Christopher Nolan - vad ända in i helskotta hände här?!

Första gången som jag fick upp ögonen för regissören och manusförfattaren Christopher Nolan var när jag såg hans geniala film Memento för tjugo år sedan. Det var en film som hade en finurlig premiss, grymt bildspråk och smart klippning. Castingen var perfekt och Memento är fortfarande en av mina favoritfilmer. När sedan Nolan gav sig på att återföra Batman till sina mörka rötter och gav oss en av filmhistoriens coolaste actionfilmer i och med Inception, så fick han mer eller mindre hjältestatus i mina ögon. Den här mannen kunde inte göra fel. Visst, det finns små skavanker i alla hans filmer, men i det stora hela så är de smarta, välkonstruerade verk som alla innehöll något nytt. Något du inte sett eller hört förut. Musiken i Interstellar till exempel, eller det faktum att flera av rymdskeppen är i rätt skala för att det helt enkelt ser bättre ut. En regissör som inte tar några genvägar. Sen kom Dunkirk för tre år sedan, en film som inte riktigt nådde upp till min tidigare hjältedyrkan av Nolan men den var inte på något sätt dålig – bara inte riktigt lika bra.

Tenet - Warner Bros - Pressbild - copyright 2020

När teasern för Tenet kom så kände jag instinktivt att det här kommer bli så bra, det här var tillbaka till vad Nolan gör bäst. Det här kändes som Inception och Memento i en perfekt blandning. Ivrig satte jag mig i biosalongen och var redo att återigen få se något nytt på vita duken.

Vår protagonist (spelad av John David Washington) får i uppdrag att ta reda på vem det är som skapar inverterade kulor. Kulor som rör sig baklänges och bänder tid och rum. Hans efterforskningar tar honom över hela världen och i London möter han Kat (Elizabeth Debicki) och får därmed kontakt med hennes onde vapenhandlare till man Sator (Kenneth Branagh). Det visar sig vara ett livsfarligt uppdrag att genomföra och till sin hjälp har han Neil (Robert Pattinson) och inom kort blir det tydligt att hela världen svävar i livsfara.

Tenet - Warner Bros - Pressbild - copyright 2020

Jag kan lugnt säga att jag faktiskt avskyr Tenet. Det här är en av de absolut sämsta filmer jag har sett. Att den, till råga på allt elände, är regisserad och skriven av Christopher Nolan gjorde fysiskt ont att genomlida den här soppan. Innan jag öppnar upp dammporten av saker jag inte gillade med Tenet så ska jag faktiskt nämna de två saker som jag diggade. Nummer ett: Jag tycker att Robert “Glitter-vampyren, framtida Batman” Pattinson var cool i sin roll. Hans utseende och spelstil passade karaktären perfekt. Nummer två: Alla praktiska effekter är en fröjd att se. Nolan har tagit det hela ett steg längre och när ett riktigt flygplan krossar bilar så kan man inget annat än att le stort.

Tenet - Warner Bros - Pressbild - copyright 2020

Sen tar det stopp. Tenet börjar tidigt att irritera mig. Det finns något hackigt och obekvämt i klippningen. Det klipps konstant och jag hinner aldrig riktigt landa i något. Det känns som om filmen var runt sex timmar i grovklippt version och att klipparen desperat försökt komprimera ned allt till 150, olidliga minuter. Dialogen är styltig och rent ut sagt fånig och det känns verkligen att ingen av skådisarna riktigt vet varför de säger sakerna som de säger. Actionscenerna har filmskaparna med all säkerhet lagt ned tusentals med timmar på att genomföra – men resultatet är ändå skrattretande. Saker som går baklänges är tyvärr inte coolt. Det ser bara fånigt ut.

Det finns en sekvens i Tenet som kan vara den värsta scenen jag någonsin sett. (mild spoiler alert!) Gänget ska göra en kupp mot en värdetransport, man har fixat fyra, stora lastbilar varav en brandbil. De åker upp mot värdetransporten och kör en meter ifrån dem. Sen kommer nästa lastbil och ligger hur nära som helst både bakom, framför och på bägge sidorna. De som kör värdetransporten fattar ingenting, utan bara kör på.

Tenet - Warner Bros - Pressbild - copyright 2020
Bakomkulisserna bild förvisso men så här nära ligger de i filmen också…

Det är en så illa regisserad och genomförd sekvens att jag satt och skakade på huvudet i frustration. I en annan scen (i Norge) kapar de ett transportplan fullt med guld. Det är två, ynka obeväpnade vakter som ska vi ska acceptera är säkerheten ombord. Allt som ska föreställa “smarta kupper” känns som ett barn har hittat på och planerat med en krita, målat ned på en servett.

Så förutom att actionsekvenserna, dialogen, klippningen och så mycket annat inte fungerar så har jag inte ens kommit till det som störde mig mest: Rollbestättningen. John David Washington i huvudrollen är tyvärr en fullkomlig katastrof. Det finns ingenting i hans rolltolkning som får mig att köpa karaktären. Att han är en cool kille är enbart något som står i manus och ingenting som han visar på film. Det finns något oroligt och klent i hans uttryck och rollen hade behövt mer pondus. Han är verkligen en skugga av sin karismatiska far (Denzel Washington). Elizabeth Debicki såg jag senast i den bedrövliga Widows och även där kände jag inte riktigt att hon fungerade till sin karaktär. Hon är underbar i Guardians of the Galaxy vol. 2 där hon fick agera ut och vara storslagen men i Tenet så känns hon hela tiden malplacerad och obekväm.

Tenet - Warner Bros - Pressbild - copyright 2020

Under hela filmen satt jag och tänkte: varför har de tagit in en usel Kenneth Branagh look-a-like istället för att hyra in originalet? Till min förvåning och bestörtning visade detta sig vara den riktiga Branagh som klafsade sig igenom filmen med stirrig blick och fånig, rysk accent.

Tenet - Warner Bros - Pressbild - copyright 2020

Sammanfattningsvis så skulle jag kunna skriva en tre gånger så lång sågning om allt jag inte tyckte om med Tenet. Det finns helt enkelt mycket. Jag är så besviken på Christopher Nolan och jag kommer ha svårt att lita på hans verk igen. Betyget blir inte totalt botten, tack vare Pattinson, praktiska effekter och Hoyte Van Hoytemas snygga foto.