Recension: Sniper Elite 5

Snipern Karl Fairburne är tillbaka och denna gång befinner han sig i Frankrike. Året är 1944 och hans uppdrag är att undersöka vad Projekt Kraken är. I Sniper Elite 5 gäller som vanligt att du kan uppgradera dina vapen och dina förmågor. Du kan välja att spela single player-storyn eller online. Och en ny, avancerad Kill-cam visar in i minsta blodiga detalj exakt hur destruktiv en kula kan vara.

Detta är alltså den senaste delen i den populära spel-serien om krypskyttar som såg dagens ljus redan 2005. Första spelet utspelade sig precis i slutet av Andra Världskriget så uppföljarna är egentligen prequels för från och med Sniper Elite 2 så utspelar sig spelen lite längre bak i tiden.

Jag har inte spelat något av de andra spelen, så min introduktion till serien kom i och med dagens test av Sniper Elite 5. Vår avatar heter som sagt Karl Fairburne och han är en formidabel sniper (krypskytt). Detta är samma karaktär som varit med sedan starten. Vårt uppdrag är att ta oss in i Frankrike och ta kontakt med den franska motståndsrörelsen. Jag trodde att spelmekaniken enbart skulle innehålla sniper-action, men så är alltså inte fallet. Många gånger påminner spelmekaniken faktiskt mer om Hitman-spelen. Du smyger på dina fiender och hugger dem med kniv eller skjuter dem med ljud-dämpad pistol. Du kan lyfta bort dem och gömma liken, så att du kan fortsätta oupptäckt.

Det finns även möjlighet att fästa granater i liken så att du kan gillra en fälla till den som hittar kroppen. Sniper-delen är faktiskt inte så dominerande som titeln antyder och bitvis känns spelet mer som ett stealth-spel snarare än ett sniper-spel. Det finns, lägligt nog, bänkar utspridda lite varstans på den franska landsbygden där du kan uppgradera dina vapen. Något som störde mig lite är att fienderna är osedvanligt korkade och dödar du någon precis bakom dem så varken ser eller hör de något. Jag hade en fiende som sprang rakt in i en vägg – istället för att attackera mig. Det här kan vara pre-launch buggar, men det skedde lite för ofta för att kännas som en mindre glitch.

Single-player läget bjuder oss på en välgjord story och är spännande att spela, men den stora behållningen för mig är de adrenalinstinna multiplayer-lägena. PvP-läget är extra kul, men ack så svårt när superduktiga spelare där ute gör processen kort med dig innan du knappt hinner sticka fram näsan. Det är rätt frustrerande till en början, men när jag väl fick in snitsen så var det helt klart den sektion jag gillade mest.

Det som också skiljer Sniper Elite 5 från andra liknande spel är den avancerade kill-cam-funktionen som verkligen visar in i minsta, blodiga detalj hur kulan träffar och sliter fienden i stycken. Det är otäckt tillfredställande att se. Kulorna rör sig även realistiskt beroende på utgångshastighet och avstånd, så det är inte bara att skjuta utan du måste tänka till lite först.

Sammanfattningsvis så är Sniper Elite 5 absolut värt en rekommendation, oavsett om du spelat tidigare delar eller inte och även om det kanske var lite annorlunda spelinnehåll mot vad jag först trodde, så är det verkligen underhållande och spännande.

Not: Sniper Elite 5 finns på Xbox Game Pass samma dag som det släpps (26 maj)

Wendros skickade recensionskod av detta spel. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

This post is also available in English: Review: Sniper Elite 5.