Recension: Mortal Shell II

I Mortal Shell II spelar vi som Harbinger, en gudalik varelse skapad för att återta de stulna Ova, vilket är artefakter som håller en kosmisk balans vid liv. Världen har infekterats av en mörk parasit som korrumperar dess skapare och driver dem mot vansinne, och för att stoppa kollapsen måste du “inhabera” fallna krigares kroppar. Du utforskar en stor sammanlänkad värld med över 60 handgjorda dungeons och gradvis avslöjar hemligheter, bossar och områden med helt egna estetiska uttryck. Tonen är mörk och grotesk, men spelet vågar också vara märkligt humoristiskt; vissa fiender är så absurda att de nästan blir komiska, vilket ger spelet en egen identitet i en annars gravallvarlig genre.

Översikt och utveckling

Mortal Shell II är en uppföljare som tydligt vill mer än sin föregångare. Nästan varje del har expanderats: striderna är snabbare, världen är betydligt större och systemdjupet har breddats rejält. Konceptet med att ta över olika “Shells” är kvar, men nu med fler vapen, fler områden och ett tydligare fokus på aggressivitet och tempo. Det här är ett Soulslike som både respekterar Mortal Shell och vågar ta stora kliv framåt.

Stridssystem och mekanik

Stridssystemet har förändrats och gör Mortal Shell II betydligt mer actionbetonat. Den traditionella stamina‑mätaren är borta, vilket gör att striderna flyter snabbare och uppmuntrar aggressivt spel. I stället styrs allt av Resolve, en resurs som påverkar avancerade attacker, parries, vapenförmågor och Shell‑specifika tekniker. Det finns nu åtta Shells, åtta melee‑vapen och åtta sidearms, vilket ger en frihet att experimentera på ett sätt som originalet aldrig riktigt nådde. Fiender och bossar är dessutom mer dynamiska och varierade.

Svårighetsgrad och progression

Svårighetsgraden är inte något du väljer i en meny, utan något som formas av hur du spelar. Varje Shell fungerar som en egen svårighetsprofil: de tunga Shells erbjuder mer hälsa och poise men långsammare attacker, medan de lättare Shells är snabbare och genererar Resolve effektivare men kräver betydligt mer precision. Resolve‑systemet ersätter stamina och gör att du måste hantera dina resurser smart för att inte bli överkörd. Fiender reagerar dessutom på ditt beteende; spelar du aggressivt blir de snabbare och mer oförutsägbara, medan ett defensivt spel gör dem mer metodiska. Dungeons är designade med en naturlig progression där fiendevariation, aggressivitet och mekaniska krav ökar ju längre du kommer, vilket gör att svårighetsgraden skiftar organiskt genom hela spelet. Det går inte att spara på traditionellt vis, utan det bygger på checkpoints i form av de olika dungeons som du kan rensa för extra poäng och utrustning.

Grafiklägen och prestanda

Jag testade Mortal Shell II på PlayStation 5 Pro, och det är tydligt att spelet är optimerat för Pro‑konsolen. Tack vare PSSR (PlayStation Spectral Super Resolution) får du en betydligt skarpare bild och stabilare rekonstruktion än på den vanliga PS5‑modellen. I Performance läget ligger spelet stabilt runt 60 FPS, renderat i en lägre intern upplösning som sedan skalas upp till 2160p med PSSR, och ljussättningen samt detaljnivån är märkbart bättre än på bas‑PS5. Balanced läge körs runt 40 FPS med ray tracing aktiverat och kräver en 120 Hz‑skärm, men ger en riktigt bra balans mellan flyt och bildkvalitet. Quality läget ligger runt 30 FPS och prioriterar maximal bildkvalitet med ray tracing och högre intern upplösning, vilket gör det perfekt för utforskning och något mer stillsamma partier i spelet.

På vanliga PS5 är skillnaderna tydliga: konsolen använder TSR i stället för PSSR, ray tracing är begränsad till enklare SSR‑reflektioner och den interna upplösningen är lägre i Quality Mode. Performance Mode är fullt spelbart och ligger runt 60 FPS, men saknar Pro‑konsolens visuella fördelar. Gameplay, fiendehälsa, progression och Shell‑systemet är däremot identiskt mellan konsolerna.

Sammanfattningsvis är Mortal Shell II en tekniskt imponerande och betydligt mer ambitiös uppföljare som både respekterar originalet och vågar ta stora kliv framåt. Det som jag störde mig på är att även om svårighetsgraden ska vara baserad på hur du spelar får du vara beredd på att dö ofta, och då det ibland är ganska långt mellan checkpoints blir det snabbt frustrerande. Det som väger upp å andra sidan är att spelet är härligt blodigt, kontrollerna är tighta och grafiken är enormt välgjord och detaljrik. Så betyget blir högt men når inte riktigt upp till en rekommendation, just för att det är irriterande svårt emellanåt, långt mellan checkpoints och bossfighterna är som i alla andra spel ett evigt rännande i cirklar och slå och slå tills att kräket har dött.

Playstack skickade recensionskod. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

This post is also available in English: Review: Mortal Shell II.