Recension: Rental Family

Rental Family följer Phillip Vanderploeg (Brendan Fraser), en amerikansk skådespelare som kämpar för att få filmroller i Tokyo. Efter en uppmärksammad tandkrämsreklam har karriären stått mer eller mindre still. En dag får han ett märkligt erbjudande: att arbeta för en japansk agentur som hyr ut ”familjemedlemmar” till människor som behöver en roll fylld i sina liv. Han blir pappa, bror, vän – vad än klienten saknar.

Ju djupare han går in i de här lånade relationerna, desto mer suddas gränsen ut mellan skådespel och verklighet. Vanderploeg rör sig genom en rad vardagsdramer där ensamhet, skuld och behovet av mänsklig närhet är viktigare än vad han någonsin hade trott. Snart inser han att han inte längre kan ljuga för sina klienter och står inför ett svårt vägval.

Fenomenet ”hyrda familjemedlemmar”

Premissen i Rental Family är just att hyra ut familjemedlemmar – någon som kan agera amerikansk brudgum så att klienten kan fly med sin flickvän, eller en man som kan spela pappa till ett barn för att modern ska få in dottern på en prestigefylld skola. Det som är värre är att modern inte berättar för sitt barn att det inte är hennes riktiga pappa som dyker upp i hennes liv igen.

Allt detta låter kanske som science fiction eller en dystopisk framtidsvision, men det är i allra högsta grad verklighet i Japan. En stor anledning till att detta är så populärt är att det anses som ett nederlag att gå till psykolog. I stället kan man ventilera med sin fantasibror, mor, pappa eller kompis.

Fraser och filmens emotionella kärna

Jag hade ingen aning om detta fenomen, så när jag började se filmen kändes allt otroligt långsökt tills jag insåg att det faktiskt är sant. Brendan Fraser har gjort en enorm comeback och är åter ett stort namn. Han är helt perfekt i rollen som den ibland hårt prövade Phillip.

Det är både en och två gånger som filmen är enormt emotionell. Som publik köper vi till hundra procent varför Phillip väljer att göra som han gör.

En tveksam twist

Det enda jag opponerade mig emot var en twist i filmen som involverar en av Phillips medarbetare. Jag vill inte avslöja vad det är, men det kändes som ett steg för mycket. Jag förstår vad regissören ville uppnå, men det blev en onödig extra knorr som egentligen inte tillför något.

Tekniska aspekter: Bild och ljud

Rental Family finns inte på svensk UHD, så vi får nöja oss med Blu-ray. Nu är det här ingen bombastisk film, så den lägre kvaliteten ger ändå en bra filmupplevelse.

Bilden i 1080p är skarp och fin med balanserade färger. Svärtan är djup och jag upplevde inga komprimeringsartefakter. Ljudet är i DTS 5.1 och fullt tillräckligt för den här typen av film. Dialogen är krispig och ljudupplevelsen i övrigt är klart godkänd.

Disken innehåller även bakom kulisserna och förlängda scener. Tyvärr finns inget kommentarspår.

Sammanfattning

Jag vill verkligen rekommendera Rental Family. Det här är en överraskande bra pärla som får publiken att tänka på vad som är viktigast i livet – hur betydelsefull närhet är, men också ärlighet. Brendan Fraser är och förblir en av mina favoritskådespelare, då det är få där ute som skulle kunna bära den här filmen på sina axlar.

SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Rental Family.