Recension: Snatch (UHD)

Brittiske regissören Guy Ritchie slog igenom med lågbudget-action-komedin Lock, Stock and Two Smoking Barrels. Hans andra film, Snatch bygger på samma premiss: små-dumma, udda och galna brottslingar i Londons undre värld. Jason Statham (som numera är en superstjärna) slog igenom i och med dessa två filmer. Innan dess hade han synts till i ett par musikvideos (bland annat silverfärgad i den här Erasure-videon). Guy Ritchies stil kändes nyskapande och kul och dialogen får ens tankar att gå åt Tarantino-hållet. Nu, 21 år senare så släpps Snatch igen och denna gång i en fin UHD 4K Steelbook (den vi har testat) och en mer sedvanlig UHD-version med plastfodral. Utgåvorna skiljer sig inte åt på något annat sätt än fodralet (och följaktligen, priset).

Storyn i Snatch handlar om en diamant på 86 karat som blir stulen under dramatiska former och snart är hela Londons undre värld på jakt efter dyrgripen. Turkish (Jason Statham) och hans kompanjon Tommy (Stephen Graham) hamnar mitt i smeten och måste nu göra allt för att klara livhanken.

Snatch är verkligen välskriven och det galna tempot och klippningen ger den en helt unik feel. Det är många som har försökt återskapa Ritchies stil i andra filmer och misslyckats kapitalt. Brad Pitt gör en av sina mest udda roller som den helt obegriplige boxaren Mickey O´Neill och Benicio Del Toros val att prata med super-mjuk röst som Franky Four Fingers är ett genidrag. Jag hade inte sett filmen på väldigt länge och jag kan med en gång säga att den fungerar lika bra idag som den gjorde för 20 år sedan, den har inte åldrats en dag. Den är många gånger bättre än Guy Ritchies senaste försök att återkomma till genren med filmen Gentlemen, som försökte mycket men miste hela stycket.

För ovanlighetens skull ska jag börja med att först nämna ljudet som är mixat i Dolby Atmos och levererar en hel del sköna upplevelser. Pistolskott och bilkrasher har bra tyngd och dialogen är ren och fin. Balansen känns bra och detta är helt enkelt en välljudande och välmixad upplevelse. Bilden är det däremot lite värre med. Även om Snatch hade högre budget än Ritchies första film, så var det för den sakens skull inga astronomiska summor den filmades för. Det syns i bildkvaliten. Snatch ska vara färgfattig och ha en viss look, men tyvärr känns bilden väldigt mjuk och ”grå” – modern HDR till trots. Jag satte i min DVD och det var nästan ingen skillnad i skärpa mellan de två versionerna, mellan lågupplöst digital-video och ultra-hög 4K-dito. Det känns lite tråkigt. Nu är det kanske så att filmen är filmad så här mjukt och det helt enkelt inte ens går att göra bilden bättre – men jag tvivlar på det. Det känns mer som att detta är en något undermålig transfer.

Extramaterial är det ganska gott om, bland annat en halvtimmeslång bakom-kulisserna dokumentär och ett informativt och kul kommentarspår. Tyvärr är det precis som på Willy Wonka and the Chocolate Factory att allt material är från den tjugo år gamla DVD:n och inget är nyproducerat, vilket känns lite snålt.

Sammanfattningsvis så är Snatch en underbart skön action-komedi, som är väl värd att upplevas igen (eller för första gången kanske?). UHD-utgåvan lämnar en del att önska bildmässigt, men filmen, ljudet och extramaterialet är så bra så betyget blir högt ändå.

This post is also available in English: Review: Snatch (UHD).