Black Phone 2 fortsätter fyra år efter händelserna i The Black Phone. Vi får återigen stifta bekantskap med Finn (Mason Thames), som försöker hantera livet efter sin kidnappning och den traumatiska konfrontationen med The Grabber (Ethan Hawke). Hans syster Gwen (Madeleine McGraw) plågas samtidigt av drömmar där hon får samtal från den svarta telefonen och ser syner av tre pojkar som förföljs på vinterlägret Alpine Lake.

Syskonen och en vän bestämmer sig för att åka dit och lyckas pricka in en vinterstorm som rasar samtidigt. Det gör att lägret är helt övergivet förutom några ur personalen och de tre vännerna. Medan stormen tilltar och de blir helt bortkopplade från omvärlden börjar den mystiska telefonen i telefonkiosken ringa och på andra sidan är det The Grabber som ringer från helvetet.

En uppföljare utan nerv

Första The Black Phone hade premiär 2021 och hyllades för sin nerv och sin genuina skräck, men jag var av en helt annan uppfattning och gav filmen ett ganska lågt betyg. Jag hade hoppats att uppföljaren skulle vara bättre, för det är verkligen inget fel på skådespelarna, Pär M. Ekbergs foto (så länge det är verkliga platser) eller de fysiska effekterna. Men efter det finns det absolut ingenting som är bra med Black Phone 2.

Ett manus på hal is

Scott Derrickson, som är en habil regissör, har även skrivit manuset och värre dynga än detta får man leta efter. Problemet för mig är att jag har sett mer än en skräckfilm i mina dagar, och när man som regissör och manusförfattare ger sig på att göra en karbonkopia av Freddy Krueger är man verkligen ute på hal is (bokstavligen).

Det finns till och med en scen där en av karaktärerna snurrar runt på golvet och blöder, precis som i Nightmare on Elm Street-filmerna, förutom att de gjorde det bättre för 40 år sedan.

Visuella effekter som faller igenom

De visuella effekterna är bedrövliga. Det finns flera sekvenser där det är uppenbart att de filmat mot en chromakey-skärm. Mot slutet av filmen blir det pinsamt tydligt att scenerna är inspelade i en varm och gosig studio och inte ute på is under en iskall natt. När karaktärerna dessutom kastar sig i en vak frivilligt och simmar ner för att hämta saker utan att påverkas det minsta av kyla har jag redan stämplat ut.

Skräck utan fara

Det finns heller ingen större fara för karaktärerna, och det är en osedvanligt oblodig historia (även om den är väldigt blodig). Extremt få dör under filmens gång. Spoiler: noll personer dör alla har dött eller dör innan filmen drar igång.

Kanske tycker någon att det är positivt att göra något annorlunda, men istället blir det bara tröttsamt och enerverande. En ringande telefon är inte särskilt läskig, men den unga publiken kanske aldrig har sett en hederlig telefon med nummerskiva, så det är kanske bara jag som är alldeles för gammal.

En framtid för franchisen – men inte för mig

Black Phone 2 gick ändå ganska bra på bio, så vi kan nog räkna med en uppföljare. Men jag kommer hålla mig borta, för nu har jag blivit bränd två gånger av den här nedrans telefonen.

UHD-utgåvan: Bild

UHD‑utgåvan presenterar filmen i 2160p med HEVC/H.265‑kodning. HDR‑formatet är Dolby Vision och HDR10. De många mörka scenerna håller ihop fint utan att säcka ihop i gråsvärta. Bitraten ligger högt och stabilt.

Oavsett hur bra bildkvaliteten är går det dock inte att få de bedrövliga bluescreen-sekvenserna att se bra ut. Däremot ser sekvenserna i Super 8 och 16 mm riktigt bra ut, med härligt gryn och djupa färger.

UHD-utgåvan: Ljud

Ljudet levereras i Dolby Atmos och är kraftfullt och omslutande. De övernaturliga elementen, rösterna, signalerna från telefonen och viskningarna får en tydlig placering i rummet. Dialogen är klar och centrerad, medan musiken och de mer intensiva sekvenserna får ordentligt tryck utan att överrösta helheten.

Ljudet är helt klart det bästa med filmen, särskilt i drömmarna och den alternativa världen där de slåss mot The Grabber.

Extramaterialet

När jag recenserade första filmen på Blu-ray var jag arg över att utgåvan saknade extramaterial. Denna gång blev jag faktiskt positivt överraskad det fanns en hel del. Tyvärr är mycket av det enbart ett årsmöte för klubben för inbördes beundran, men det finns även en del matnyttigt. Framför allt fick jag bekräftat att det var bluescreen-effekter jag störde mig på under filmen.

Sammanfattningsvis landar betyget långt ner denna gång, även om UHD‑utgåvans tekniska kvalitet drar upp helheten två snäpp. Black Phone 2 är i min mening inte en bra film. Det är något med hela uppbyggnaden och premissen som inte håller, och jag tror det var en dålig idé att låta The Grabber gå från att vara en vanlig människa till något övernaturligt. Fördelen för filmskaparna är att de nu kan göra hur många Black Phone-filmer som helst, och eftersom han är gömd bakom en mask kan de fortsätta långt efter att Ethan Hawke har ramlat av pinn. För er som fullkomligt älskade första filmen kanske denna fungerar, även om den inte har särskilt mycket med originalet att göra.

SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Black Phone 2.