Jason Momoa räddar Aquaman från bottennapp.

DC Extended Universe är motsvarigheten till Marvel Extended Universe, med exempelvis Avengers: Infinity War i spetsen. Skillnaden är att Marvels succéer duggar tätt och DC´s succéer uteblir i samma takt. Den hemska Justice League, som hade premiär förra året hade ett fåtal bra saker och en av dem var Jason Momoa som Aquaman.

AQUAMAN (2018)

Arthur (Jason Momoa) är inte som alla andra. Hans mamma är Atlantis drottning Atlanna (Nicole Kidman) och hans pappa är den vanlige människan och fyrvaktaren Tom Curry (Temuera Morrison). Arthur har levt hela sitt liv på land, men har under årens lopp ändå fått träning av Vulko (Willem Dafoe) som har kommit från Atlantis för att träna honom i Atlantisk stridskonst. Atlanna var tvungen att resa tillbaka till Atlantis och där tvångsgifta sig med Kung Nereus (Dolph Lundgren). De får sonen Kung Orm (Patrick Wilson) tillsammans. Kung Orm är en riktigt hal rackare och han har bestämt sig för att starta krig med den mänskliga världen ovan ytan och det enda som står i hans väg är hans halvbror och tillika superhjälten, Arthur Curry, alias Aquaman.

AQUAMAN (2018)

Hade Warner Bros inte lidit av dollar-stress så hade de varit smarta nog och släppt Aquaman INNAN man gjorde den urusla Justice League. För tack vare att Arthur ”Aquaman” Curry redan varit förbi en kortis till Atlantis redan i Justice League, så tappas bollen på sämsta möjliga vis då vi försöker berätta en origin-story där han för första gången kommer tillbaka till sitt hem, fast då i praktiken för andra gången 

Så regissören James Wan har inte haft en lätt uppgift att försöka göra något eget, när Zack Snyder har satt stora delar av karaktären och looken – men han gör ändå så gott han kan. Borta är det fåniga mörkret som skall vara någon sorts DC-gimmick och filmen är istället ganska lättsinnig. Tyvärr ibland lite för lättsinnig. 

AQUAMAN (2018)

Ett av de största problemen med Aquaman är allt som är helt dator-animerat. Alla scener under vatten känns extremt digitalt tecknade och orealistiska, jag började till slut kolla på hur de hade gjort de effekterna istället för att koncentrera mig på dialogen. Det verkar som de har animerat håret och i många fall även gjort kropparna helt och hållet med CGI; allt har för låg detaljrikedom och vatteneffekten morphar ansikten till oigenkännlighet. Det finns en anledning – vill jag lova – att de flesta karaktärer sätter upp sitt långa hår till en knut i nacken och det är för att animatörerna ska få vila lite… Sen är alla strider under vattnet storslagna, men man känner absolut ingenting då det inte finns något verkligt alls att fästa blicken vid.   

Striderna ovanför vattnet är dock snyggare och coolare. Filmens bästa scen är actionscenen som utspelar sig i Italien. Generellt sett så är alla scener ovanför vattnet bra, i en film som handlar om en vattenlevande superhjälte… Så återigen tappar DC bollen. Fast till och med ovanför vattenytan så är ALLT digitalt. Har ingen berättat för filmskaparna att bryggor, fyrar, soluppgångar och fiskebåtar faktiskt finns i verkligheten?!

Det som är filmens räddningen från total katastrof är Jason Momoa. Hans charm bär filmen och utan honom hade den varit helt olidlig. Amber Heard, som kärleksintresset, är dock rätt tråkig och hennes karaktär är så platt och endimensionell som en karaktär kan vara. Nya Zeeland-legendaren Temuera Robinson spelar pappan Tom Curry och i filmens anslag så är hans scener riktigt bra med Nicole Kidman, som spelar Atlanna. De är varma och humoristiska och även om den digitala föryngringen ser lite ute som Botox så köper jag det ändå. James Wans favoritskådis, Patrick Wilson, spelar skurken med det passande svenska efternamnet Orm. Han är en större mammas pojke än både Batman och Superman tillsammans (looking at you Batman v Superman) och hans ilska är tydligen helt baserad på att hans mamma älskade Arthur mer. Sen har vi en pappas pojke som skurk nummer två, Manta spelad av Yahya Abdul-Mateen II. Manta är dock en lite coolare skurk, som tyvärr får ett ganska snöpligt slut, men passa på och kolla sluttexten så kommer mer info om framtida Aquaman-filmer. Om det nu blir några, för Warner Bros har mer eller mindre skrotat sitt DC Extended universe i och med att både Henry Cavill och Ben Affleck hoppat av att spela Superman respektive Batman.

AQUAMAN (2018)

Sammanfattningsvis så är det här ändå, på det stora hela, en ganska underhållande popcorn-film och  är vid sidan av Wonder Woman en av de absolut bästa filmerna i DCEU. Tyvärr är det inte så svårt att bli bäst i den kategorin för den bästa filmen i DCEU når knappt förbi topp tre sämsta i Marvels universum… Aquaman är också alldeles för lång med sina 2 timmar och 23 minuter. Så snälla Warner Bros: ni äger rättigheterna till de absolut bästa karaktärerna, men ni lyckas klanta er gång på gång. Gör om och gör rätt – ni har inte så många chanser kvar…