Monster Hunter-regissören Paul W.S. Anderson började sin karriär med den ultra-våldsamma lågbudget-filmen Shopping 1994 och året därefter fick han möjlighet att regissera Mortal Kombat-filmen (som just i år får en reboot). Likt den galne tysken Uwe Boll har Andersons karriär sedan dess oftast kretsat runt spel som blir till film. 2002 skrev och regisserade han filmadaptationen av kultklassikern Resident Evil och där mötte han sin framtida fru Milla Jovovich. De gifte sig 200 och tillsammans har de sedan gjort åttioelva uppföljare till Resident Evil med varierande resultat. Han har även regisserat dynga som Alien vs Predator och en rätt keff version av De Tre Musketörerna. Då Andersons filmer ofta håller en ganska låg kvalitet så har folk lite elakt sagt att W.S-delen i hans namn står för ”worthless shit” – men för mig personligen så är han alltid höjd till skyarna då han har regisserat en av mina topp tre skräckfilmer; Event Horizon.
Artemis (!) (Milla Jovovich) och hennes soldater söker efter Bravo-gruppen som har försvunnit i öknen. De åker rakt in i en mystisk storm och när de kvicknar till så stämmer ingenting längre. GPS:en vet inte var de är, de känner inte igen landskapet och snart inser de att de har blivit transporterade till en helt annan värld via en portal. De blir varse snart att de inte är ensamma och ser att de är bevakade av en jägare (Tony Jaa). Innan de hinner undersöka det hela mera ingående blir de attackerade av gigantiska monster och en strid på liv och död utbryter. De har aldrig ställts inför en sådan här situation förut. Minst sagt.
Ett av mina första uppdrag för senses.se var att gå på en förhandstitt av Monster Hunter World och det lilla jag hann spela då gjorde mig sugen på mer. Filmen Monster Hunter är trogen Monster Hunter World till stora delar: vapen, monster och karaktärer känns igen och det är verkligen tydligt att filmskaparna vill vara trogna förlagan. Det är rätt kul att se att man faktiskt fått de gigantiska vapnena att fungera till riktiga människor, utan att det ser fånigt ut. Det som är helt nytt för filmen är kontakten med vår verkliga värld och anledningen till att skaparna gjort det på det viset är för att det ska finnas en anledning att berätta om Monster Hunter-världen för tittare som inte har spelat något av Capcom-spelen.
Monster Hunter har ett riktigt bra tempo och actionscenerna är välgjorda och underhållande. Jovovich får visa sin bästa sida och förutom hennes tuffa karaktär får vi både se henne skör och humoristisk. Tony Jaa får även han visa att han kan annat än att enbart kicka röv och kemin dem emellan är riktigt kul att se. Monstren är CGI (såklart), men mycket annat är byggt och det är minimalt med green screen. Filmen har även en av de äckligare sekvenser jag har sett som får ens hud att krypa länge efteråt…
Monster Hunter är redan från början orealistisk, men det går till ytterligare en nivå när våra fullt mänskliga karaktärer åker på så mycket stryk att de borde vara döda åtta gånger om. Jovovichs karaktär dör verkligen i en scen och återuppstår strax igen och det är inget som bekommer henne nämnvärt. Det är precis på gränsen till att bli enerverande, men Anderson lyckas ändå med balansakten det det istället blir underhållande.
UHD-utgåvan är fullkomligt utsökt i fråga om bild och ljud. Det har HDR10 och bilden får därmed en nästan tredimensionell karaktär. Mörka scenerna inne i grottorna är vansinnigt snygga och dagsljus-sekvenserna i öknen uppvisar en oöverträffad detaljrikedom och skärpa tack vare 4K-upplösningen. Ljudet i Dolby Atmos får verkligen din ljudanläggning att jobba och – tro mig – det finns en del sekvenser som kommer att få tavlorna att vibrera av väggarna. Dialog och smådetaljer i ljudbilden återges även med kristallklar skärpa. Riktigt kul!
Extramaterial ser det ut som om det finns en hel del utav, men tyvärr så är det de sedvanliga pytte-korta dokumentärerna som är mer reklam och ryggdunk än info om hur de skapade filmen. Sen finns det en del bortklippta scener med.
Monster Hunter på UHD är helt klart värd en rekommendation! Det hade nästan kunnat bli ett måste då utgåvan är så fin och filmen är så underhållande och kul, men tyvärr så faller filmen mot slutet – det känns stympat och stressat. På något vänster får jag nästan känslan av att pengarna tog slut och man var tvungna att dra ihop allt på så kort tid som möjligt. Tråkigt att det skulle falla på målsnöret, men det här är ändå det bästa Paul W.S. Anderson har åstadkommit på mycket, mycket länge.
Passa på att tävla om ditt egna exemplar av Monster Hunter på UHD 4K i vår tävling!
This post is also available in English: Review: Monster Hunter (UHD).
Så här sätter vi betyg på Senses