© 2022 20th Century Studios.
Den brittiske regissören Matthew Vaughn fick jag upp ögonen för då han regisserade Kick Ass, som verkligen är en film som kräver fingertoppskänsla. Vaughn lyckades där blanda humor och ultravåld på ett underhållande sätt. Uppföljaren Kick Ass 2 hade bytt regissör och direkt märkte jag hur den nya regissören inte alls förstod sig på materialet och resultatet blev plumpt och osmakligt. Så när Vaughn dök upp med en ny film som var baserad på Mark Millars (Kick Ass) seriealbum Kingsman: The Secret Service så blev jag direkt nyfiken.
Första filmen, som hade premiär 2014 med Taron Egerton i huvudrollen, lyckades verkligen gå på balansgången mellan våld och humor. Uppföljaren, som hade premiär tre år senare, var helt okej men inte alls lika bra som originalet. Sen blev det tyst om Kingsman-serien ett tag innan det utannonserades att The King’s Man skulle ha premiär och det här är alltså en prequel film som berättar hur allting startade.
Den brittiske aristokraten Orlando Oxford (Ralph Fiennes) skapar ett spionnätverk genom att använda sig av servicepersonal. En piga eller en butler är det ingen som lägger märket till i början av 1900-talet och på så vis kan de snappa upp topphemlig information. Första Världskriget är i antågande och det som ser ut att vara en serie till synes slumpartade händelser, visar sig snart vara något helt annat….
The King’s Man har verkligen flera styrkor och en av dem är rollbesättningen. Ralph Fiennes har varit på min radar sen 1995 då jag såg honom i Kathryn Bigalows film Strange Days. Hans närvaro och pondus skapar direkt kontakten som vi som publik behöver. De andra rollerna är likaså valda med omsorg och jag vill nämna bland annat Gemma Arterton som Polly och den oefterhärmlige Rhys Ifans som Rasputin.
Det som är synd med The King’s Man är att första halvan av filmen haltar ganska kraftigt och vet inte riktigt på vilken fot den ska stå på. Filmen försöker vara ett drama, men sen i nästa stund så är vi mitt inne i en absurd sekvens innehållande kakätande och ben-smekande för att sedan nästa sekund vara gravallvarligt igen. Regissören Vaughns fingertoppskänsla, som jag verkligen gillat i hans tidigare filmer, är nästan som bortblåst. Mot slutet tar sig filmen ordentligt och blir riktigt, riktigt bra. Det slutet lovar oss en ännu mer intressant och underhållande uppföljare och den ska enligt ryktet redan vara på väg.
Bästa exemplet på hur bra bild och ljud Blu-ray-utågvan innehåller är i skyttegravsscenerna runt mitten av filmen. Mörker och ljus kontra bombnedslag och tystnad. Riktigt bra! Och det var verkligen länge sen som jag har sett så här mycket och verkligen bra extramaterial som det finns på The King’s Man Blu-ray utgåvan. Det är en över en och en halv timme lång dokumentär som tar oss igenom alla aspekter av filmskapandet och utöver det finns ett gäng kortare dokumentärer, som går igenom olika scener i filmen. The King’s Man finns även tillgänglig på Disney+, men där finns det inget extramaterial alls, förutom en trailer.
Sammanfattningsvis så är The King’s Man en underhållande film som lyckas blanda fiktion och verklighet på ett riktig kul sätt. Tyvärr haltar filmen till en början, men den tredje akten och den välfyllda Blu-ray utgåvan petar ändå upp betyget till en rekommendation.
Disney skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: The King’s Man.
Så här sätter vi betyg på Senses