CGI-soppa med en nypa censur.

Det är aldrig ett bra tecken när en film har premiär ett år efter utsatt datum. Alpha skulle ha haft premiär i september 2017 och då med namnet The Solutrean. Anledningen till att premiären blev flyttad är inte helt klar, men bland annat var det kontroversen över de fem bisonoxar de tydligen slaktade och flådde till filmen. PETA gick ut med att man skulle bojkotta filmen av den anledningen. Hoppas verkligen att detta inte stämmer, för det finns ingen anledning att ha riktiga Bisonoxar i den här filmen som filmad till 90% mot en blue-screen. Mer om detta senare.

Det är 20 000 år sedan och vi får följa en stam av jägare som skall ut på en lång strapats för att jaga bisonoxar.  Tau (Jóhannes Haukur Johannesson) tar för första gången med sig sin son Keda (Kodi Smit-McPhee) på den strapatsfyllda färden. På vägen möter de en annan stam under ledning av Xi (Jens Hultén), som slår följe med dem. Under jakten blir Keda skadad och ramlar ned för ett högt stup, han landar på en avsats som de andra inte kan nå. Helt säkra på att han är död lämnar de honom till sitt öde och går tillbaka till sin grotta. Keda är givetvis inte död utan vaknar till live; förvirrad och skadad så tar han sig ned från berget och börjar den långa resan hem. På vägen blir han attackerad av en flock vargar. Han skadar en av dem och lyckas komma undan resten. Istället för att döda den skadade vargen bestämmer han sig för att ta hand om den. Något som visar sig vara starten på något helt nytt för mänskligheten. 

Usch och blä vad jag inte tyckte om Alpha. Det är flera saker som gör att jag blir riktigt irriterad och största anledningen är att filmen inte har någon som helst aning vilken fot den ska stå på. Är det en Disneyfilm eller är det The Revenant? Vill den visa vacker natur eller vill den visa fula dataeffekter? Vill vi man ha spänning eller tristess? 

Från och med nu kommer det vara en hel del spoilers så SPOILER ALERT!

Karaktärerna vi följer är hur vi såg ut och levde för 20 000 år sedan. Filmskaparna har fixat ett eget språk för filmen så det är inte engelska de pratar. Problemet här är att det blir fånigt så fort det blir längre meningar med mer än fåtal ord i rad. Det är också något med kläderna och de avancerade huvorna de har och andra detaljer som gör att det känns lite för modernt. Nu är jag inte en expert på just den här tidsåldern, men det är något som kliar. De ger sig ut på jakt och lyckas på något magiskt sätt komma till en plats där det finns en hel hjord med bisonoxar perfekt placerade vid ett stup så de kan lätt knuffa dem över kanten. Det finns ingen förklaring till  hur man skulle ha vallat dem dit och sen lyckas få dem att springa över kanten. När Keda ramlar ned så ligger han på en avsats precis så långt ner att han överlever fallet, men för långt för de andra att nå. Problemet här är att ingen av dem verkar ha uppfunnit ett rep så att de kan ta sig ned till honom. Eller jo, rep finns och trasor finns för de har det i sina kläder och ingen ska inbilla mig att de inte kunde lösa den enkla uppgiften att åtminstone prova att ta sig ned till honom? Jag köper inte det alls.

Hur Keda sen tar sig ned från berget är också helt osannolikt. Han börjar klättra ned men när han kommer halvvägs så kommer han inte längre. Då – helt plötsligt – kommer ett skyfall av gigantiska mått och dalen fylls med vatten så att Keda kan släppa taget, falla ned i plurret och överleva. Då tänker man ”oj, vad långt han måste ha svepts iväg av den flodvågen som är så pass djup att en fullvuxen man kan landa i den och inte dö”. Nepp, han vaknar till bland de döda bisonoxarna precis under berget. En mer logisk lösning på detta hade varit att det var en flodbädd och när Keda vaknar så har denna gått från EBB till FLOD – men så smarta var inte manusförfattarna. Inte sen jag såg den usla Downsizing har jag blivit så irriterad över alla logiska luckor i en film.

Skadad börjar Keda ta sig tillbaka och möter då vargen och resan hemåt börjar. Vi får aldrig riktigt reda på hur långt han har att vandra. Känslan är att det är flera månader som han vandrar för att komma hem. Så med andra ord gick stammen alltså i flera månader för att jaga bisonoxarna. som vi får känslan av att de redan vet var de är? I så fall, varför bygger man inte sitt läger närmare oxarna? Jag har för mig att människan var ett nomad-folk på den här tiden, utan fasta boplatser. 

Filmens look är också ganska bedrövlig. Den känns extremt digital och har en massa flashiga, fåniga övergångar som inte alls passar med resten av filmen. Den är även filmad till stor del mot blue screen, vilket resulterar i att de stora naturlandskapen inte blir så imponerande. Sen så har Keda fått ett digitalt höftskynke, för jag gissar att någon gång under året som gick så har den här filmen gått från R-rated till PG-13.

Skådespelarinsatserna är svåra att varken risa eller rosa då man fortfarande inte vet vilken fot man ska stå på. Tack vare fejk-språket kan en del riktigt emotionella scener bli skrattretande för att de talar jibbrish. Australiensaren , Islänningen och Svensken gör vad de kan och resultatet är godkänt men inte mer. Regi står Albert Hughes för och han är känd för Book of Eli som han regisserade ihop med sin bror. Denna gång är han solo och jag vet inte om det här är ett hjärteprojekt som gick fel, men jag får känslan av det. Ett projekt som hade större ambitioner, men då det blev kapat och flyttat så blev allting stympat och det blev en halvmesyr av alltihopa. 

När det sedan dyker upp data-animerade valpar mot slutet så hade min hjärna redan stängt av och väntade på sluttexten. Kort sagt: Rekommenderas inte.