Vi hat-älskade Diablo III när det släpptes förra året. Älskade det för att det helt enkelt är ett av de mest tillgängliga, roligaste och snyggaste action-RPG:na som finns därute. Hatade den problematiska ”always-online” som hindrade oss att spela utan internetuppkoppling och ofta hindrade oss att spela öht pga de skakiga servrarna.
En längre recension av spelet finner du i originalrecensionen, denna version kommer att fokusera på hur Diablo III klarat övergången till konsol.
Foto: Blizzard
För erkänn, på pappret känns det ju tveksamt? Ett spel som är så beroende av snabba rörelser och tusentals klick med musen, hur ska det kunna gå med PS3:ans sköna, men tröga Dual Shock-kontroller? Jo tack, alldeles utmärkt. Lägg på det co-op-läge, lokalt eller online med upp till fyra spelare samtidigt (på samma skärm – som det ska vara, bra Blizzard!) så har du en het kandidat för ett av årets mest beroendeframkallande action-lir med rollspelsinslag!
Grafiken är bra, om än lite förenklad mot högsta inställningen på en monster-PC. Vad man däremot får är silkeslen frame-rate, som är väl värt att offra lite detalj och yta för (spelet är lite mer inzoomat än dator-versionen). En eller fyra spelare har ingen betydelse, fighterna är frenetiska och sömlösa och enda, lilla smolket i bägaren är att alltihop stannar till ibland 1-2 sekunder, troligtvis när PS3:ans BD-läsare ska läsa in ny info från skivan (för att ex bestämma loot, som stora fiender tappar). Därför kan det vara en idé att kika på download versionen på PSN, då HDD säkert jämnar ut detta något.
Loot-systemet är också supersmart uttänkt och anpassat för co-op – alla spelare delar automatiskt på alla skatter och pengar (inget mer, ”men den skulle ju JAG ta!”). Även energi fördelas hen-likt rättvisans alla regler (höhö). Status- och ”klä på din figur”-fönstret måste dock öppnas var för sig och gör att spelet tar en paus för övriga, men det är perfekt mikropaus att fylla på snacks-skålen, ta mer att dricka eller komma ihåg att gå på toaletten.
Kontrollerna känns väldigt naturliga och intuitiva och du har ständigt hjälp med snabbkommandon som visas nere på skärmen. I konsolversion blir Diablo III ännu mer av ett hack’n-slash á la Dragon’s Crown eller gamla goda Baldur’s Gate (konsolversionen), fast mycket snyggare än det senare och mycket djupare än det första.
Foto: Blizzard
Det jag också älskar med Diablo III på konsol är hur extremt lättillgängligt det är, på alla vis. Spelare kan droppa in och ut och en total novis (som min fru) kunde plocka upp och börja spela omedelbart; och blev snabbt hookad på lootandet, levlandet och spänningen att komma till nya miljöer.
Fortfarande är det inte världens bästa eller mest genomarbetade story, inte heller dialog (innehållsmässigt), men det är faktiskt lite sekundärt. Diablo III lever på sin enkelhet och sin omedelbara spelbarhet. Det är väldigt nära ett toppbetyg och om vi i nästa, expansion eller next-gen version, får lite mer variation i uppdragen, lite mer djup och äkta svärta i historien samt lite smidigare läge för den som inte vill grotta ned sig i tiotals undermenyer av köp-, sälj- och uppgradera, så kommer vi ha en fullpott. Vår höst är iaf räddad!
