Regissören och manusförfattaren James Wan slog igenom med buller och bång i och med lågbudget-skräckfilmen Saw, som hade premiär 2004. 2010 regisserade han skräckfilmen Insidious och 2013 gjorde han succé med den första Conjuring-filmen. 2016 hade den andra Conjuring-filmen premiär och därefter har han regisserat Aquaman och jobbar nu med uppföljaren. Så när Conjuring 3: The Devil made me do It gick i produktion valde Wan att inte regissera, utan endast producera. Regissör denna gång blev istället Michael Chaves som inte är helt ovan vid Conjuring-serien då han han regisserat spin-off filmen The Curse of La Llorona 2019. Så nu återstår det att se hur han klarar sig i jämförelse med James Wan…
Den unge mannen Arne Cheyenne Johnson (Ruairi O´Connor) går längs med en landsväg och blir stoppad av polisen. Har är täckt av blod. Arne säger att Djävulen fick honom att mörda sin chef. De paranormala forskarna Ed (Patrick Wilson) och Lorraine Warren (Vera Farmiga) försöker göra allt i sin makt för att försöka hjälpa Johnson och bevisa att han är oskyldig. Snart visar det sig (såklart) att det är mycket mer i görningen än vad de någonsin hade trott.
Precis som i den första och andra delen av The Conjuring-serien så är detta ”baserat på verkliga händelser”. Fallet som tas upp i filmen har ”hänt” och Arne Johnson intervjuas i extramaterialet. Det ger The Conjuring 3: The Devil Made me do It en lite extra tyngd, på något sätt. Ed och Lorraine jobbade tillsammans med olika paranormala händelser och exorsism fram tills Eds död 2006.
Originalfilmen och uppföljaren har en sak gemensamt och det är att de utspelar sig i ett och samma hus. Nu när vi kommer fram till den tredje filmen så har filmskaparna tack och lov gått vidare och öppnat upp världen lite. På både gott och ont. Fördelen är att vi kan se något annat och det blir inte lika enformigt, men problemet blir att regissören Chaves inte lyckas frammana någon skrämmande stämning. Filmen är tyvärr (ironiskt nog) som bäst precis i början, när de just är inne i ett och samma hus. Det finns en sekvens i ett badkar som är riktigt läskig, men därefter går tyvärr filmen på halvfart.
The Conjuring 3: The Devil made me do It är ändå välgjord, har snygga effekter och vackert foto men är verkligen inte läskig. Den har ingenting av den krypande, otäcka känslan som de första två filmerna hade. Vilket är jättesynd för premissen finns där, men den slarvas bort. Sen kan jag också fundera på hur Chaves tänkte när han rollsatte personen som senare visar sig vara en förrädare. Kan ju säga att det inte är svårt att räkna ut om man som jag har sett Sagan om Ringen-trilogin.
UHD-utgåvan är det desto bättre ställt med. Bilden är felfri, med hög bitrate och det är verkligen tydligt att 4K och HDR är perfekt för den här typen av film. Kontrasten mellan mörkt och ljust är en fröjd, helt utan blödning och färgerna blir klara och skarpa. Ljudet i Dolby Atmos går inte heller av för hackor. Det är ett par knackningar i början av filmen som fick mig att hoppa högt. Det lät verkligen som jag hade någon instängd i rummet bakom mig! Sen är ljudbilden omslutande och dina surround-högtalare kommer att få jobba övertid. Det finns även med en hel del extramaterial och det coola är att få se verklighetens Arne Johnson och inse hur mycket av filmen som faktiskt var på riktigt.
Sammanfattningsvis så vill jag ändå rekommendera The Conjuring 3: The Devil made me do It på UHD, för i grund och botten är det här en habilt skapad film som kanske inte är så läskig som jag hade hoppats men den är ändå underhållande. Nu har jag inte sett spin-off filmen The Curse of La Llorona men jag har tyvärr sett The Nun och om jag jämför med den så är The Conjuring 3: The Devil made me do It ett regelrätt mästerverk!
