TL;DR
Journey to the Savage Planet är ett utforskningsspel där du undersöker främmande planeter, växter och livsformer. Dess främsta kvaliteter är humorn fylld av ironi och satir, den stora världen och den utsökta grafiken i 4K. Samtidigt saknas en tydlig övergripande story och upplägget blir ett enahanda fetch quest. Spelet passar den som bara vill utforska och hitta nya arter, men den som kräver mer varierat innehåll bör avstå.
Har du alltid drömt om att utforska främmande planeter? Hitta nya livsformer? Nya växter? Och varit helt nöjd med det? Har du svarat ja på alla fyra av dessa frågor så är verkligen Journey to the Savage Planet ett spel för dig. Har du å andra sidan svarat nej på någon av frågorna så är du lite som jag – någon som vill ha lite mer.
Vi iklär oss rollen som en namnlös utforskare och i moderskeppet får vi vårt uppdrag via en väldigt klämkäck video. Vi får sedan välja vilken avatar vi vill spela. Det finns ingen möjlighet att skapa sin egen, men du kan välja mellan ett helt gäng olika. Jag valde en kul en som såg som en hund. Trodde att det bara var en bild… Fast det visar sig att jag flämtar och gläfser som en hund när jag klättrar och springer. Så tydligen blev jag en hund.
Humorn är verkligen en stor del av behållningen i Journey to the Savage planet. Det är självinsikt, ironi och satir om vartannat. Den andra behållningen är helt klart den utsökta grafiken. Jag körde spelet på Xbox one X och att uppleva Journey to the Savage Planet i 4K är en sällsynt vacker upplevelse. Sen att spelet är vansinnigt stort också är ett annat plus. Det finns många timmars utforskande här.
Problemet är att det inte fylls med så mycket innehåll som man skulle önska. Visst, det finns hela tiden en gnagande känsla av att det finns något mer därute, men i det stora hela är spelet ett enda långt fetch quest. Det hade verkligen mått bra av att ha en mer tydlig övergripande story, än att du bara ska undersöka och samla bränsle för att kunna ta dig till nästa plats. Det är verkligen den tråkigaste formen av spel-design, har jag insett, att bara slå och bryta ner allt i din väg för att kunna bygga nya saker. Känns sådär att sparka sönder de små, söta, fågelliknande rymdvarelserna så att jag kan bygga en pistol för att sen istället kunna skjuta sönder dem…
Sammanfattningsvis så är detta ett gigantiskt och humoristisk spel som är vansinnigt snyggt i 4K. Typhoon Studios visar potential och ska nu tydligen vara uppköpta av Google för att ge oss Stadia-spel framöver. Problemet är att detta är ganska tomt och även om du har uppdrag hela tiden känns de ändå lite enahanda, då grundprincipen är exakt densamma hela tiden. Så betyget blir ändå med beröm godkänt, men det når inte upp till en rekommendation.
This post is also available in English: Review: Journey to the Savage Planet.
Så här sätter vi betyg på SensesVanliga frågor och svar
Vad är målet och spelstilen i spelet?
I Journey to the Savage Planet undersöker du miljöer och samlar bränsle för att nå nya platser. Spelstilen bygger på att bryta ner resurser och besegra varelser för att bygga ny utrustning som vapen.
Hur fungerar humorn och tonen?
Humorn präglar upplevelsen genom självinsikt, ironi och satir. Uppdrag förmedlas bland annat via klämkäcka videor och spelkaraktärerna bjuder på humoristiska detaljer.
Hur presterar spelets grafik?
Grafiken är utsökt och erbjuder en sällsynt vacker visuell upplevelse i 4K på Xbox One X.
Kan man skapa sin egen karaktär?
Det går inte att skapa en egen figur från grunden, men spelaren kan välja mellan ett helt gäng förutbestämda avatarer som påverkar hur karaktären låter.
Blir uppdragen tillräckligt varierade?
Världen är gigantisk med många timmars utforskande, men uppdragen upplevs som enahanda eftersom grundprincipen förblir densamma och helheten formas som ett långt fetch quest.
