Gemma (Imogen Poots) och Tom (Jesse Eisenberg) är ett ungt par som är på jakt efter någonstans att bo. De kliver in på ett minst sagt udda mäklarkontor där den påstridige försäljaren vill att de direkt följer med honom ut till ett nytt bostadsområde med massor av lediga hus. De följer med honom och inser snabbt att något inte riktigt står rätt till och alla husen är exakt identiska. Mäklaren försvinner och när de försöker åka därifrån så finns det ingen utväg. Det hela blir ännu mer absurt när de får en bebis i en kartong med uppmaningen ”uppfostra barnet så blir ni fria”.
I en värld full av remakes, uppföljare och reboots är det underbart uppfriskande att få se en originell film som inte har en förlaga (om man inte räknar med kortfilmen på 16 minuter som filmen är baserad på). Regissören och manusförfattaren Lorcan Finnegan lyckas med att skapa en riktigt krypande och ruskig stämning. Det finns däremot ett par frågetecken i logiken hos huvudpersonerna, men på det stora hela så köper jag hur, var och varför allt sker. Tyvärr så håller inte premissen riktigt för en långfilm. Vivarium hade fungerat bättre som ett Black Mirror-avsnitt på 55 minuter än som en 97 minuters-film. För till slut blir det lite samma sak.
Imogen Poots är som klippt och skuren för sin roll och hennes desperation och avsky mot slutet av filmen skapar en fysisk känsla hos tittaren. Det samma kan jag tyvärr inte säga om Jesse Eisenberg. Eisenberg är en duktig skådespelare, men det är något med den här karaktären som inte funkar med hans spelstil. Senan Jennings spelar barnet när det vuxit upp och han är bland det kusligare jag har sett på film. De har dubbat hans röst med en vuxen man och det i kombination med Jennings mimik är sanslöst bra.
Blu-ray-utgåvan uppvisar en helt okey bild, men som jag ändå fick känslan av var något mjuk. Ljudet är ganska lågt och surround-fattigt men ändå helt godkänt. Det finns inget extramaterial, förutom ett par trailers för andra filmer, vilket är synd för jag hade gärna fått veta mer om Vivarium.
Sammanfattningsvis så är Vivarium en underhållande film som tyvärr drar ut lite för långt för att bli helt angenäm. Det finns flertalet coola scener i filmen som jag inte sett förut och skådespelarinsatserna är överlag habila. Så betyget blir bra, men det når inte riktigt ända upp till en rekommendation.
