Spännande och välgjord version av en klassisk berättelse!

The Invisible Man eller Den Osynlige Mannen, som den fick heta på svenska, släpptes för första gången redan 1897. Boken är skriven av den berömda författaren H.G. Wells (Tidsmaskinen). Den mest berömda filmatiseringen av boken är den från 1933 med Gloria Stuart (Titanic) i huvudrollen. Mina två favoritversioner är John Carpenters Memoirs of an Invisible Man, med Chevy Chase i huvudrollen från 1992 och Paul Verhoevens Hollow Man från 2000 med Kevin Bacon, som den som blir osynlig. Så när dagens betraktelse dök upp på min radar så blev jag nyfiken på om de lyckas med att göra något nytt av den nu 123 år gamla berättelsen.

The Invisible man - Universal - pressbild copyright 2020

Cecilia (Elisabeth Moss) flyr en natt från sin våldsamma och manipulativa pojkvän. Hon gömmer sig hos sin bästa vän James (Aldis Hodge) och hans dotter Sydney (Storm Reid). Hon får sedan reda på att pojkvännen har tagit livet av sig och vet inte vad hon ska tro. Det känns som ännu ett av hans påhitt, fast sakta men säkert börjar hon slappna av … och då börjar terrorn på riktigt. Saker förflyttas, försvinner och snart inser hon att hennes värsta farhågor är sanna.

The Invisible man - Universal - pressbild copyright 2020

Regissören och manusförfattaren Leigh Whannell (spelade även en av huvudrollerna i första SAW-filmen.) har lyckats skapa en ny infallsvinkel på berättelsen. I alla andra versioner så följer vi den titulära osynliga mannen och inte dess offer. Här utspelar sig filmen ur hennes synvinkel vilket är riktigt smart och spännande gjort. The Invisible Man skyr inte att ta tid på sig innan något rejält händer, men när det väl börjar så är det en flodvåg som inte går att stoppa. Det här är filmen där du tycker tomma hörn i ett rum är läskiga. Även om det mesta känns logiskt och hänger ihop så finns det ett par sekvenser som får en att klia sig lite i huvudet. Jag vill inte gå in på exakt vad, för då spoiler jag filmen för mycket, men ungefär halvvägs in så finns det en sekvens som skulle ändra hela filmen om karaktären bara gör så som den gör senare i filmen.

The Invisible man - Universal - pressbild copyright 2020

Blu-ray-utgåvan uppvisar tyvärr en ganska mjuk, färgfattig bild och det är synd för det finns många snygga sekvenser som hade mått bra av ordentlig svärta och klara färger. Ljudet däremot är det absolut inget fel på; det levereras i Dolby Atmos även på Blu-ray-utgåvan och det är verkligen ett plus. The Invisible Man bygger så mycket på det subtila och de små förändringarna i ljudet blir en fröjd i Dolby Atmos. När det senare drar i ordentligt så skallrar rutorna. Extramaterialet är informativt och intressant och det enda jag kan klaga lite på är att en del av dem är på tok för korta.

Sammanfattningsvis så var det länge sen som jag kände en sån gastkramande spänning som jag kände under The Invisible Man. Det var riktigt kul att uppleva en ny version av en så gammal och välfilmad berättelse. Hade bara utgåvan varit snäppet skarpare hade det här blivit ett solklart måste – men nu kan jag i alla fall ge den en varm rekommendation!