Test: CMF Clip Pro

CMF är Nothings billigare systermärke, och hittills har de mest hållit sig till in-ear-lurar och klockor. Nu är det dags för öppna hörlurar. CMF Clip Pro sätts fast på örat istället för att stoppas in i hörselgången. Här sitter ett 10,8 mm element, LDAC, fyra mikrofoner, IP54 och en batteritid på 10 timmar i lurarna. Det verkligt ovanliga sitter dock inte i örat utan i fickan: fodralet har en stor, roterbar ratt som CMF kallar Smart Dial, och tanken är att du ska kunna styra musiken utan att röra vare sig lurarna eller telefonen.

Rekommenderat pris är 990 kronor, vilket placerar dem mitt bland de billigare öppna lurarna vi testat den senaste tiden. Men räcker en rolig ratt för att göra ett par öppna lurar värda pengarna? Det ska vi ta reda på!

Design och passform

Vi börjar med passformen, för det är det bästa med de här lurarna. Lurarna är byggda i tre delar: en liten kula med högtalaren i som vilar precis vid hörselgångens öppning, en motvikt bakom örat där batteriet och knapparna sitter, och däremellan en böjlig brygga med kärna av titantråd.

De sitter riktigt bra. Klämkraften är lagom, de flyttar sig inte när jag rör på huvudet, och jag kan ha dem på i timmar utan att det börjar ömma någonstans. Glasögon är inget problem, eftersom bryggan tar örats nedre del medan bågarna vilar högre upp. IP54 gör att svett och en regnskur går bra.

Fodralet är rundat, matt och står upprätt på bordet. Det väger ca 40 gram och domineras av den stora ratten på ovansidan. Det ser bra ut, och det känns gediget.

En liten detalj värd att nämna är att fodralet har en egen IP-klassning, IPX2. Det betyder bara att det tål droppande vatten, men de allra flesta fodral saknar klassning helt, så det är ändå mer än man brukar få.

Men här kommer den första riktiga invändningen, och det är en som irriterar varje dag. Lurarna går inte att lägga hur som helst i fodralet, de har en bestämd plats för höger och vänster, och markeringarna är så små att jag i praktiken får vända och vrida på dem varje gång jag ska lägga tillbaka dem. Ligger de fel får de ingen kontakt med magneterna, och då laddar de inte. Det här är löst för längesedan hos konkurrenterna. På SoundPEATS UU2 tilldelar fodralet kanalerna automatiskt oavsett hur du lägger i dem, och Huawei FreeClip 2 känner själv av vilket öra de sitter i. Att CMF inte gör något liknande blir en irritation varje gång man stoppar undan dem.

Styrning och Smart Dial

Styrningen på lurarna är däremot mycket bra. Här sitter riktiga, fysiska knappar med en matt, strävare yta som kontrasterar mot det blanka chassit, vilket gör att fingret hittar rätt utan att man behöver titta. Man slipper också det som är den öppna formfaktorns typiska styrningsproblem, alltså pekytor som utlöses av misstag när man justerar lurarna. Enkeltryck, dubbeltryck, trippeltryck och håll in finns, och allt går att lägga om i appen.

Och så var det ratten. Den är kul, och mycket av det sitter i känslan. Både när man vrider och när man trycker svarar den med ett distinkt litet klick, och det är en av de där detaljerna man petar på helt i onödan bara för att det är tillfredsställande. Man snurrar för volym, klickar för paus, dubbelklickar för att byta spår, och eftersom fodralet ändå ligger i fickan blir det ett förvånansvärt naturligt sätt att styra musiken på. Den är dessutom stor nog att hitta blint. Att den sitter på fodralet istället för på luren gör att man kan justera volymen utan att peta på något som sitter fast på örat.

Sedan kommer det märkliga: allt det där är avstängt när du packar upp lurarna. Smart Dial gör ingenting alls förrän du går in i appen och aktiverar funktionerna en och en. Det är det enda de här lurarna kan som ingen annan kan, och ändå ligger det gömt. Den som aldrig laddar ner Nothing X får aldrig veta vad ratten gör. Det borde vara påslaget från start.

En liten hake till: volymjusteringen släpar en aning efter när man snurrar. Det handlar om tiondelar, men det är tillräckligt för att man ibland snurrar ett snäpp för långt.

Ljudkvalitet och appen

Inte helt oväntat är basen är klen. Att få ut tyngd ur ett par lurar som inte tätar mot hörselgången är kategorins svåraste uppgift, men det är ingen ursäkt, för det går att komma längre. Huawei FreeClip 2 har exakt samma fysik att kämpa mot och levererar ändå en bas som både hörs och känns. Clip Pro gör det inte. Jag drar igång James Blake – Limit To Your Love, och ungefär 55 sekunder in ska den pulserande, tunga subbasen falla in och fylla hela rummet. Här kommer den in mild, nästan artig. Billie Eilish – Bad guy, som jag annars brukar ta till just för att den ska sätta sig i bröstet, blir platt på samma sätt. Trycket finns helt enkelt inte där.

I appen finns Basförbättring, en förstärkning i två steg, och den ligger på nivå 2 direkt ur lådan. Där ska den också ligga. Jag provade att dra ner den, och det är ingen bra idé: utan förstärkningen blir ljudet gällt och skrikigt, och balansen tippar helt över åt diskanten. Nivå 2 är alltså inte ett extraläge för den som vill ha extra tryck, det är det läge lurarna behöver för att låta rimliga.

Uppåt i registret är det roligare. Från mellanregistret och upp spelar Clip Pro öppet och tydligt. Sång och tal ligger långt fram och cymbaler får luft, och den ljusa avstämningen gör att musiken håller sig hörbar även när det bullrar omkring en.

Och omgivningen finns kvar. Det är hela anledningen till att den här typen av lurar finns, och här fungerar det som det ska. Hörselgången är öppen, så lurarna i sig stänger inte ute någonting: pausar jag musiken är det som att inte ha några lurar på mig alls. Med musik igång handlar det förstås om volymen. Drar man upp den ordentligt tar den över, precis som i vilka lurar som helst. Men på normal nivå hör jag trafiken, cyklar som kommer bakifrån och folk som säger något till mig, utan att behöva pausa eller plocka ut något ur örat.

Volymen kunde också vara högre. Inomhus och på lugna gator räcker den gott, men i tunnelbanan och längs en hårt trafikerad väg vill jag ha några decibel till.

Appen är däremot ett rent glädjeämne, Nothing X är fortfarande en av marknadens bästa hörlursappar, precis som vi konstaterade i testet av Nothing Ear (3a). Allt ligger på en enda skärm: Rumsligt ljud, Antiläckageläge, Basförbättring, Equaliser, Kontroller, Låg latensläge och Dubbel anslutning, med Enhetsinställningar längst ner. Det är snabbt, snyggt och logiskt.

Equalisern är byggd som en cirkel där man drar en punkt mellan Bas, Mitt och Diskant istället för att pilla på skjutreglage, vilket faktiskt är både roligare och mer begripligt än en vanlig bandbaserad EQ. Fem förinställningar finns: Pop, Rock, Elektronisk, Förbättra sång och Klassisk, plus Anpassa där man ställer de tre banden själv.

Rumsligt ljud har två lägen, Fast och Av. Jag lät det stå på Av, för det fasta läget gör ljudet helt klart sämre.

Codecmässigt finns LDAC, AAC och SBC, och lurarna är Hi-Res Audio Wireless-certifierade. Vill man ha LDAC får man gå in och välja det själv, precis som man får aktivera Dubbel anslutning, alltså multipoint, om man vill vara ansluten mot två enheter samtidigt. Det är samma mönster som med Smart Dial: mycket av det som är bra ligger avstängt tills man hittar det. På iPhone får man som vanligt nöja sig med AAC.

Antiläckageläge

Antiläckageläge, Sound Seal på engelska, är CMF:s lösning på det som är öppna lurars akilleshäl, alltså att omgivningen hör vad du lyssnar på. Det finns tre val: Ljud + samtal, Endast samtal och Av. Från fabrik står det på Av.

Funktionen fungerar, men den kostar. Väljer man Ljud + samtal blir ljudet betydligt sämre, tydligt dovare och som spelat genom en filt. Skillnaden är inte subtil, och CMF skriver faktiskt ut det själva i appen, där det står att finjusteringen kan försämra ljudkvaliteten. Mitt råd är att köra Endast samtal och låta musiken vara. Tal klarar försämringen betydligt bättre än musik gör, och det är ändå under samtal som läckaget spelar störst roll, eftersom det är då omgivningen kan höra vad som faktiskt sägs.

Samtal

Här sitter fyra mikrofoner, två per öra, med en dedikerad vindmikrofon och ett separat chip som plockar ut rösten före överföring. I lugna miljöer låter det riktigt bra, tydligt och naturligt. I stökigare lägen blir rösten dovare när algoritmen kämpar med att hålla isär den från bakgrunden, och blåst är fortsatt det svåraste. Det är helt godkänt för samtal på språng, men inte i närheten av vad de bästa samtalslurarna klarar.

Batteritid och laddning

Batteritiden är fullt godkänd, och på en punkt är den bättre än så. CMF lovar 10 timmar i lurarna och 32,5 timmar totalt med fodralet. Jag mätte upp strax under nio timmar med LDAC påslaget och medelhög volym, och det är starkt. De utlovade tio timmarna gäller med all sannolikhet AAC, så här kostar högupplöst ljud knappt någonting. Jämför med SoundPEATS UU2 och EarFun Clip 2, där speltiden i praktiken halveras till runt sex timmar så fort LDAC slås på. Det är en verklig skillnad för den som vill ha både bra ljud och en hel dags speltid.

Totalen med fodralet är däremot den lägsta i sällskapet. EarFun Clip 2 ger 40 timmar och Huawei FreeClip 2 38, och båda laddar dessutom trådlöst, vilket Clip Pro inte gör. Det är ingen katastrof, men man ska inte köpa de här för att de skulle vara uthålligast i klassen.

Snabbladdningen är å andra sidan bäst i sällskapet. Tio minuter i fodralet ger fyra timmars uppspelning, där både EarFun och SoundPEATS ger två.

Det finns även ett Läge för lång batteritid som pressar upp totalen till 36 timmar, men då stängs Basförbättring, rumsligt ljud och equalisern av. Eftersom Basförbättring är det som håller ihop ljudbilden blir det ett läge jag i praktiken aldrig vill använda.

Anslutning

Bluetooth 5.4 med multipoint, Google Fast Pair och Microsoft Swift Pair. Växlingen mellan telefon och dator fungerar smidigt när man väl slagit på Dubbel anslutning i appen, och jag har bara haft enstaka korta avbrott i kollektivtrafiken. Låg latensläge kapar en del av fördröjningen vid film och spel, men det är ingen dramatisk skillnad.

Slutsats

CMF Clip Pro gör två saker riktigt bra. De sitter så bekvämt att man glömmer bort dem, och de har den bästa styrningen i sin klass, både de fysiska knapparna på lurarna och ratten på fodralet. Lägg därtill en app som är i särklass och en batteritid som håller hela dagen, så finns det mycket att gilla här.

Sedan är det basen. Den är klen även för att vara öppna lurar, och Basförbättring ligger redan i topp, så det finns inget att hämta. Antiläckageläget gör ljudet märkbart sämre så fort man använder det till musik. Att lägga tillbaka lurarna i fodralet är onödigt pilligt när konkurrenterna löst samma sak för länge sedan. Och att Smart Dial, den enskilt roligaste funktionen på hela produkten, ligger avstängd från fabrik är obegripligt. Samma sak gäller LDAC och multipoint. CMF har byggt in mycket bra och sedan gömt undan det.

Sedan är det priset. Rekommenderat pris är 990 kronor, med förbokning från den 1 september och leveranser från den 7 september. Det är ungefär vad EarFun Clip 2 och SoundPEATS UU2 ligger på, och det gör valet till en fråga om vad man är ute efter. Vill man ha den roligaste och mest tillgängliga styrningen och den bästa appen är Clip Pro det självklara valet i klassen. Vill man ha mest ljud för pengarna finns det andra alternativ, och vill man ha det bästa öppna ljudet över huvud taget får man betala tre gånger så mycket för Huawei FreeClip 2.

CMF by Nothing skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: CMF Clip Pro.