Recension: Visage

Det är ytterst svårt att göra riktigt bra skräckspel, anser jag. Det är få gånger som jag verkligen har blivit genuint rädd när jag har spelat sådana. Jag minns med värme hur jag hoppade högt när hundarna hoppar in genom fönstret i första Resident Evil-spelet på Playstation, på den tiden det begav sig. Sen har det kommit en uppsjö med spel som kallar sig för ”skräckspel” men som inte lyckas överhuvud taget med sin premiss: Att skrämmas.

Så det var med en viss skepsis som jag tog mig an Visage, från kanadensiska SadSquare Studios. Ett ”psykologisk skräckspel” kallar det sig. Det kan verkligen betyda vad som helst.

Redan under intro-sekvensen så förstår jag att det här kommer bli en upplevelse utöver det vanliga. Det är en av de mest hårresande sekvenser jag sett och det är riktigt otäckt, rent ut sagt, att vara i den här personens kläder. Jag ska inte avslöja vad som händer, utan det vill jag att ni ska få uppleva själva.

Hjärtat pumpar efter introt och nu är vi inne i spelet. Vi rör oss genom ett övergivet, nedsläckt hus. Stannar vi för länge i mörkret blir vi galna och demonerna och vansinnet kommer och tar oss. Vi måste hålla oss i ljuset. Så det är ett fasligt samlande av stearinljus och i och ur skruvande av glödlampor för att belysa vår väg. Vi får uppgifter, som sakta men säkert leder oss till det oundvikliga slutet.

Visage har verkligen lyckats med att skapa en otäck stämning och introt håller intresset kvar. Tur är det, för det tog mig åtminstone en fyrtiofem minuter innan jag upplevde något skrämmande igen. Vilket är synd för det här är verkligen ett välgjort spel, med bra mystik och känsla. Musik och ljudeffekter skapar en härligt läskig stämning och när det väl kommer igång och skrämmas så är det ordentligt. Att uppleva Visage på Xbox One X är en mycket trevlig upplevelse, då grafiken är riktigt snygg med många härliga ljuseffekter och eftersom hela spelet bygger på mörker och rädslan för det samma så är det en fröjd att få uppleva det i 4K med djup vacker kontrast och svärta.

Kontrollerna kan tyvärr kännas lite klumpiga ibland och då du kan öppna de flesta skåp och plocka ur saker där i så vill du att det ska vara lätt och smidigt. Det är det tyvärr inte utan det är både en och två gånger man svär för att man lyfter ut fel saker. Sen så är det heller inte helt lätt att veta vart man ska. Det tog mig en stund innan jag hittade till nästa sektion efter att jag hade irrat runt runt på samma ställe i 20 minuter.

Sammanfattningsvis så är Visage ett snyggt och coolt spel, men det blir lite för ”mystiskt” för sitt eget bästa och med de lite klumpiga kontrollerna så känner jag inte riktig att jag kan rekommendera det om du inte är en inbiten skräckspelsfantast – och det är ju långt ifrån alla som är det. Så betyget blir ändå bra, eller med beröm godkänt.

This post is also available in English: Review: Visage.