Recension: Spinch

Spinch är ett plattformsspel, som i sig är exakt arketypen av alla andra plattformsspel i den mening att du rör dig från vänster till höger och har massor av olika hinder att ta dig över och igenom. Det som skiljer Spinch från mängden är den extremt galna och psykadeliska looken. Animationer, musik och den genomgående känslan liknar inte något annat.

I Spinch är du på jakt efter att hitta din avkomma; du är en färglös klutt i en värld av färg och det gäller att ha tungan rätt i mun för att klara allt du ställs inför. Och det är inte alltid helt lätt. Jag fastnade tidigt, innan jag insåg att man kan dubbel-hoppa och även hålla sig fast i väggar för att klara sig upp på plattformen…

Spinch innehåller massor av banor och i vanlig ordning blir det blir svårare och svårare ju längre in i spelet du kommer. Grafiken är enkel men ändå snygg, med total retrokänsla. Det som däremot störde mig en hel del med spelet är att det är ganska långt mellan checkpointsen och det är inte så att du kan få börja om precis innan hoppet du missade utan du åker tillbaka hela vägen till senaste checkpoint – vilket blir extremt frustrerande till slut. Spinch passar perfekt till din Nintendo Switch då det här verkligen är ett spel du plockar upp och kör en liten stund, i väntan på bussen. Spelet funkar lika bra i dockat läge som i bärbart läge.

Sammanfattningsvis så är Spinch ett litet, udda spel med en unik look. Men det gäller att man verkligen gillar både retro och plattformsspel för att verkligen uppskatta Spinch.

This post is also available in English: Review: Spinch.