Recension: Super Smash Bros. Ultimate (Switch)

Nintendo Switch har haft två fantastiska år, rent försäljningsmässigt, men onekligen har 2018 varit ett utmanande ”andra år” då 2017 bjöd på så många, moderna Switch-klassiker och 10-poängare (bara det att maskinen tog hem både guld- och silver-platsen i vår bästa spel 2017-lista). I år har Super Smash Bros. Ultimate varit det stora löftet som vi har väntat på… tja, nästan hela året faktiskt. Och nu är det här. Levererar det? Om det gör – i kubik!

Man kan vara upp till åtta spelare på gång i Super Smash Bros. Ultimate.

Super Smash Bros. är, för er som är obekanta med serien, Nintendos egen fightingserie – som både kan spelas som social brawler med massa figurer och knapptryckar-kaos på skärmen, men också – till skillnad från 100% sociala Mario Kart, på en nivå av kunskap och skicklighet att man faktiskt kan e-tävla i det. Super Smash Bros. Ultimate är, precis som namnet antyder, en slags ultimat utgåva i serien: så späckad med innehåll att det skulle krävas en 4 000-ordsartikel för att täcka in allt (och det ska vi bespara er, så här i julstressen). Vi kan bara kort konstatera att Nintendo levererat det bästa, mest innehållsrika och snyggaste Super Smash Bros-spelet sen klassikern från GameCube-eran… om detta kanske till och med inte överglänser den?

Förutom att erbjuda i princip varenda Nintendo-figur du kan tänka dig (Mario, Luigi, Bowser, Peach, Samus, Kirby och Kid Icarus mfl) så finns här även klassiska figurer från tredjepart, såsom Belmonts från Castlevania, SEGAs Sonic, Ryu och Ken från Street fighter, Pokémon och till och med gästspel av Joker från Persona 5. Vapnen består av ikoniska Nintendo referenser som eldblomman från Super Mario Bros (ihop med eld-bollarna som snurrar), Pikmin-figurer och Lip (som alla kommer som assisterade ”Spirits”). Du kan spela mot vänner, mot datorn, online mot de bästa och även i ett enspelarläget där du kan spela fram nya figurer, Spirits, vapen och förlora dig i en, i det närmaste oändlig karta och äventyr. Det är helt enkelt som en stor fest fighting med nästan oändliga spel-, Nintendo- och retro-referenser.

Det finns en del figurer att samla på och spela fram – du börjar med 8 (av 74…).

För dig som aldrig spelat Super Smash Bros. så kan spelet till en början te sig kaotiskt – men det är egentligen mycket enkelt. Det handlar om att få in mer skada än man tar (eller undviker att ta) och till slut få sin fiende att antingen trilla av banan eller skjutas ut i rymden, när denna är tillräckligt illa däran. Enkel premiss, ganska få knappar, lätt att lära men oändligt svårt att bemästra alla figurer, specialbanor, specialregler och timing för varje fiende.

Switchen ger oss en fullkomligt döläcker presentation av spelet, där både mellansekvenserna och spelet i sig är vackert som en arkadmaskin i kristallklar HD. Återigen bevisas att Switchens lägre, tekniska specifikationer inte alls är något hinder att konkurrera med PS4 och Xbox One i presentation och spelflyt. Spelet är som sagt fullspäckat av små detaljer, överraskningar och påskägg och vi vill inte spoila överraskningarna för Nintendo-fansen därute, som har det framför sig. Men låt oss säga så här: vi tror, och hoppas, att spelet kommer att ligga under mångas granar i år (ihop med en Switch-konsol och – ej att förglömma, en Controller Pro, eller om du har kvar ditt GameCube-original en sån här adapter). Efter att kalkonen är uppäten och Kalle Anka är slut hoppas vi att de enda familje- och släktfejder så kommer att utspela sig vid högtiderna detta år kommer att vara virtuellt i Super Smash Bros. Ultimate!

This post is also available in English: Review: Super Smash Bros. Ultimate (Switch).