Att jag diggar retro-plattformsspel är ingen nyhet jag har recenserat en hel del sådana här på senses.se – men Sir Lovelot tillförde ändå något nytt.
Din avatar är en liten, våt fläck i en rustning… och det hela går ut på att du tar dig genom en mängd faror mellan diverse nattliga besök hos prinsessor i torn. När jag beskriver det så här så låter det ju ganska snuskigt, men tro mig att det hela är gjort med en gigantisk glimt i ögat vilket gör att det hela snarare blir ur-gulligt!
Kontrollerna har den klassiska plattforms-utformningen med hopp och attack. Första banan klarar jag av i ett nafs. Sen, bana nummer två, är det ett hopp som verkligen är riktigt utmanande. Efter många försök så inser jag att jag faktiskt kan dubbel-hoppa genom att trycka två gånger snabbt efter varandra. Helt plötsligt blev allt så mycket enklare. Banorna är fulla av faror och varje gång du dör åker du tillbaka längst bak i rutan. Banorna scrollar inte utan för varje avklarad sektion flyttas hela ”rutan” till nästa del av banan (tänk gamla Zelda till NES). Det är inga laddningstider så du är snabbt tillbaka in i matchen igen om du hoppat rakt in i ett sågblad. Monstren du möter har en skön look och är dummare än sten, så de är inte så svåra att räkna ut hur de rör sig.
Grafiken är både söt och välgjord. Retro-känslan är total och med de snabba, sköna kontrollerna blir Sir Lovelot ett riktigt kul plattforms-lir. Det är lätt att plocka upp och nästan omöjligt att lägga ner. Det är hög ”bara en gång till”– känsla på detta.
Sir Lovelot gör sig perfekt på Nintendo Switch. Det är inga som helst problem att tydligt se alla detaljer, även på den lilla skärmen i bärbart läge och det här är ett spel som du vill ha med dig på resan. Det är som tidigare nämnt noll laddtider (i både dockat och bärbart läge) vilket är ett stort plus. För extra utmaning finns det olika hemligheter på banorna att upptäcka och så kan du även försöka slå din gamla tid.
Sir Lovelot går loss på runt en hundring och det är mycket underhållning för den pengen. Över 40 banor finns det att utforska med din knasiga, lilla avatar. Det som är synd är att vissa banor är sanslöst lätta och andra blir ondskefullt svåra, vilket gör att det blir lite frustrerande ibland. Sen kan jag också tycka att musiken till slut blir ganska enerverande enformig.
Förutom en del småskavanker så är Sir Lovelot ett sjukt kul plattforms-spel som inte tar sig själv på så stort allvar och som är kul och utmanande. Med tanke prislappen också, så blir detta klart värt en varm rekommendation!
