Recension: Gears of War, E-Day

I Gears of War: E-day får vi återigen besöka planeten Sera som visuellt har stora likheter med Jorden men är som sagt en helt egen värld. Spelet börjar med en stilla kväll på krogen med de två vännerna Marcus och Dom. Plötsligt väller det varelser ur jorden som attackerar allt och alla. Snabbt kastar sig de två vännerna in i striden. De får med sig två soldater och tillsammans inser de snart att de står inför ett hot större än något annat i historien. Emergence Day har börjat och nu får vi som spelare äntligen veta hur allt startade. För Gears of War: E-day är inte en uppföljare på Gears of War 5, det här är en prequel som visar händelserna som utspelade sig 14 år före första händelserna i första Gears of War från 2006.

Varför en prequel?

Det är som sagt 20 år sedan första Gears of War-spelet och det blev snabbt en enorm succé. Protagonisten Marcus Fenix spelar huvudrollen i de tre första spelen och i de två senaste, Gears of War 4 och 5, får vi istället följa hans son. Så varför valde spelskaparna att göra en prequel istället för att vi skulle få Gears of War 6? Det som jag har lyckats forska fram är att de dels ville komma tillbaka till sina rötter och därmed ha ett spel där alla inte vet vad de ställs inför. Sen har det funnits en lång rad av fans som alltid velat veta hur det hela började. Fast vad jag förstår är den absolut största anledningen att de målade in sig lite i ett hörn när de gav GOW5 två versioner av slutet. För hur de än väljer att göra så gör de halva fanskaran besviken. Så tills de har löst hur de vill göra valde de istället att släppa en prequel.

Emotionella möjligheter och förlorad potential

Jag har spelat alla spelen och fullkomligt älskade Gears of War 5, där hade de verkligen lyckats med storyn. Det fanns en otrolig tyngd och det val som förgrenar historien är väldigt emotionellt. Det har funnits sådana händelser i de tidigare spelen också, såsom när Dom hittar sin fru Maria i en av Locust poddar i Gears of War 2.

Gears of War: E-day har därmed alla möjligheter till extremt emotionella och filmiska scener av förlust, rädsla och förvirring. Det hela infrias lite men inte alls i den utsträckningen eller magnitud som jag trodde. Innan skiten träffar fläkten är det ganska kort tid som vi får möta Marcus och Dom i en vanlig interaktion innan det är dags att dra på sig uniformen. De första banorna spelar vi i civila kläder och improviserade vapen men ganska snabbt är allt som vanligt igen. Spelskaparna gör även en klassisk miss att de flesta av de mest definierande händelserna sker i snabb följd. Som hur Marcus får sitt ärr och hur vapnen får en inbyggd motorsåg. Det är som när Indiana Jones får både sin rädsla för ormar och ärret på hakan eller att Millennium Falcon får alla sina skador under ett och samma uppdrag. Det är väl en petitess i sammanhanget men det känns lite som förlorad potential att inte gå djupare in i vilken tragedi planeten står inför.

Spelmekanik och nyheter

Spelmässigt är det mesta sig likt. Världen är som vanligt fylld av knähöga hinder som är perfekta att gömma sig bakom och du kan glida in i skydd, byta skydd och hoppa över skydd precis som förr. Du laddar även om med bumper-knappen och kan därmed tima en perfekt omladdning och få mer ammo i vapnet. Det som är helt nytt för det här spelet är att du dels kan ligga ned och gömma dig bakom mycket lägre hinder. Det sker automatiskt när du kastar dig ned i skydd. Sen har du faktiskt för första gången möjlighet att hoppa över både hinder och avgrunder. Så du behöver därmed inte kasta dig in i skydd för att sedan hoppa över det. Sen har E-day fler områden som kan räknas som open world. Du får veta var ditt uppdrag är och hur du tar dig dit är upp till dig. Du kan ta den långa vägen runt om du vill. Det finns även extra uppdrag och collectibles att hitta. E-day är inte först med öppen värld, det fanns vissa sådana områden i femte spelet, men denna gång är det mycket större och mer utvecklat. Sen är spelet fortfarande ändå väldigt linjärt men det finns ändå lite mer frihet än vanligt.

Grafik, prestanda och tekniska lägen

Kontrollerna är tighta och fienden är många och det mesta känns som en varm mysig filt av igenkännande. Spelet är precis som alltid otroligt snyggt och det finns noll och ingen övergång mellan cutscenes till att spelet börjar. Så ibland fann jag mig själv stå och stirra som ett fån för att vi nu är ur en cinematic.

Gears of War-serien har alltid varit en Xbox/Microsoft-exklusiv och likaså denna gång. Jag testade det på Xbox Series X och det finns tre grafiklägen att välja mellan: Performance, Quality och Balanced. Jag väljer oftast Performance då jag alltid vill ha ut så många frames som möjligt och även om upplösningen och vissa andra moment blir lidande så föredrar jag alltid en så smooth upplevelse som möjligt.

På Xbox Series X är upplösningen 1440p–2160p dynamiskt och frameraten ligger på stadiga 60FPS i Performance-läget. Så det finns inget 120FPS-läge men det kan jag ändå förstå med tanke på hur otroligt mycket det är som rör sig i bild samtidigt. Nu när staden även är open world så begär det ännu mer av konsolen som nu ändå har ett antal år på nacken.

Quality-läget erbjuder 30FPS och högre upplösning på 4K. Här är även skuggorna finare, bättre ray tracing och full Lumen. Det tredje läget kallas Balanced och är ett mellanting. Det fungerar endast på apparater som stödjer 120Hz. Frameraten ligger på runt 40FPS med nästan samma nivå som Quality. Upplösningen ligger på 1080p till 2160p.

Jag har inte testat spelet på Series S men det jag har läst mig till är att upplösningen är lägre: 900p–1440p Performance, 1080p–1440p Quality och 1200p–1440p Balanced. Frameraten är densamma som Series X men den dippar ofta under större strider.

Slutsats

Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Gears of War: E-day, för även om jag inte är lika såld denna gång som jag var sist så är det här ändå ett superbt spel med mer av det goda som jag ändå älskat i 20 år. Kontrollerna känns igen, det är konstant adrenalin och med de nya funktionerna är det faktiskt ännu roligare att kasta sig in i striden. Hade storyn varit ännu starkare från början och spelskaparna hade vågat ge sig in på den emotionella händelse som faktiskt E-day måste ha varit så hade det helt klart blivit ett solklart måste. Nu finns det starka scener även i detta spel och det är lika välgjort och filmiskt som de tidigare spelen men det där lilla extra saknades. Sen blir det till slut lite enahanda med den ena striden efter den andra som ändå i grund och botten är densamma som den innan. Blir även trött på bossfighterna som är ett evigt springande i cirklar och skjuta. Som tur är kan du alltid ändra svårighetsgraden när du vill. Så ladda bössan, klä på dig all utrustning och spänn musklerna och döda så många Locust som du bara kan.

Xbox Game Studios skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.