Recension: Atomic Blonde

Vissa filmer som jag ser blir jag förvånad över hur fel jag hade om filmens genre, design och känsla på förhand. När jag såg postern för Atomic Blonde, med Charlize Therons klädstil, look och med regissören David Leitch som regisserade John Wick 2, så trodde jag att det var en helt annan sorts film än den visade sig vara. Jag trodde det skulle vara en mer utav en popcorn-rulle helt utan substans. Oj, vad fel jag hade.

Lorraine Broughton sänker ned sin sönderslagna kropp i ett badkar med is. Hon kallas in till sina chefer för att lämna en rapport kring vad som exakt hände i Öst-Berlin. Hennes uppdrag var att ta sig in, undersöka vad som hänt en annan agent som försvunnit och hitta den lista som han hade. Hon är van vid de flesta situationer, men från det att hon sätter sin fot i Öst-Berlin svävar hennes liv i fara. Snart inser hon att hon inte kan lita på någon.

Filmen är välgjord och brutal. Actionscenerna är extremt snygga och slagsmålen är avancerade. David Leitch tidigare filmer om John Wick håller lika bra kvalitét, men de är inte satta mot en verklig bakgrund som det är i Atomic Blonde.

Sydafrikanska Charlize Theron är perfekt i huvudrollen. Jag får flashbacks från 1996 då Geena Davis var med Long Kiss Goodnight. Charlize är den solklara action-efterträdaren. Det är svårt att bolla tuffhet med sårbarhet, men Charlize lyckas med det och det blir aldrig fånigt som det skulle kunna bli om man inte var försiktig. Stunts och action klarar hon med bravur och det känns aldrig osannolikt att hon skulle kunna spöa skiten ur de som attackerar henne.

James McAvoy spelar hennes kontakt i Berlin, David Percival. Hans karaktär visar sig vara mer än vad han först vill erkänna. James är som vanligt bra i denna, han har skakat av sig pojkbandslooken och känns rätt stenhård. Tänk om han hade kunnat få fram den intensiteten han har i den här filmen i usla Split?

Franska agenten Delphine Lasalle spelas av Sofia Boutella. Sofia såg jag första gången i den otroliga Kingsman: The Secret Service, där hon spelar dubbel-amputerad lönnmördare.  Denna roll är så långt från den karaktären man kan komma och det är kul att se att hon bemästrar andra sidor.

Bill Skarsgård är med i en mindre roll där han gör bra ifrån sig och mästerliga John Goodman och Toby Jones har små, men viktiga biroller. Konstigast är dock att Til Schweiger har en pytteroll i filmen. Det känns som om den har hamnat hårt under saxen.

Även om skådespelarinsatserna är bra, miljöerna likaså samt striderna, så är manuset grunden till allt. Tyvärr är det överdrivet tillkrånglat, filmskaparna slår till slut knut på sig själva för att få till så många twists som möjligt på kortast tid.

Som helhet är Atomic Blonde en underhållande film, som är väl värd att se. Blu-ray utgåvan har ren och fin bild och bra tryck i ljudet. Tyvärr så har Noble som vanligt inte tagit med extra-materialet. Så det är enbart filmen på skivan. I en värld med streaming och Netflix så måste ju den fysiska utgåvan ha något mer att erbjuda. Det finns en uppsjö med material till denna, men då ingen vill lägga den extra summan på att köpa in det så får vi den här uselt tråkiga Vanilla-utgåvan på Blu-ray. Tråkigt, för då det här är en Blu-ray-recension så recenseras utgåvan också och då blir betyget genast ett snäpp lägre än det kunde ha varit.