Test: Sony IER-M500

Vi har tidigare testat två hörlurar från Sonys linje Professional. Först ut var Sony MDR-M1, ett par stängda over-ear lurar som var bekväma, isolerande och ljudmässigt kompetenta förutom något strypta högre frekvenser. Vi följde sedan upp med Sony MDR-MV1, ett par öppna over-ear lurar med fenomenalt ljud, hög komfort och en neutral ljudbild. Även dessa upplevde vi som något svaga i de övre frekvenserna. Gemensamt för dessa var att de passade utmärkt för studion, musikproduktion, mixning och allmän lyssning. De hade också en till del gemensamt och det var att de var dyra. Framför allt Sony MDR-MV1.

Sony följer nu i samma serie med SONY IER-M500. Ett par hörlurar som jämfört med de tidigare mer vänder sig till musiker som kräver god medhörning utan ljudläckage, gärna låg risk att de faller av och isolerar till högre grad än föregångarna. IER-M500 ligger även på en lägre mer hanterbar prisnivå. Genren har länge dominerats av klassiska Shure SE-215 och utformningen med formbar bygel känns igen. Uppstickare har dykt upp under åren som exempelvis Audio Technica ATH-E70, ett par rakt igenom högkvalitativa audiofil-hörlurar med samma upplägg men med en tydligt högre prislapp. Det är därför intressant att se om Sony, som imponerat med många tidigare hörlurar, kommer göra detsamma med IER-M500.

Lätta, god passform och passiv isolering

Vore det inte för att sladden ibland nuddar halsen (vilket den inte gör om man leder ned i ryggen) är det svårt att komma ihåg att du bär dem. De är oerhört lätta och öronpropparna är rakt igenom minnesskum vilket gör att isoleringen blir total. Sitter de bara i öronen fungerar de som ett par regelrätta öronproppar och med musik på är omvärlden i stort borta. Förutom fyra storlekar av minnesskumsproppar ingår även öronbyglar för insidan av örat från XS upp XL . Det gör det möjligt att i detalj få dem att passa i örat. Och det gör skillnad. Vi inledde med att lyssna på näst största proppen och bytte sedan till största. Ljudbilden utvecklades och framträdde med märkbar förbättring. Tillbehör och hörlurar kan snyggt förvaras i det medkommande lagom stora etuiet. Ett glädjande tillskott som vi saknade med de andra hörlurarna i serien.

Även då propparna är minnesskum kommer inte känslan av att det skulle vara trångt och inte heller någon värk i örongångarna. De är bekväma i många timmar med bonusen att du slipper örontrötthet som kommer av brusreducering.  

Tekniska detaljer

Då IER-M500 är tråddrivna är codecs överflödiga utan istället krävs möjlighet till anslutning för en 3,5mm kontakt. Vill du köra dessa mot en mobiltelefon finns många lösningar som exempelvis Moondrop Echo-A men vad som förvånar oss något är IER-M500 kommer utan en 6,3 mm adapter, ett format som är minst sagt vanligt både inom musikindustrin och bland musikskapare. Både MDR-M1 och MDR-MV1 inkluderade en adapter och visst går det att köpa en extern som löser problemet. Men det kändes lite snopet att inte kunna köra IER-M500 mot ett externt ljudkort med vad som är inkluderat i boxen. (Vi provade att använda MDR-M1 och MDR-MV1 adapter som dessvärre glappade)

I hörlurarna sitter 5mm membran vilket är ganska litet jämfört med flera in-ear hörlurar som i vissa fall sträcker sig så högt som till 15mm. Det kan också möjligen förklara ljudbildens enda svaghet som vi återkommer till nedan. Impedansen är obetydliga 16 ohm och frekvensregistret sträcker sig mellan 10 – 40 000 Hz.

Ljudbilden

Ironiskt nog, med tanke på MDR-M1 och MDR-MV1, är IER-M500 enda svaghet basen. Men basen är kompetent, det vill säga den klarar alla frekvenser vi har utsatt den för, men den är låg i volym. En lämplig testlåt för basens förmåga är Pola & Bryson – Under. När låten kommit igång går sub-basen ner till noten D1 (som ungefär ligger på 36 Hz) och som ofta är en bra markör på basförmågan hos ett par hörlurar. Den hörs stadigt så basförmågan är det inget fel på.

I övrigt är ljudbilden knivskarp, tydlig och balanserad. Yosi Horikawa – Bump är ett virrvarr av rytmer, effekter och frekvenser som alla representeras tydligt. Hans Zimmer – Buyer Beware representeras även den lika tydligt men saknar den förväntade kraften i och med den lågt ställda basen. Samma sak med AIR -Casanova 70, mysfaktorn försvinner något med basen även om mellanregistret gör sitt. Vid ökad volym blir det bättre, basen tränger igenom något men i gengäld blir de övre registren allt för starka och stickande. Men, med IER-M500 blir den i överkant basstarka Solar Fields – Sombrero behagligt balanserad.

Kontentan – Sony IER-M500

Prismässigt ligger IER-M500 på cirka 1 300 kronor vilket i sammanhanget gör hörlurarna prisvärda. IER-M500 är inte bara bra för live-framträdanden utan är också ett bra komplement till hemmastudion. De passar även bra för exempelvis flygturer med dess utmärkta isolering istället för uttröttande brusreducering. Antalet tillbehör möjliggör god komfort och visserligen kräver de någon form av 3,5mm ingång men det bör knappast komma som en överraskning efter inköp. Dock lider ljudbilden av lågt ställd volym och avsaknaden av en 6,3mm adapter är irriterande vilket gör att IER-M500 tappar några poäng i betygsskalan.

Sony skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Sony IER-M500.