Recension: Bridget Jones – Mad About the Boy

I Bridget Jones: Mad About the Boy möter vi Bridget (Renée Zellweger) i en helt ny livsfas. Det har gått fyra år sedan en tragisk händelse vände upp och ned på hennes liv. Hon är nu ensamstående mamma till två barn och försöker balansera vardagen med arbete, föräldraskap och ett mycket försiktigt återinträde i dejtingvärlden. Frågan är bara om en vuxnare version av Bridget klarar sig bättre än sitt yngre jag.

Första mötet med Bridget Jones

Jag lyckades med konststycket att se denna film som är den fjärde filmen i serien först och har därmed missat hela Bridgets värld fram till nu. Jag har ändå haft hyfsad koll på filmerna och måste säga att jag tyckte väldigt mycket om denna, då den känns betydligt mer vuxen i både ton och budskap jämfört med de tidigare filmerna. För att få ett hum om hur de andra filmerna är såg jag även den första filmen i serien efter att jag sett Bridget Jones: Mad About the Boy. Jag kan säga att fans av Bridget-filmerna kommer att uppskatta den här uppföljaren, även om filmen – liksom boken – innehåller en mycket oväntad vändning som jag inte var beredd på.

En känslomässig resa

Jag förstår till fullo varför den vändningen finns där, och utan den skulle varken filmen eller boken kunna existera. Renée Zellweger klarar sin paradroll med bravur, och här får vi prov på lika mycket komik som drama. Den här filmen är, som sagt, inte riktigt som de andra i serien. Det var både en och två gånger som jag blev emotionellt berörd under filmens gång.

Hugh Grant och nya karaktärer

Filmens andra höjdpunkt är den oefterhärmlige Hugh Grant, som på senare år visat upp andra sidor än sin tidigare helyllepersona. Grant är perfekt i sin roll och fungerar som en utmärkt motpol.

Den unge, flirtige Roxster (Leo Woodall) och den lågmälde läraren Mr. Scott Wallaker (Chiwetel Ejiofor) är Bridgets två nya män. Även om filmen bygger upp till att det ska ske en romans mellan dem, känns det ibland lite för platt och enkelt för att bli lika intressant som hennes tidigare relationer. Vilket är synd, då resten av filmen är mycket välgjord. En av de roligaste scenerna är när Bridget, i sin fåfänga, försöker skaffa större läppar. Komik på hög nivå!

Tekniska aspekter och utgåvor

Tyvärr finns det ingen svensk UHD-utgåva av Bridget Jones: Mad About the Boy, så om du vill se den i 4K får du hosta upp lite pengar och beställa den från utlandet.

Blu-ray-utgåvan är ändå fin, så långt tekniken räcker. Bilden presenteras i 2.39:1 med en skarp och färgrik 1080p-överföring. Färgpaletten är varm och naturlig, med mjuka pasteller. Hudtoner återges naturligt och detaljrikedomen i inredning och miljöer är riktigt bra.

Ljudspåret är i Dolby TrueHD 5.1, vilket ger en balanserad och tydlig ljudbild. Dialogen är kristallklar, musiken är väl integrerad och surroundkanalerna används subtilt men effektivt för att skapa atmosfär. Även om ljudet är fullgott, är det alltid att föredra när det högupplösta Dolby Atmos-spåret medföljer på Blu-ray-skivan.

Det finns även en hel del extramaterial på skivan, bland annat borttagna scener, en bakom-kulisserna-dokumentär samt intervjuer med skådespelare och regissören. Det är dock synd att det inte finns något kommentarspår.

Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Bridget Jones: Mad About the Boy. Även om det är den fjärde filmen i en serie, kändes det inte så när jag såg den. All information jag behövde för att hänga med fanns där, och filmen är både emotionell och rolig. Jag kan inte svara på om alla inbitna Bridget Jones-fans kommer att älska den, men jag skulle absolut ge den en chans.

SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Bridget Jones – Mad About the Boy.