Greenland 2: Migration plockar upp handlingen ungefär fem år efter kometen har träffat jorden och utplånade stora delar av markytan. Familjen Garrity, som med nöd och näppe tog sig till bunkern på Grönland, har nu levt så normalt det går under omständigheterna. John Garrity (Gerard Butler) har blivit sjuk efter alltför många turer utanför bunkerns säkerhet i jakt på föda och teknologi. När bunkern en dag rämnar tvingas familjen återigen fly. John, Allison (Morena Baccarin) och deras son Nathan (Roman Griffin Davis) försöker ta sig till nedslagsplatsen, som nu sägs vara en utopi med bördig åkermark och friskt vatten. På vägen dit möter de både faror och människor vars avsikter är svåra att avgöra.

En uppföljare som aldrig borde ha gjorts

Greenland 2: Migration är en sådan film som får mig att tänka på kaosteoretikern Ian Malcolms ord: “Yeah, yeah, but your scientists were so preoccupied with whether or not they could that they didn’t stop to think if they should.” För maken till onödig uppföljare får man leta efter.

Originalfilmen Greenland hade premiär mitt under pandemin men tjänade tydligen tillräckligt mycket pengar för att någon skulle få för sig att göra en fortsättning. Det jag uppskattade med Greenland var just slutet, det fanns hopp, och vi kunde själva föreställa oss hur det skulle gå för dem.

Logiska problem och märkliga val

Ett exempel: deras son Nathan borde, med tanke på sin diabetes, tragiskt ha dött om de varit fast i bunkern längre än ett år. Döm därför om min förvåning när filmen gör ett tidshopp på fem år och Nathan inte bara lever utan dessutom är fem år äldre än vad han borde vara. Han spelades av den då åtta årige Roger Dale Floyd i första filmen, men här är han utbytt mot den 19-årige Roman Griffin Davis (Jojo Rabbit). Så på fem år har karaktären alltså åldrats tio år. Redan här börjar irritationen smyga sig på, men detta är bara en petitess i sammanhanget.

Världsbygge som faller samman

Filmen etablerar tidigt att atmosfären är full av strålning, vilket förklarar Johns begynnande cancer. Men när familjen väl kommer ut nämns detta aldrig igen. De tar en livbåt med full tank diesel (som i verkligheten blir obrukbar efter ett halvår till ett år) och lyckas obehindrat ta sig från Grönland till England en sträcka på 1200 sjömil, trots att livbåten bara har räckvidd för 600…

Jag kräver inte total realism, men om det inte finns något att hålla fast vid faller filmen snabbt. Väl i England visar det sig att både hus, människor och militär har överlevt. Det finns bilar med fungerande bensin och allt annat man kan tänka sig. Här checkar jag mentalt ut, och när en fransk man låter sin tonårsdotter följa med tre främlingar han känt i ett dygn var jag nära att stänga av filmen.

Manusproblem och upprepade klyschor

Filmen är full av sekvenser där familjen utsätts för livsfara, men tack vare ett uselt manus klarar de sig ur varje knipa. Det blir till slut skrattretande när alla runt dem dör medan familjen Garrity travar vidare som om ingenting hänt.

Dessutom går det lätt att förutse när något hemskt ska hända: varje gång filmen bjuder på en stund av glädje eller lättnad vet man att nästa katastrof är runt hörnet. Samma mönster upprepas gång på gång.

Regi och genomförande

Det är märkligt att Ric Roman Waugh, som regisserade första filmen, även står bakom denna. Skillnaden i kvalitet är enorm. Det känns som att ingen stannat upp och tänkt igenom något över huvud taget.

UHD-utgåvan – En lika stor besvikelse

Jag hade åtminstone hoppats på att UHD-versionen skulle rädda upplevelsen. En kristallklar bild, Dolby Atmos och bra extramaterial kan trots allt lyfta även en svag film.

Men så blev det inte. Den svenska utgåvan är en ren vaniljversion utan extramaterial och saknar dessutom Dolby Atmos!? Importversionen har både Atmos och extramaterial, men jag vägrar betala 500 kr för en import av en så medioker film.

Bilden ska föreställa 4K, men upplevs mjuk och färgfattig. Jag hittar ingen information om HDR-stöd, men har svårt att tro att den svenska utgåvan har HDR10+ eller Dolby Vision som importen. Ljudet är endast lågupplöst 5.1 DTS, och ljudbilden är lika blek som presentationen antyder.

Avsaknad av extramaterial

Det finns gott om extramaterial på importutgåvan, men den svenska versionen för 300 kr innehåller absolut ingenting. Det är skandalöst att ta fullt betalt för en halv utgåva. Att Atmos saknas och att HDR-information lyser med sin frånvaro får mig att misstänka att detta är en uppskalad Blu-ray. Jag har inga bevis för det, men misstanken är svår att skaka av sig.

Sammanfattningsvis så är Greenland 2: Migration en ytterst onödig uppföljare med ett märkligt manus och svag regi. I kombination med en fullkomligt undermålig UHD-utgåva blir betyget inte annat än ett bottennapp.

SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Greenland 2 – Migration.