En lite mer verklighetstrogen A Star Is Born med en imponerande Jessie Buckley i huvudrollen.

Bradley Cooper och Lady Gaga tog hem storslam med filmen A Star Is Born (2018) och samma år hade den, lite mindre kända och med blygsammare budget, Wild Rose premiär. Filmerna har verkligen ett liknande tema men där A Star Is Born bygger på ren och skär tur (och givetvis i slutändan skicklighet) så bygger Wild Rose mer på hårt arbete och vägen till framgång är inte riktigt lika spikrak.

Rose-Lynn (Jessie Buckley) muckar från fängelset och inser nu att hennes gamla liv har raserats. Hon har en lång väg att gå för att få tillbaka förtroendet från sina barn och från sin mamma Marion (Julie Walters). Rose-Lynn börjar jobba som städare åt en rik familj och av en slump (!) får de höra henne sjunga. Det blir startskottet för en rad händelser som kan leda till stor framgång. Problemet är att Rose-Lynn är allt annat än ärlig mot sig själv och sin omgivning.

Där A Star Is Born vinner mark med flashiga storslagna scener och kända namn i rollistan, så vinner Wild Rose sina strider med bra skådespeleri och en hel del turer i manus som man inte riktigt hade räknat med. Den irländska sångerskan och skådespelerskan Jessie Buckley är perfekt i rollen som arbetarklass-tjejen med siktet inställt på något större. Det finns flera riktigt hjärtskärande sekvenser i samband med hennes hårt prövade barn och mamma. Buckley fick jag upp ögonen för då jag såg henne i Chernobyl och nu sitter hon fast på min radar. Det jag kan känna däremot är att rollfiguren Rose-Lynn är ytterst svår att tycka om. Hon är till största delen en väldigt egoistisk person, som hela tiden lever på gränsen.

Dame Julie Walters är superb i rollen som Mamma Marion och – även om ytan är hård – så finns det värme och kärlek i botten. Wild Rose har fler, fina, välspelade och välregisserade sekvenser som kommer få dig att bli investerad i karaktärernas liv.

Manuset av långfilms-debuterande Nicole Taylor känns både smart och realistiskt. Flera gånger under filmen skulle det kunna gå in i “oj-vilken-tur-att-hon/han/den/det-såg-henne-i-exakt-rätt-ögonblick” sekvenser, men Taylor är för smart för det och styr skutan åt ett helt annat håll. Det är frustrerande först kanske, för man så gärna vill att filmen ska ha ett Hollywood-slut. Men istället får vi ett realistiskt och hoppfullt slut som är mycket mer tillfredställande – om man bara tänker efter lite.

Blu-ray utgåvan uppvisar förväntad Full HD-bildkvalitet på det stora hela, men jag märkte att det kröp en del i de mörkare partierna. Ljudet är likaså fullgott och drar i lite mer när det blir musik, men annars gör det vad det ska. Det som dock störde mig med det hela är att det här är återigen en “vanilj”-utgåva som saknar allt tillstymelse till extramaterial. Vi filmfans vill ha fysisk media som vi samlar i vårt filmotek och då vill vi ju också ha bästa möjliga utgåva, om vi ska betala fullpris för den (annars kan man ju lika gärna streama). Det vore en sak om det inte fanns något extramaterial att tillgå, men så är inte fallet här: det finns intervjuer med skådespelarna och regissören att tillgå på import-versionen, som är en hundring dyrare.

Sammanfattningsvis så är Wild Rose en välspelad film med superb cast och bra manus. Klart sevärd film. Det är bara synd att Blu-ray utgåvan var något av en besvikelse och därmed kan jag tyvärr inte riktigt sträcka mig till att rekommendera Wild Rose på Blu-ray.