Efter mer än två decennier av väntan är äntligen femte och sista delen på sagan om vampyren Kain och vålnaden Raziel här, i modern tappning. Originalspelet Legacy of Kain: Defiance från 2003 har moderniserats, och som ett stort fan av genren är det omöjligt att inte svepas med i den mörka fantasy-atmosfären. Spelet knyter ihop den komplexa och tidsresande konflikten som i grunden handlar om den filosofiska dragkampen mellan ödet och den fria viljan. Den teatrala, brittiska dialogen och röstskådespeleriet från Simon Templeman, Tony Jay (Frollo i Disneys briljanta Ringaren i Notre Dame) och Michael Bell är fortfarande svårslaget och vida överlägset mycket av det vi ser i dagens spellandskap.
Ett snyggt ansiktslyft med en skev baksida
Den visuella uppfräschningen är genuint snygg och omsorgsfull. Utvecklarna har lagt in högupplösta texturer och dramatiskt förbättrat det dynamiska ljuset och skuggorna i spelets gotiska ruiner, vilket gör det spelbart även dagtid – något originalet var alldeles för mörkt och murrigt för. För den som vill bada i nostalgi finns det dessutom en realtidsfunktion där du med ett enkelt knapptryck kan växla fram och tillbaka mellan den nya grafiken och originalets presentation från 2003.
Modellerna för Kain och Raziel ser fantastiska ut, men uppgraderingen av vissa bikaraktärer har blivit lite lidande. Antagonisten Moebius ser exempelvis stundtals väldigt märklig ut, då de nya, extremt detaljerade texturerna applicerats över 20 år gammal och lågupplöst underliggande geometri, vilket ger honom ett stelt och onaturligt uttryck.
Klumpig bugg och åldrad design
Utvecklarna har gjort ett hästjobb med att slopa spelets ursprungliga och frustrerande fasta kameravinklar, något som plågade även Eidos ursprungliga Tomb Raider-spel. Istället har man infört en helt modern, fri 3D-kamera på höger styrspak något som förbättrar spelmekaniken avsevärt. Dock: här stötte jag på en otroligt irriterande bugg: för att de nya, moderna ”remaster”-kontrollerna ens skulle aktiveras krävdes det att jag ändrade inställningen till ”av” och sen ”på” igen (inställningen står påslagen som default). Då fungerade kameran som den skulle. Jag höll faktiskt på att ge upp spelet tidigt på den gamla kameran gör enkla hopp oerhört klumpiga och onödigt svåra, men det visar sig att man både får rätt kamera och bättre grafik på detta vis.
Trots moderniseringarna är det tydligt att Defiance Remastered spricker i själva spelmekaniken. Övergången till renodlad, linjär ”hack-and-slash” innebär att stridsloopen snabbt blir extremt repetitiv och saknar det strategiska djup man förväntar sig av ett modernt actionspel. Dessutom agerar den nya fria kameran som ett tveeggat svärd ; den gör att du lättare kan navigera, men den exponerar också obarmhärtigt hur tomma och repetitiva 2003 års miljöer och korridorer egentligen är.
Format: Vilket är bäst?
Spelet har lanserats brett och finns tillgängligt över en stor matris av plattformar: PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox Series X/S, Xbox One, Nintendo Switch, den kommande Nintendo Switch 2, samt PC via Steam, GOG och Epic Games Store.
Om du har valet är PlayStation 5 utan tvekan det överlägset bästa formatet att uppleva remastern på. Utvecklarna har åter utnyttjat DualSense-handkontrollen till fördel. Det haptiska vibrerandet ger specifik, nyanserad feedback beroende på om du slår ditt svärd mot kött eller rustning, och de adaptiva avtryckarna gör dynamiskt motstånd när du använder telekinesi för att kasta tunga föremål eller fiender.
PC-versionen dras däremot med stora problem vad gäller just detta; PC-spelare tvingas använda krångliga och odokumenterade genvägar i Windows inställningar för att ens få DualSense-stödet att fungera. Dessutom exkluderades PC-spelare helt från att kunna förboka spelets största ”Heart of Darkness”-utgåva innan lansering, vilket skapade onödig friktion hos fans.
Ett digitalt museum
Det absolut mest imponerande med hela paketet är respekten för spelhistorien. Remastern agerar som ett digitalt arkiv, komplett med en ”Museum Wing” där man kan utforska tidigare osedda testnivåer som klipptes bort på grund av PS2:ans tekniska begränsningar. Grädden på moset är inkluderandet av en fullt spelbar demo av det nedlagda spelet The Dark Prophecy (”Legacy of Kain 6”) – en riktig skatt för hardcore-fans.
Omdöme
Vår betygspolicy dikterar att att fem av tio är en okej produkt som levererar det den lovar. Legacy of Kain: Defiance Remastered levererar en riktigt bra, visuell uppgradering och en sprakande berättelse inramad i imponerande digitalt bevarande. Men det är omöjligt att blunda för att de klumpiga kontrollerna och den monotona stridsmekaniken som drar ner spelglädjen avsevärt. Därför landar vi i snäppet över godkänt och detta får ses som underhållande och relativt prisvärt tidsfördriv i väntan på det nya, spännande 2D-metroidvaniaspelet Legacy of Kain: Ascendance, en prequel till det älskade Soul Reaver, som kommer i slutet på denna månad och som vi verkligen är nyfikna på (hoppas det är bättre än God of War: Sons of Sparta och kan mätta vår Metroidvania-hunger i väntan på nästa Castlevania…)
Aspyr skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
This post is also available in English: Review: Legacy of Kain – Defiance Remastered.
Så här sätter vi betyg på Senses