Spyros remastrade trilogi kommer nu till Switch (och PC) och frågan är hur den lila draken klarat portningen?

Då vi recenserat Spyro Reignited Trilogy när det släpptes förra året, bör du läsa den recensionen först om du vill veta mer om spel(serien). Denna recension kommer att fokusera på hur Nintendo Switch-versionen presterar.

spyro reignited switch recension senses

Nintendos portabla hybridkonsol är mångas favorit på redaktionen, men det går inte att komma ifrån att det är med god marginal den minst välpresterande spelkonsolen av de tre dominanterna. Medan PS4 och Xbox One är ganska lika (både bashårdvaran och Pro respektive X) så är Nintendo Swtich-versionerna av spel sällan givna utgångar. Det alldeles utmärkta Bloodstained: Ritual of the Night är ett av årets bästa spel, men Switch-versionen var smått bedrövlig med nedskalad grafik och tidvis absurda laddningstider.

spyro reignited switch recension senses
Mellansekvenserna är nästan helt identiska med andra format.

Activision kan dock sin Nintendo-konsol; man gjorde ett utsökt job med att porta Crash Team Racing-remastern (Nitro Fueled) till Switch tidigare i år och glädjande nog kan vi konstatera att Spyro Reignited Trilogy inte ligger långt efter de mer kraftfulla formaten! Bärbart är det såklart helt i en klass för sig, då det bara är Switchen som kan ge oss det: spelet är färggrant och flyter på fint (30 fps, nästan hela tiden) i vad som uppskattningsvis är någonstans kring 720p. Att kunna ta med sig spelet på resan och njuta av Spyros tre, tidlösa plattformsäventyr är en stor bonus för denna version.

spyro reignited switch recension senses
En lite lägre upplösning märks på Switch.

Dockat ser man direkt att Spyro-trilogin på Switch inte låter och ser lika bra ut som den gör på PS4 och XB1. Grafiken är mer lågupplöst och något ”smetigare”; upplösningen är strax över portabelt läge, men inte mycket. Vi hade ju hoppats på att de två nya Switch-modellerna skulle innefatta en upphottad version av bashårdvaran. Så verkar det tyvärr inte bli, utan en (billigare) blir bara bärbar (Switch Lite) och den andra är exakt samma som den gamla, men med bättre batteritid, något som är välkommet men knappast essentiellt – även om hoppet inte är helt ute att vi framöver får en Switch Pro. Vi får tillfälle att återkomma till detta när maskinerna är släppta. Spyro lirar bra, för det mesta, men det tappar frames riktigt påtagligt här och där – särskilt i vissa animationer som ska binda ihop upplevelsen vid laddningstider (men även under spelets gång). Med Controller Pro och efter ett litet tags spelande så vänjer man sig och upplevelsen är klart i närheten av de konkurrerande formaten, även om den aldrig riktig är lika smidig och lika snygg. Men nära nog.

laddskärm exempel upplösning switch
På laddningsskärmarna tappas många frames och här blir också artefakter tydliga (se det stora molnet)

Ljudet är kul att köra på svenska och Activision samt Toys for Bob ska ha en eloge för konverteringen – den är överlag riktigt bra, trots skavanker. Texten är stor och lätt att läsa (hör och häpna!) och som portabel upplevelse finns ju ingen konkurrens – där måste du ju ha Switch-versionen! Om du mest spelar stationärt – och om du har möjligheten att välja på andra format – så är både PS4- och Xbox One-versionen något snyggare och något lenare i bilduppateringen (sen älskar vi ju troféer och gamer points, något Switch inte infört ännu), så där bör du välja en av dom. Oavsett vilket format du väljer så se till att spela Spyro Reignited Trilogy; det är ett riktigt trevligt och prisvärt paket med en extremt välgjord uppdatering av en Playstation-klassiker (ifrån en studio, Insomniac Games, som numera är Sony-ägd).