Zeina Mourtada far på världsomfattande vegetarisk resa, och vi får följa med.

Det här är Zeina Mourtada‘s andra kokbok. För er som inte vet vem hon är så kan jag nämna att hon har en stor matblogg och dyker upp då och då i TV4’s morgonprogram samt i SVT’s underbara matprogram Timjan, tupp och tårta.

I sin matlagning hämtar hon inspiration från hela världen och hennes kärlek för mat och matlagningskonsten lyser verkligen igenom i recepten. Det finns en äkthet och positivitet, oavsett om man ser henne i TV, på Instagram, Facebook eller läser på bloggen. Eller som nu, när jag sitter med kokboken framför mig och skriver den här recensionen. Jag blir alltid imponerad och något rörd när någon tar sig tid att svara sina följare och även tacka dom från hela sitt hjärta för att dom finns. Det är inte många som gör så och det ska Zeina ha en stor eloge för. För sin genuinitet och värme helt enkelt.

Zeina’s green kitchen är, som namnet antyder, en vegetarisk kokbok med många inspirerande och framför allt många nya recept. Det är alltid spännande med nya smaker och ingredienser, både nya och sådana man vet vad de är men har aldrig använt. Längst bak i boken finns en kort råvarulista över de ingredienser som är lite ovanliga. Där hittar vi exempelvis tahini, ghee, tempeh, galangarot och favabönor. Det sistnämnda är kanske inte är så ovanligt i och för sig, exempelvis vet både jag och Hannibal Lecter vad det är…

Recepten ligger uppdelade på kategorier såsom soppor, grytor, sallader och bröd och röror. Totalt är det runt 70 recept, jag har inte räknat jättenoga – jag blev för hungrig medan jag höll på.

Urvalet av recept lämnar inte mycket för mig att önska. Med fokus på Asien, Mellanöstern, Afrika och Balkan så utforskas maträtter från de delar av vårt jordklot som vi inte så ofta ser i andra svenska kokböcker. Då borde jag också nämna att en viss maträtt kan komma från olika länder, där varje land har sin egen version av nämnda rätt.

Jag tycker absolut att ni ska läsa förordet; Zeina nämner bland annat något som hennes mamma alltid sa, och som jag håller med om helt! ”Man kan snåla med allt här i livet, men aldrig med maten”. Läs också hennes tack i slutet av boken. Men glöm för all del inte att läsa allt däremellan.

Något som överraskade mig (i positiv mening) är att det inte snålas med kryddningen i recepten. Om man ser till många andra kokböcker så är det ofta snålt med kryddning över lag. Visst, i de flesta recept står det ”efter smak” vid kryddning, men kom igen… Just kryddning är en sak jag ofta haft åsikter om i mina tidigare recensioner (ja, i alla två).

Ett recept som jag föll lite extra för och som blev en fantastisk smakupplevelse är receptet på mercimek köftesi; turkiska linsbiffar (ni måste laga dom!). Här pratar vi rika och intensiva smaker som tillfredsställer hela paletten. Jag förstår verkligen varför det här är ett av de mest populära recepten från hennes blogg, som hon skriver i inledningen till receptet. Det är en trevlig grej, att varje recept inleds med en liten presentation.

Vad vore en kokbok utan bilder? Inte mycket, tyvärr skulle jag vilja säga, för ett recept bör ju räcka. Men, vi äter även med ögonen och bilder är därför otroligt viktigt. De ger ju även receptläsaren en idé om hur ett upplägg kan se ut.

Det enda i boken som jag inte riktigt känner mig nöjd med är fotografierna. För de framhäver inte Zeinas fantastiska mat. De är – rent ut sagt – ganska blasé. Man skulle kunnat gjort så mycket mera med bilderna, med tanke på hennes fantastiska maträtter. Bilderna hade kommit mer till sin rätt (pun intended) om de varit tryckta på glansigt papper, färgerna hade fått mer djup och stått ut mer.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det är ytterst få kokböcker jag bläddrat i som fått mig att vilja laga vartenda recept däri. Det här är en av de få.

Fotografier av Jessica Lycker.