Denzel Washington är en av vår tids bästa och mest omtyckta skådespelare. En titan inom amerikanska filmindustrin och en aktad och respekterad yrkesman, som håller både sin personliga och artistiska integritet och – inte minst – sin familj högt. Fram till The Equalizer 2 hade Denzel aldrig gått med på att göra en uppföljare. Det är nog en inställning han skulle ha behållit. För även om The Equalizer 2 inte är någon filmisk katastrof, så kommer den heller inte bli ihågkommen som en av hans bättre filmer.
Denzel Washington och Antoine Fuqua har haft ett framgångsrikt samarbete sen Training Day, 2001.Efter att i ettan (The Equalizer) ha etablerats som en avhoppad CIA-agent med starkt patos och medborgerligt engagemang (minst sagt) så är Robert McCall (Denzel Washington) nu boende i en ny stad, på USAs östkust och kör Lyft (konkurrent till Uber i USA) på dagarna för att försörja sig. Men hans black ops-bakgrund är ständigt närvarande, vilket vi få se i filmens öppningsscen (som är en av de bästa i hela filmen). Utklädd till imam så söker han upp ett gäng barnkidnappare i Turkiet och lär dom att man inte ska döma folk efter utseendet… När en CIA-tillgång i Belgien mördas av ett okänt gäng specialtränade soldater så kopplas hans gamla CIA-chef (Melissa Leo) in på fallet och plötsligt blir det hela väldigt personligt för Robert McCall.
The Equalizer 2 är en ganska ojämn film. Tonmässigt är den väldigt annorlunda från ettan, som var hårdare, råare och rakare med en väldigt ond, hotfull skurk som motpol, i form av Marton Csokas. Tvåans stora problem är att den saknar en klar och tydlig antagonist. Istället försöker den vara lite ”thriller-smart”, trots att castingen gör att man lätt kan räkna ut vem som är god och vem som är ond på en gång (tyvärr lever klyschorna starkt kvar i Hollywood) och när elakingarna väl presenteras känns de tyvärr aldrig särskilt farliga. Filmen vill också väldigt mycket – det läggs avsevärd tid på drama och relationer som McCall odlar med den svarta grannpojken på glid och den gamla förintelseöverlevaren han kör med jämna mellanrum. Det är inte dåligt, men det blandas rätt fritt och osammanhängande med snabba sekvenser från ”utlandet” som ska ge filmen en känsla av storskalighet. Men egentligen är det en ganska liten historia vi får, med få riktigt påkostade actionscener och locations och slutstriden känns nästan som den utspelas i en filmkuliss, även om den försöker återskapa western-känslan från slutuppgörelsen i Fuqua och Washingtons förra samarbete 2016, remaken på The Magnificent Seven.
Denzels utstrålning och UHD-utgåvan gör dock att det hela lyfter över medelmåttans förlovade land och vi bjuds på en kristallklar och naturlig bild, som fångar östkustens USA och samtidigt återger spektakulärt snygga kvällsscener med helt perfekt kontrast mellan nattens djupa svärta och stadens fokuserade ljuskällor. Ljudet, i form av ett basrikt Dolby Atmos-ljuspår, går heller inte av för hackor och att avnjuta The Equalizer 2 på en riktigt bra hemmabio är stor skillnad mot att bara se den på en vanlig tv eller streama på en datorskärm, där den kan kännas lite Veckans Film på Kanal 5. Extramaterialet är inte mycket att orda om, men ger i alla fall lite mer bakgrund och insikt i produktionen samt en Denzel som man lätt glömmer faktiskt blir pensionär i år, då han fyller 65 år i slutet av december.
Allt som allt är The Equalizer 2 habil underhållning för en kväll, som bjuder på både en del action och oväntat mycket drama. Ettan var bättre och mer engagerande, men tack vare huvudrollens strålande närvaro så blir en film med honom aldrig en bortslösad stund. Schysst UHD-utgåva som förtjänar att avnjutas på en bra bild- och ljudkälla.
Så här sätter vi betyg på Senses