Recension: Iron Danger

Finländska speldesignern  Jussi-Petteri Kemppainen är tillbaka med ett nytt spel; Iron Danger. Denna gång får vi följa Kipuna – och hon börjar spelet med att dö. Brutalt. Hon spetsas på en magisk sten, som ger henne möjlighet att manipulera tiden. På så vis kan hon spola tillbaka och rädda sig själv från att dö framöver.

Premissen är våldsamt simpel och det är snabbt beroendeframkallande att leda Kipuna och hennes medhjälpare på ett farofyllt uppdrag. Vi får en isometriskt vy på spelet och när man dör så kan man backa ett händelseförloppet ett visst antal hjärtslag. Varje hjärtslag är 0.5 sekunder och därmed kan du gå tillbaka till halva sekunden innan du blev dödad och göra ett nytt val. Du har även längre fram i spelet möjlighet att backa och rädda dina följeslagares liv.

Strategin blir snart att passa på att dö, för att sedan kunna få en överblick över antalet fiender och andra hot. Ställa ut dina “pjäser” och attackera. Hela tidsmanipulerings-biten inser man ganska snabbt inte är mer ovanlig eller speciell än att man bara startar om ett spel, en bit innan man dött. Tiden står ju ändå still i de flesta strategispel, innan man gör ett val. Den stora skillnaden är att du kan snurra runt kameran och se olika möjligheter och scenarion och på det viset och gå fram och tillbaka i tiden.

Iron Danger har vansinnigt snygg och cool grafik. Jag körde spelet på PC och trivdes väldigt bra med att ha musen till hjälp. Du kan spola i tiden med skrollhjulet och snurra kameran genom att hålla in höger musknapp. Snabbt och smidigt så har man koll på spelplanen. Det jag kan känna lite är att då det inte finns något sätt att dö (permanent) på, så finns det inget ställe då det egentligen blir en naturlig paus för att avsluta (kanske medvetet?).

Du dör aldrig, helt enkelt. Det finns inga problem med att tillfälligt avsluta livet, om och om igen. Detta gör, ironiskt nog, det hela lite tråkigt då det inte blir några större insatser. Du kan springa rakt in i vilken situation som helst och sen bara backa tiden. Däremot så blir det svårare och svårare och har du ont om hälsa så blir det riktigt irriterande till slut att försöka slå ut en stark fiende, som tål massor av stryk och där du tål endast ett enda slag. Det gäller att ge akt på vad som finns i miljön runt omkring dig och vad man kan använda för att eliminera sina fiender.

Sammanfattningsvis så är Iron Danger ändå ett roligt, finurligt och smart strategi-spel som är lätt att börja med och svårt att lägga ifrån sig. Det försvinner snabbt en hel del timmar på att hjälpa Kipuna med hennes uppdrag. Så Iron Danger är helt klart värt en rekommendation.