Hem TVNetflix Recension: Masters of the Universe – Revelation (5 första avsnitten)(Netflix)
Masters of the Universe: Revelation

Recension: Masters of the Universe – Revelation (5 första avsnitten)(Netflix)

av Henric Brandt

När jag var liten så fanns det bara två tv-kanaler: TV 1 och Kanal 2 (numera SVT 1 och 2). Tecknat fanns endast i form av Kalle Ankas Julafton och några få olika hyfsat tecknade serier som Dr. Snuggles och sen den sämre Dr. Baltazar. När kabel-tv gjorde sitt intåg, i mitten av 80-talet, så ändrades allt. Då fick fick jag för första gången se tecknade filmer och serier som The Real Ghostbusters, G.I. Joe, Thundercats och He-Man and the Masters of the Universe. Allt var på engelska och jag älskade det! En eld brann i mig att vilja lära mig engelska så fort som möjligt så att jag kunde förstå allt som sades i de olika serierna som jag såg. Inget var ju varken textat eller dubbat på de utländska kanalerna. He-Man var kanske inte en av mina absoluta favoritserier, men jag har en hel massa leksaker och de blev flitigt lekta med.

Masters of the Universe: Revelation ©Netflix - Close up Beast.
Foto: ©Netflix

För några år sedan lyssnade jag på en pod med Kevin Smith som heter Fatman on Batman (eller Fatman Beyond, som den heter nu). Där berättade han att han skulle vara med och skriva och skapa en ny He-Man-serie för Netflix. Ända sen dess har jag hållit utkik. För någon månad sedan kom första teaser-trailern och jag blev helt golvad, det såg helt otroligt bra ut! Det verkade kul, fartfyllt, galet och överdrivet! Välgjort, med helt sanslöst bra röstskådespelare kopplade till projektet. Mark Hamill som Skeletor var ju helt perfekt casting. Bara jag hörde hans röst i trailern fick jag ett fånigt leende på läpparna. Plus, att de första fem avsnitten skulle ha premiär på min födelsedag gjorde ju inte saken sämre…

För er tre som levt under en sten den senaste veckan vill jag utlysa en spoiler alert, men för er andra kan ni lugnt läsa vidare. Netflix Master of the Universe – Revelation är inte den animerade He-Man-serie som trailern lovat. Detta är något helt annat och problemet är att jag var inställd på en Coca-cola och en pizza, men istället får jag typ ostron och vin. Det betyder inte att det måste vara dåligt, men detta är inte det som jag beställde – eller utlovades. Hade det istället varit så att allt promotion-material visade vad vi faktiskt skulle få se så hade det inte känts så fel. Istället för en glad, actionfylld och rolig stund så är detta istället ångest, ilska, svek och ond bråd död. Vilket kanske hade varit skithäftigt om filmskaparna varit ärliga med det från början. He-Man och Skeletor är inte huvudrollerna, utan istället är detta Teela och hennes vän Andras historia. Åtminstone dessa fem, första avsnitt.

Masters of the Universe: Revelation ©Netflix - Close up Skeletor.
Foto: ©Netflix

Förutom att storyn och känslan inte är det trott eller tänkt, sig så är det flera andra saker som stör mig. Det finns ett ospecificerat tidshopp i serien som är svårt att avgöra vart i tiden det egentligen är. När karaktärer möter personer som har varit borta från de levandes sfär i flera år så bråkar de ofta om helt ovidkommande saker, som ingen någonsin skulle vara sur över i den givna situationen.

Förutom konstiga val i berättandet så är allt välspelat och välgjort, animationen är toppklass. Karaktärerna ser ut som de ska och typ varenda liten leksak som du hade som liten finns representerad (Mattel ser väl även tillfället att sälja lite nya). Inklusive en hel del som aldrig var med i originalserien utan dessa fanns endast som just leksaker. Så nostalgi-greppet finns där, men resten är så långt ifrån glädjen som fanns i teasern/trailern.

Internet kokar just nu över om att Kevin Smith har ljugit för fansen och att han fört dem bakom ljuset. Eftersom serien är uppdelad kan jag bara bedöma den halva (del 1) som jag sett. Jag tror nog att det finns en ljusning i det hela, för när jag såg sista avsnittet insåg jag att detta verkligen kan gå åt två håll. Det kan bli ett rejält uppsving, där alla ilskna fans får skämmas över att de har hävt ur sig det ena och det andra – eller så kan det gå åt helt andra hållet och därmed hälla mer bensin på elden.

Betyget för dessa första, fem avsnitt lägger jag precis i mitten – för den här vågskålen kan fortfarande gå åt vilket håll som helst. Nu gäller att hålla tummarna att Mattel och filmskaparna väljer en väg som gör både gamla och nya fans belåtna.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_22]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.