Recension: The Emoji movie

Här skulle jag nu kunna dra ett skämt att Emoji-filmen är VÄRRE än sitt rykte, att det är  en av de uslaste filmen som någonsin har gjorts med sina 9% på Rotten Tomatoes och tre Razzie awards för sämsta film, regissör och manus 2017. Det det vore att ljuga. The Emoji Movie är långt ifrån den sämsta film jag har sett. Den sämsta filmen 2017 är och förblir Snömannen (recension kommer snart). Så varför är The Emoji movie så hatad? Det ska vi försöka bena ut nu.

I din telefon finns det en värld som få har sett. I sms-appen finns en hel stad där alla Emojis bor och där ibland dom Gene (T.J Miller). Varje Emoji har bara ett uttryck, den glade är alltid glad, den sure är alltid sur och så vidare. Gene har dock ett problem, han är en ”meh” emoji men han kan visa alla känslor. Något som blir totalt kaos för hans användare Alex (Jake T. Austin). Gene måste fly efter en destruktiv händelse och för att kunna bli omprogrammerad till att bara ha ett uttryck får han hjälp av den mindre populära Emojin Hi-5 (James Corden) och hackern Jailbreak (Anna Faris). En kamp om tiden startar för att få allting tillbaka till normalt tillstånd, innan Alex hinner fram till affären för att blåsa ur sin telefon och radera allt innehåll.

Vi börjar med det dåliga: Filmens animation är enkel i jämförelse med andra moderna, animerade filmer. Den känns lite för snabbt producerad – läste någonstans att det är den snabbast producerade animerade filmen någonsin, men vet dock ej om det stämmer. Manuset är supertunt och storyn rör sig rakt fram, utan större finnes och överraskande krusiduller. Resan genom telefonen kan också ses som en enda lång reklamploj för Instagram, Candy Crush och andra appar.

Sen till plussidan: Ja, faktiskt – den här filmen ha bra saker i sig också. Jag tycker röstskådespelarna gör vad de kan med det tunna manus de har att jobba med. T.J. Miller, som Gene, har en skön charm och Anna Faris är alltid kul att höra. Maya Rudolph som Smiler (den evigt leende emojin) är kul och härligt galen. Bajs-emojin med Patrick Stewarts episka röst är en kul kontrast också.  Sen har den en del grejer som är riktigt vuxet i filmen, bland annat är en gammal emoji ” :-) ” som blir omkull-knuffad och utbrister ”My colon!” (dubbeltydigt så det förslår) och slutet blir överraskande emotionellt.

Så varför är The Emoji Movie så otroligt hatad då? Filmen fick skit redan innan den ens hade premiär; för att den handlade om just emojis. Det ansågs vara en billig ploj att få barn och unga att se filmen så hat-kampanjen drogs igång och gick inte att stoppa. Filmen var dömd redan innan den ens hade haft premiär.  Så att som recensent säga att den är bättre än sitt rykte kommer få många att undra om jag skulle behöva undersöka skallen. Tro mig, det här är en bitvis ganska rolig film som har en hel del kul poänger och är ändå ganska fin på sina ställen. Sen är det inte på något sätt en superbra film, men den är verkligen inte den genomusla film som många tyckare vill få den till att vara.

Utgåvan har helt ok ljud och bild och skivan har massor av extramaterial. Bland annat en Hotell Transylvanien-kortfilm som är kul. Jag skulle kanske inte gå så långt att rekommendera köp rakt av, men detta är en helt klart sevärd film i alla fall.

This post is also available in English: Review: The Emoji movie.