka rätt långt och behöver plocka upp vapen, något du måste göra varje gång för att gå vidare. Vansinnigt repetitivt.
Så, varför dör man så ofta då? Jo, för att den som har kommit på hur man siktar i det här spelet borde ha gått en grundkurs i vinklar. Det bygger på att när du håller in knappen så siktar du och sen när du släpper den så skjuter du. Den isometriska vyn gör det väldigt svårt att sikta, tycker jag, och då du inte bara kan rikta vapnet dit du vill och trycka flera gånger utan du måste sikta innan varje skott så skjuter vederbörande skurk ihjäl dig ganska snabbt om du inte är snabbare. Detta resulterar i en hel del frustration.
Däremot är det smart upplagt, hur du använder de olika vapnen. Alla vapen är aktiva hela tiden och så du använder trigger-knapparna för skjutvapen och bumper-knapparna för yxor och andra kastvapen. Smidigt och smart – om det inte vore för sikta-problematiken i ovan.
Sammanfattningsvis så är West of Dead ett snyggt och coolt, tack vare valet av Ron Perlman som berättarröst och ett spel som snabbt hade kunnat falla i glömska, får i och med det ett rejält uppsving. Tyvärr så är finns här en hel del buggar och spelmekaniken gör spelet vansinnigt mycket svårare än vad det hade behövt vara. Plus:en väger upp ändå, så betyget blir trots allt godkänt.
This post is also available in English: Review: West of Dead.
Så här sätter vi betyg på Senses